Nalle, ändå?

Minns ni när jag hade bild på en myrstack nära parkeringen vid sommarstugan? Så där lite halvt på skämt skrev jag att det kanske var Nalle Brum som varit framme och krafsat (2 jan. 2015).

Nu har jag fått veta att det finns en björn som är stationär i vårt område. Men vi har sluten kompost så inte är jag rädd, men kanske lite då jag ska till mitt blåbärsställe. Men å andra sidan har den stora granskogen just blivit nedhuggen så vi får vänta på att hallonbuskarna ska göra entré igen.

(Ni hör på mitt resonemang att jag kanske är lite rädd i alla fall)

Lite mäktigt är det nog ...

Vad tror ni om hålet? Ganska stort, va?

Mitt blodtryck

Jag tänkte att mitt blodtryck skulle få ett eget inlägg. Det var ju på det viset att det var kusligt högt, både det övre och det undre, när jag var hos tant doktorn. Det kändes lite oroväckande då det sprätte iväg mot 200/130 ( minns inte exakt, blev så chockad ).

Följande dag tog jag fram vår egen mätare och pumpade upp armen. Puittt, lät det och sen slocknade apparaten, antagligen tomma batterier och inga nya av den rätta kalibern fanns här hemma.

Idag köpte jag nya och efter att ha upplevt en stund då små ljuspunkter yrde förbi mina ögon tyckte jag det var dags att försöka mäta på nytt. I och för sig kunde flimret ha orsakats av att jag målat med en oljebaserad färg Gardenia i ett ljust rum och insupit kemiska lukter.

Men visst var blodtrycket för högt - 158/103. Det blir att följa med fenomenet en tid, men jag är inte den som vill äta medicin. Finns det bra tips?

Kanske man kan fokusera på nästa sommar och blommor?

Hela veckan

Väljer färger. Målar, målar och målar. Liten rulle, stor rulle, liten pensel. Kaffepaus på balkongen. Lite jobb emellanåt och så igen målar, målar, målar ...

4 månader till

Det känns alltid lite spännande då jag ska på kontroll till onkologen. Men den här gången kände jag mig faktiskt ganska lugn. Jag fick beskedet att alla blodprov var bra, men blodtrycket var uppåt skogen. Det har aldrig varit så högt. Läkaren menade att hon inte brukar skriva ut blodtrycksmediciner eftersom hennes patienter av nån konstig anledning alltid har högre blodtryck när hon mäter. Jag lovade att börja följa med mitt eget ett par gånger i veckan.

En sak fick mig att reagera och det var när jag mötte min tidigare läkare. Jag anser inte att hen behöver minnas alla sina patienter, men jobbar man på en liten poliklinik kan man nog visa lite hyfs och pli och hälsa åt de besökande. Där fanns för tillfället bara två mänskor och vi mötte varandra liksom face to face.

Tyvärr är det så att de som har de högsta betygen kommer in på studier inom medicin, medan deras EQ kan vara lägre än medelmåttan.

Hurra för de få läkare som har begåvats med både hjärna och hjärta!

Jag berättade faktiskt åt min nuvarande onkolog vad jag upplevt och skojade med henne då jag gick ut att hon ska komma ihåg att hälsa ... (plus för att hon pratar larsmodialekt)

Renoveringsbrådska

Nej, jag har ännu inte tvättat fönstren och morötterna är kvar i jorden, men jag har en orsak. Jag har gett mig in i renoveringsbranschen. Jag river tapeter, spacklar, målar, gör inköp ...

Icke att förglömma väljer färger och det är det svåraste! Medveten om att färgkartorna ljuger lite och det färdiga resultatet påverkas av både målare och ljus och övriga färger i omgivningen, har jag svårt att bestämma mig. Nu har jag åtminstone köpt målfärg till skåpdörrar. Plan B är i alla lägen: vi tapetserar.

Som tur har denna vecka varit lite möteslättare och yngste sonen har höstlov. Det kan hända att jag inte hinner blogga alla dagar, men känner mig förstås skyldig ändå.

Kulturhöst

Det finns en del positiva saker som följer med att vara kommunstyrelseordförande. Man får inbjudan till njutbara tillställningar, ofta med sällskap.

Igår var det läge för två sådana. Vi startade med att fira Kronoby Sångkör som höll tre kaffekonserter för att fira sin anrika ålder 125 år. Om jag inte missade i välkomsttalet är det Svenskfinlands äldsta blandade kör. Imponerande ålder hur som helst och bra tillställt! Fyra nytillverkade sånger med lokala kompositörer och textförfattare ingick i repertoaren.

En liten återhämtningspaus och sen begav vi oss till Moskva och Bolsjojteatern, eller kanske Campus Allegro i Jakobstad, för att live följa med en föreställning av baletten Giselle. 

Det var en alldeles ny upplevelse för mig och det var nästan bättre än att vara i Moskva för man kunde till och med följa med ansiktsuttrycket hos dansarna. Vi hade också turen att få se teaterns stora prima ballerina i huvudrollen, Svetlana Zakharova. Hon var fantastisk och tolkade musiken med hela sin kropp. Det är underbart att få njuta av högklassisk konst! Och dans är väl aldrig fel? Jag blev överraskad av hur mycket jag tyckte om det. Det blir nog fler föreställningar i framtiden för min del.

Imponerande!

Söndagsförmiddagarna tycks gå i förberedelser för söndagslunchen. Före det hade jag dock hunnit byta till mina nya lila påslakan. Jag nändes inte sätta sängtäcket över utan ska gå och njuta av de nya sängkläderna allt emellanåt.

Ekonomens fästmö hade aldrig smakat glace au four så nu var det dags för det äventyret. I gott minne hade jag den gången då jag skulle bjuda svärföräldrarna och mina egna föräldrar på morsdagslunch i tidernas begynnelse. Där stod jag i köket och vispade till marängen då jag kom på att sockret skulle tillsättas senare. Det var bara att börja på nytt.

Vis av skadan tog jag det lugnt och noggrant och med god assistans av sötnos fick jag till det. Och visst är det gott!