De tre små ekorrungarna som antagligen fötts i vedladan har hållit sig i skymundan och jag hoppas innerligt att de också lyckas hålla sig från katterna som stryker på tomten.
Skogspromenaden bjöd på en vacker liten fjäril som ännu inte fått något namn. Kanske någon kan hjälpa mig utan att jag behöver googla? Den är mindre än en nässelfjäril. Det är förresten så länge sen jag sett en nässelfjäril att jag börjar tvivla på att jag känner igen den längre. Det är påfågelögat som blivit den jag oftast får syn på.
Jag tycks ha erhållit en fascination för aspar på sistone. I kväll såg jag mäktiga, höga exemplar och jag kan bara inte låta bli att rikta mobilens kameraöga uppåt och fånga de spretiga och ännu kala kronorna. De grå stammarna passar så bra mot den solblå himlen.
Tranor och svanar behöver man inte längre notera - de finns i överflöd. Desto mer gladde jag mig åt den ljusbruna haren som skuttade över vägen. Det är inte ofta man ser en hare för pesten tycks ha minimerat beståndet. På en åker hann jag se skymten av något klövdjur som vände baken mot mig, tippar på rådjur, men hann inte se ordentligt.
Med dessa iakttagelser kan jag anse mig stärkt inför kommande prövningar. Det finns inget som går upp mot frisk luft i en frisk skog. På det drack jag björkvin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar