Ny bongad huvudstad

Mitt resprojekt gällande europeiska huvudstäder fick ett delmoment till i och med veckoslutsresan till Portugals huvudstad, Lissabon.

Jag var ordentligt nervös inför resan för det utlovades snöstorm i Tammerfors på självständighetsdagen och tåget skulle passera just där på förmiddagen. Jag såg ingen snöstorm men Pendolinotågets dörrlampa lyste vilket behagade försena oss med en halv timme. När jag ska nånstans vill jag vara i god tid och den lilla halvtimmen fick mig ännu nervösare ifall bussen från Dickursby skulle ta oss till flygplatsen tillräckligt snabbt. Vi hittade bussen och parkerade oss däri och fick vänta tio minuter minst innan den kände sig startklar. Alla trafikljus lyste förstås röda - men vi hann.

Nu var nästa nervositetsmoment flyget. Det var storm ute i Europa och bland annat Schiphol i Amsterdam var utsatt. KLM hade avbokat torsdagsflygen och även det tidigaste fredagsflyget från Helsingfors. Vi skulle förstås först till Amsterdam och sen vidare till Lissabon. Det kom sms om att följa med situationen för det kunde bli inställda flygningar även fredag.

Men nu hade vi tur - vårt flyg kom iväg om än lite försenat. Det betydde att tiden till nästa flyg blev ganska tight. Och Schiphol är stooort och det var svårt att hitta tavlan som berättade vilken port vårt flyg ville starta från och det fanns andra resenärer också - i massor. Efter lite yrande hit och dit hittade jag rätt tavla som upplyste om rätt gate och sen var det att traska längs med löpbanden i rask fart.

Men vi var inte lyckligt framme än. Vid flygplatsen i Lissabon hittade vi snabbt en buss in till centrum då vi äntligen virrat ut ur den krångliga terminalen. Jag visste att vi skulle sitta på till ändstationen för att därifrån ta ett pendeltåg till Estoril där hotellet låg. Alla andra resenärer steg av utom vi och plötsligt blev det helstopp i trafiken. Efter en lång väntan gick jag fram till bussföraren och frågade om det var långt till Cais do Sodré. Det var det inte så vi hoppade ur bussen som var strandsatt på grund av en massa spårvagnar som tagit paus eller spårat ur eller gud vet vad.

Vi hittade stationen och försökte lista ut hur man skaffar biljett. Lyckligtvis fick vi hjälp av en snäll dam och hade så småningom var sitt kort med laddad resa i vår hand. Sen skulle man genom en port. Det gick bra för maken, men inte för lilla frun. Jag använde olika tekniker och svängde kortet alla vägar, snabbt och långsamt. Till sist började jag spionera på övriga resenärer och gjorde en liten smekning med kortet över apparaten och voilà; det gjorde susen!

Fjorton stationer senare var vi framme och tog en taxi till hotellet i hisnande fart upp längs smala gator. Klockan var över nio på kvällen och vi var hungriga som vargar så efter incheckning fick vi några restauranger utpekade på kartan och med smärre problem hittade vi MAAAT!

Den romantiska poetissan

Sista inlägget som härrör sig till min lilla minneslåda.


 Jag hade en romantisk, poetisk period som började i samband med högstadiet och en olycklig kärlek. Jag började skriva dikter eller man borde kanske tala om ramsor för den litterära nivån var inte speciellt hög. Jag kommer ihåg att jag skrev en lång kärleksdikt på modersmålstimmen som lärarinnan sen läste upp (föremålet för min stora beundran gick i samma klass). Stackars pojke! Men jag fick de övrigas beundran. Tänk, vad jag kunde skriva i diktform!

Jag fortsatte skriva av mig mina känslor så att till och med den blivande maken hann vara med i spelet.

Jag ska ge ett smakprov för att förlänga ert liv med ett skratt. Tänk er in i en känslig nästan sjuttonårig flickas lilla värld.

Stjärnfall

Stjärnorna ser inte på mig längre

Leendet har slocknat

Tungan har blivit stum

Regndroppar dalar sakta nerför kinderna

De står inte att hejda

ty stjärnorna har fallit.

Liréne 25.2.1976

Haha, jag skrev till och med under pseudonym. 

Mitt första litterära verk har jag antagligen slängt bort. Det var första kapitlet i en hästbok om flickan Li. Jag hade en kort hästperiod utan att ens vara nära en häst och jag var mäkta imponerad då jag ledigt svängde mig med en massa hästtermer. Jag hade förstås hämtat all min kunskap ur ett otaligt antal böcker om hästflickor.

Nej, nu blir jag så inspirerad så liksom stora författare reser jag söderut några dagar för att ägna mig åt att författa ett litet enkelt tal till den trettonde december.

Två bokstäver

I dagligvaruhandeln i Finland har vi två bokstäver som dominerar, nämligen S och K. Tyvärr! För det är vi konsumenter som får betala och producenterna lida.

Jag har naturligt en dragning till S eftersom "mamm arbeita på handelslagi". Igår besökte jag det stora nyrenoverade S-varuhuset i grannstaden. Jag hade tittat in under sommaren då allt var lite hipp som happ, men nu skulle jag unna mig en långsam vandring genom hela komplexet.

Egentligen kunde jag behöva en ny väska, en modell större som rymmer material i A4 format. Jo, visst fanns det men ingenting som ville bli mitt helt spontant. Jag är en intuitiv person och "känner" ofta när jag hittat rätt och nu fick jag inga vibbar.

Sen kollade jag in eventuell examenspresent åt en nybakad student, men nej, det får bli pengar i stället.

Kanske de har ett par bekväma snygga skor? Neej, det fanns bara vinterstövlar.

En ny tunika som döljer de alltför yppiga formerna vore inte helt fel, men det fanns bara fel färger och dessutom orkade jag inte prova.

Jag är på jakt efter kuddfodral i en speciell färg och ett speciellt mönster, tydligen så speciellt att man ännu inte börjat tillverka tyget.

Nå men mina favorithanddukar då? Fanns det nån färg jag ännu inte hade? Joodå, det fanns förstås mörkblått, men neejdå, det vill jag inte ha, jag hade tänkt mig julrött!

Slutligen kom jag därifrån med helt vardagliga, nödvändiga saker och en billig CD-skiva som jag tänkt använda som jumppamusik. Egentligen var jag ganska nöjd med mig själv.

Ännu nöjdare var jag med det trevliga caféet i samma byggnad där jag inmundigade en croissant med lax och löste tre sudokun.

Till den hyperstora K-motsvarigheten har jag ännu inte hittat - kanske nästa år ...

En kär bok

I minneslådan hittade jag en kär och sönderläst bok. Pärmen var borta (kanske uppäten av nån hund), men innehållet var något så när intakt. Själva berättelsen är inte så märkvärdig, men jag tror jag ägnade mycket tid åt att titta på bilderna. Jag tyckte flickan var jättesöt med sina runda kinder.

Kanske påminde hon om mig som ettåring? Narcissism?

 

Lagom strikt

Okej, okej, visst har jag också pyntat liiite inför lilla julen. Men jag är minimalistisk av mig så det blev julaktiga gardiner och fram med elljusstaken och naturligtvis tändes det första ljuset igår.

Det som jag mest njuter av är mina plock från barndomshemmet som nu bildar fokus på soffbordet. Festivoljusstakarna med de underbara sammetsbolljusen, Orreforsvasen (som jag egentligen inte behöver men inte nändes slumpa bort på loppis) och skålen med lock som är härbärge för julkarameller (inte för goda för då äter jag upp dem).

Nya tillägg till pepparkaksbaket

Som vanligt går jag mot strömmen och bakar mina pepparkakor till lilla jul och inte på självständighetsdagen. I  år hade jag hittat Lilla My i pepparkaksforms form och plockade glatt ut en hel del replikationer av den litterära varelsen. Tyvärr var det lite svårt med hennes högra sko, vristen var lite smal.

 
Sen tidigare tycker jag min plåtställning är mycket användbar då man bakar, men jag kom på att jag hade en oanvänd vit sådan uppe i skåpet som kanske var tänkt till en present åt nån nån gång. Nu behövde jag den själv och fick ledigt utrymme för alla plåtar som kom ut ur ugnen eller skulle in i ugnen. Och tänk! Jag brände inga pepparkakor!

 

Julstämning

Jag är fortfarande inte sugen på julen, men tycker nog det är fint då andra pyntar och har sig - och aldrig tackar jag nej till en räksmörgås eller två, för att inte glömma kolapaj med vaniljglass ...

Samtidigt passade jag på att låta kameran arbeta lite i kusinens stylade hem.

Denna kontorsmöbel som stod ful på min barndomsvind fick en tuff utsmyckning i glänsande svart med siffror i guld i kusinens skickliga händer

Läckert i svart och vitt, gammalt och nytt

Effektfullt med den röda stolen vid ingången till Narnia

Lilla farstun har fått rutigt golv och piggas upp med turkos

Sötare garnnystan får man leta efter

 ... och så var det dags att tänka på julstämningen ...

Det glänser och lyser om gammalt, nytt, hantverk, silvrigt och glas

Finaste lilla julfönstret med små detaljer som pricken över i

Vi fortsätter till nästa fönster med grått och vitt

Detta har ni sett förut, men det har en benägenhet att förändra sig