Once again

Åter har jag dataproblem. Min laptop dog igår eftermiddag. Det hjälpte inte ens att dra ur alla stöpslar för en stund och sen koppla i dem igen. Den förblev stum.

Blivande IT-ingenjören tog en titt på den idag medan jag köpte sättlök och frön och glömde sättpotatis. Jag hann också luncha med Jakobstadsväninnan och hänga på café, men vad hjälpte det mitt dilemma.

Troligen har laddningen strulat och nu är det fel på batteriet eller sladden. Tur i oturen är att det viktigaste är sparat på en extern hårddisk, men inte blir livet lättare om jag måste starta om med en ny dator. Tänk bara på alla lösenord som man borde komma ihåg!

Och inga bilder på bloggen!

Drömmen förverkligad

To the tram!

När jag sitter här i tåget som tar mig hem baklänges, känner jag mig oerhört lycklig. Nu har jag åkt spårvagn så det heter duga, fastän jag måste erkänna att jag aldrig satte min fot i femman. Men den rutten går bara från Skatuddens terminal till järnvägstorget och de hållplatserna har jag bongat med andra spårvagnar.

Resorna företogs ganska oplanerat. Det var bara att hoppa på den spårvagn som först anlände till hållplatsen. Mot slutet blev det lite jobbigt, för jag hade inte räknat med att 1 körde under begränsade tider, men i sista stund lyckades vi slänga oss på den för att ta oss till Kottby.

Personliga favoriter då? De spårvagnar som kör i de gamla, fashionabla stadsdelarna har en sevärd rutt dvs 1 A och den kombinerade 2/3. Det är alltid intressant att glida förbi de statliga byggnaderna, domkyrkan och stadsdelen Eira.

Eira sjukhus

Jag tyckte också om fyrans ändstation i Munksnäs. Där kunde man ha hoppat av för en kort promenad, men det småduggade. 

Jag älskar de gamla stenhusen, men de charmiga trähusen på Pohjolagatan såg mysiga ut. Dem kommer jag definitivt att ta en närmare titt på vid ett annat tillfälle.

Men jag trivs också med de rutter som tar mig till havet och det här betyder ganska många linjer. Sen är förstås linje 6 en välanvänd favorit. Den tar mig från Arabiastranden till Sandviken, alltså från strand till strand.

Den här gången satsade jag på de övriga spårvagnsrutterna och faktiskt användes metron tre gånger. Vårt hotell låg på gångavstånd från än-så-länge-ändstationen Gräsviken och det var snabbt och behändigt att ta sig hem från den vackert belägna trattorian i Fiskehamnen som fysikforskaren hittat på en av sina  cykelfärder. 

Hagnäs metrostation

Fiskehamnen är en coming stadsdel för tiotusentals mänskor. Det byggs och byggs. Från trattorian kunde vi lätt ta oss över till Blåbärslandet och en stillsam strandpromenad runt ön var en perfekt avslutning på en fulländad dag.

Det byggs och byggs ...

Vackert läge

 

Om det regnade? Jo, ett litet störtregn passerade huvudstadsregionen, men alla spårvagnar har vattentäta tak.

Lite kul var det också att få respons från spårvagnsälskare då jag postade en spårvagn på Instagram.

 

 

Dag 1 i Helsingfors

Ett länge planerat besök i Helsingfors råkade sammanfalla med Mauno Koivistos begravning. Efter att ha köpt två dygnsbiljetter till Helsingfors lokaltrafik var det dags att orientera sig till hotellet i Gräsviken. Visst skulle det ha varit lättare att ta metron, men vem vill nu åka metro då det finns spårvagnar!

Jag hade förcheckat lite och hade planen klar. Tvåans spårvagn till Apollogatan, byte till åttan och vidare till hållplatsen för Gräsvikens metro. Där hade vi träff med fysikforskaren. Sen vi checkat in var det läge för lunch och vi hittade en lämplig asiatisk restaurang med buffé.

SPÅRVAGN! Lite otur hade vi. Den första spårvagnen fick problem och skulle inte åka vidare på en stund. Vi hoppade av och funderade på våra valmöjligheter och vips! så var spårvagnen iväg och vi utanför.

Forskarsonen föreslog en snabb promenad till sexans spårvagn vid Västra terminalen och med den tog vi oss till centrum och steg av då vi såg folkmassorna. Kanske vi skulle sälla oss till skarorna och invänta begravningscortegen?

 

Det blev en lång väntan, men den kändes nödvändig och det blev ett minne för livet.

Vi hade siktet inställt på Fölisön, men det visade sig bli en lång väntan på att spårvagnstrafiken skulle komma i gång på nytt och när äntligen vår fyra kom fick vi bara åka till Folkpensionsanstalten. En ny fyra skulle ta oss till Munksnäs, men det blev först den tredje som ville vara oss behjälplig.

Nu ersattes spårvagnar av promenad i den fina miljön. Man märker nog att naturen hunnit längre här i södern. Löven är utspruckna och vissa fåglar har ungar.

Efter en kort promenad närmade vi oss målet och det blev fikapaus på vägen till Fölisön i en pittoresk villa.

                                                           

En tur ut till Senatstorget och Salutorget avslutade dagen och i morgon blir det mera åka!

Ursäkta staccatotexten.

Kvarkenrådet

Jag har alltid tyckt om den nordiska gemenskapen och jag var glad då jag även detta år fick representera vår kommun på Kvarkenrådets årsstämma i Storkyro.

Ifjol tog vi lilla flyget till Örnsköldsvik och i år var det Finlands tur att fungera som värd. Som vanligt var det naturligt med både finska och svenska och simultantolkning till båda språken var ordnad.

Det var imponerande att guidas runt på det tre år gamla destilleriet i Storkyro som snabbt nått framgång. Sitt ursprung har det i en idé framsprungen i en bastu bland tre finska män som tillsammans med två andra var modiga nog att starta upp en egen verksamhet utan att veta något om whiskytillverkning. Storkyro och området runtomkring är känt för sin råg och det är huvudingrediensen i Kyrö Distellery Companys produktion av whisky och gin. Deras Napue gin har utsetts till den bästa i världen att blanda till en gin-tonic. Den första whiskyn blir klar i år.

Det smarta ligger i att man byggt upp image och brand innan produkten är klar och till omsättningen bidrar restaurangen och de guidade rundturerna. 

Efter en utsökt lunch fick vi bl.a lyssna på Kjell Skoglund, vd för finsk-svenska handelskammaren och Ulf Sedlacek, f.d. finnkampvinnare på 400 m, som berättade om företaget Martin&Servera som är en grossistfirma för restauranger och som också kommit in på den finska marknaden i norr. Finska företag har alla skäl att försöka vinna terräng i övriga Norden, främst Norge, men då behöver man kunna kommunicera på svenska.

Vågar man köra över?

 

Whisky på gång

Alkoholfri för chauffören

Aperitif

I restaurangen

Uteterrass med lastpallar som vägg

Grönt är skönt

Bland mina äntligen förfärdigade alster finns en grön virkad sommarklänning. Den har säkert figurerat på bloggen för några somrar sen, men mycket har hänt innan den äntligen blev klar.

Det största hindret var att mönstret inte passade min kropp så jag fick börja improvisera och utvidga klänningen i sidorna.

Men nu har kroppen ändrat sig efter den senaste operationen och klänningen har behagat foga sig till mönstret.

Som vanligt är jag inte supernöjd, men hoppas ändå kunna använda klänningen i sommar.

Skägg

Det har några år varit populärt för män att bära skägg i alla de former. Nå, var och en får ha sin egen smak. Min är utan.

Men det finns faktiskt skägg som får mig att lysa upp och trivas alldeles speciellt. Det beror mycket på miljön där jag påträffar dessa skägg. Långa och hängande får mig att riktigt mysa och glädjas över tillvaron.

Ett sådant tillfälle uppenbarade sig för några dagar sen och jag passade på att föreviga stunden.

Hälsosam miljö och trevliga vänner - träden!

Sommaren kom!

Efter en trött morgon blev det en aktiv dag. På eftermiddagen var det vårdreformsmöte i Vasa och eftersom maken råkade ha möte i samma stad, sammanstrålade vi efter fyra och hämtade den förstfödde ut på en bit mat.

Projektingenjören hade fått i uppdrag att hitta ett matställe i nära anknytning till vatten och det första förslaget godkändes. Det var nyöppnade Villa Sandviken. Själva restaurangen var privatbokad, men Källaren var tillgänglig.

Det var inte så mörkt och kusligt som det låter utan vi valde att inta vår måltid utomhus och det var riktig sommarfeelis. Innan det hade vi gått en liten promenad i parken och efteråt fortsatte vi med en liten promenad i området kring Brages friluftsmuseum.

Observera de söta små dipphinkarna

Jakob Tegengren föddes här

 

Jag beträdde jungfrudansen

 

Dagens naturupplevelser

Koltrasten damp inte ner på fönsterblecket i morse, men jag såg den nog trippa omkring här på eftermiddagen.

De tre små ekorrungarna som antagligen fötts i vedladan har hållit sig i skymundan och jag hoppas innerligt att de också lyckas hålla sig från katterna som stryker på tomten.

Skogspromenaden bjöd på en vacker liten fjäril som ännu inte fått något namn. Kanske någon kan hjälpa mig utan att jag behöver googla? Den är mindre än en nässelfjäril. Det är förresten så länge sen jag sett en nässelfjäril att jag börjar tvivla på att jag känner igen den längre. Det är påfågelögat som blivit den jag oftast får syn på.

Jag tycks ha erhållit en fascination för aspar på sistone. I kväll såg jag mäktiga, höga exemplar och jag kan bara inte låta bli att rikta mobilens kameraöga uppåt och fånga de spretiga och ännu kala kronorna. De grå stammarna passar så bra mot den solblå himlen.

 Tranor och svanar behöver man inte längre notera - de finns i överflöd. Desto mer gladde jag mig åt den ljusbruna haren som skuttade över vägen. Det är inte ofta man ser en hare för pesten tycks ha minimerat beståndet. På en åker hann jag se skymten av något klövdjur som vände baken mot mig, tippar på rådjur, men hann inte se ordentligt.

Med dessa iakttagelser kan jag anse mig stärkt inför kommande prövningar. Det finns inget som går upp mot frisk luft i en frisk skog. På det drack jag björkvin.

Morsdag anno 2017

Så har jag haft glädjen att uppleva ännu en morsdag med sedvanlig frukost i sängen och lunchbjudning.

Det var andra morsdagen som farmor och den lilla ettåringen hade producerat sin första teckning åt fammo. Intresset lär ha legat mer hos de olikfärgade pennorna än själva tecknandet, men för mig är det ett konstverk av högsta rang.

Ni ser väl alla att vägen till fammos hjärta är gul och solfärgad. Där uppe syns hjärtat och det blå strecket symboliserar barnbarnet självt. Nere i högra hörnet går barnets väg ut i livet ...

Ganska duktigt av en som är på dagen ett år och en månad!

Vårfräscht

Då vi absolut inte kan njuta av våren i år, får man söka det vårfina i REKO-uppköpet.

Jag är otroligt glad över Molanders ekologiska produkter. Idag hämtade jag hem fina, fräscha grödor såsom, sallat, pakchoi, spenat, grönkål, rucola och ärtskott. Dessa utgjorde basen i dagens lunchsallad.

Tänk, tidigare vårar har jag ofta gjort i ordning grönsakslandet och sått frön lagom till morsdagen.

Inte i år!