Jag sitter här i min solstol och njuter av de sista timmarna ute vid stugan innan det politiska livet tar över.
Gårdagen förgylldes av barnbarnets besök tillsammans med föräldrar. Vi undersökte alla små stugor på tomten, förundrades över vindspelets ljud, lyssnade på trädens sus och fåglarnas kvitter. Man får verkligen hålla låda och får ibland ett 'höh' som svar, men blicken är desto mer talande.
Surprise, surprise! Make och yngste son har påbörjat sommarens terrassprojekt. Hur mångte kan man undra över.
Som vanligt utgår de från den terrängmässigt mest oländiga platsen. Naturliga stenar utgör grunden, men ska förstås kompletteras med flyttbara stenar för att få rätt lutning. Men jag ser fram emot ett nytt kaffeställe ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar