En plats jag undviker

Hör och häpna! Jag är en onormal kvinna. Jag tycker inte speciellt mycket om IKEA.

Men faktiskt gjorde vi en timmes besök då vi anlände till Torneå/Haparanda. Det var sonens sötnos som länge hade sökt en plåtkanna av lämplig storlek för bevattning av växter på balkongen. En sådan fanns på IKEA. Tyvärr hade jag kollat deras lager innan vi åkte och kannorna var slut.

Tänk vilken lycka då jag såg den rätta kannan på ett bord. Vips så fanns den i min vagn och jag var glad som en lax. Men det var nära att det inte skulle ha gått som på Strömsö. I kassan frågade nämligen lilla fröken om jag hade frågat på avdelningen om jag fick köpa kannan eftersom den var en visningskanna. Nej, inte hade jag tänkt på det. Jag bara chansade. Jag utgöt mina ord på ett vältalande och vänligt sätt och berättade om hur eftertraktad den kannan var och säkert skulle de inte få in fler eftersom den var lite säsongartad och vad gör man med en visningskanna om man inte har några exemplar att sälja?

 

Kassafröken ringde ett samtal och jag fick grönt ljus och tackade så hjärtligt. Yesss!

Naturligtvis hittade några andra saker ner i vagnen: linnepåslakan i rätt färg, 100-procentig äppel- och jordgubbssaft (köpte mest för den fina träbackens skull), glasskål med lock, några lyktor som var nedsatta med nästan 80 procent och kostade ca 1 euro styck och inte var de pyttesmå heller. Dessutom handlade maken nya mattor till båten.

Så nu är vi inte lika illasinnade till det stora varuhuset.

Granroth-Junes 2017

Den fjärde släktträffen med den tvåspråkiga släktföreningen Granroth-Junes är avklarad. För vår del återstår endast frukost och knappa fyrahundra kilometer i bilen från Torneå.

Jag måste medge att jag trivs utmärkt här i gränslandet mellan Finland och Sverige. Och jag trivs med makens släktingar. Här svänger man från finska till svenska an efter. Gamla bekanta träffas och man får nya tillfälliga bekanta.

Fastän maken vann de första GJ Games, som innefattade frisbeegolf, pilkastning, stövelkastning och korgboll, var det Junesgrenen som var överlägsen i karaoke. En efter en steg de upp och sjöng smäktande tangomelodier och finska schlagers.

Och maten var god!

Uleåborg

Jag tycker jag är en god organisatör. Då makens släkt har träff i Torneå på lördag, föreslog jag att vi startar redan fredag kväll direkt efter jobbet och mellanlandar i Uleåborg och löser in en bonusnatt. Det betyder att vi har knappt två timmars körning på lördag och behöver inte starta så himla tidigt.

Nu är vi här och har suttit och njutit av kvällssolen på torget och insupit atmosfären.

En riktigt vacker kväll! Ett bra val!

Som kuriosa kan berättas att vi fick betjäning på norska i receptionen. Det tackade vi för. Senast jag övernattade i denna stad pratade jag engelska.

On the road

Idag (egentligen 29.6 för jag hittade detta inlägg som e-blogger misslyckats med att publicera)får jag ytligt bekanta mig med min studiestad, Åbo. Inredningskusinen bad mig följa med som sällskap då äldsta dottern skulle byta bostad och jag är inte senkommen att tacka ja till resor.

Det blir förstås tufft att åka med bil tur-retur till vår forna huvudstad, men vi är mer än halvvägs i programmet då sista lasset hämtas som bäst.

Sen återstår kaffe vid Fabbe's café och en lunch intogs tidigare på studentrestaurangen Assarin kellari. Helt bra, men elektrikerns dotter noterade lite hängande ledningar och ett mätarskåp strax intill ett cafébord.

I Björneborg såg vi en massa husvagnar och husbilar. Gammallaestadianerna firar Suviseurat och det drar folk i tusental. Hoppas de flesta har hunnit anlända så vi slipper trafikstockningar på hemvägen.

Snabb rensning

Vi ska iväg norrut på släktmöte och därför tog jag en snabbrensning i mina trädgårdslådor. Det fanns faktiskt inte så mycket ogräs, men nu finns det noll (nästan). Dessutom fick plantorna en släng av nässelgödseln som luktade lagom illa. Det kommer att vara torrt några dagar och lådorna torkar ut ganska fort.

I början av veckan sprang jag runt och fotograferade och för att kunna jämföra med nästa år är det bra att ha bilderna i bloggen.

Underbar tid för rhododendron i år

Snart ...

Jag har alltid varit förtjust i rhododendron och den första köptes och planterades nästan direkt vi flyttat till Krukmakarbacken, typ 1987. Det exemplaret var den vanliga sorten Rhododendron catawbiense. Den trivdes inte så länge på den första platsen och när jag gjorde om rabatten slängdes den på undantag i en liten stensamling i utkanten av tomten.

Hör och häpna! Den dog inte av den omilda behandlingen utan några år senare var den och en mini sockertoppsgran, som jag fått från en plantskola, helt livskraftiga och båda fick göra en klassresa och flytta in i rabatterna igen.

Vid det laget hade jag börjat fundera på att göra norra slänten till en rhododendronbacke och min Catawbiense fick plats bakom komposten. Den är inte direkt vacker, men gammal och ärevördig och blommar i år.

Senare har jag satsat på de inhemska Tigerstedtska rhodona och en del har hamnat på slänten och en del i torvrabatten.

Men som sagt: i år är det faktiskt rhododendrons år. Alla instagrammar och sätter upp fina bilder på Fb. Så även jag.

Vinterkyla

Catawbiense, min första

Norra slänten

Inte så tjänligt på norra slänten

Nu börjar den första blomningen

och senare i torvrabatten

Alla vill inte blomma

Krombidan

I mitt huvud snurrar många blogginlägg, men jag vill liksom inte komma till skott.

I lördags firades Krombidan. Seniordansarna hade blivit utsedda att medverka i programmet och i torsdags hade vi en övning hemma hos mig, både ute och inne. Det är inte lätt att dansa på gräs. Man måste komma ihåg att lyfta fötterna och kan inte bara glida omkring som på ett dansgolv.

Vi var fyra par och allt tycktes vara OK. Men på fredagen då jag som inbjuden gäst närvar COOL på Larsmo torg, såg jag att en av dansarna ringde. Jag fruktade det värsta och när jag ringde upp lite senare fick jag det bekräftat. En dam som dansar kavaljer hade halkat och ramlat. Tyvärr måste hon avstå dansen.

Jag hade två problem. Naturligtvis kunde jag stiga av och låta tre par dansa, men då skulle en dam vara tvungen att axla kavaljersrollen och det är svårt att byta helt plötsligt. Andra alternativet var att leta reda på en stand-in. Jag försökte med ledare i nejden, men icke sa Nicke!

Av en tillfrågad fick jag rådet att ta kvasten och jag spann vidare på den idén och fixade till Hilding med hjälp av en golvmopp, hatt och slips. Jag ringde en dansare och frågade om hon kunde tänka sig att ta hand om Hilding och hon var villig. Problemet nu var att vi inte kunde byta partners under dansens gång för Hilding är nämligen blyg av sig och vill dansa med samma dam hela tiden.

Men gissa om jag blev glad då den olycksdrabbade dansaren ringde lördagmorgon och meddelade att hon nog kunde ställa upp i alla fall. Senare fick jag också höra att hon inte kunde låta sig ersättas av en golvmopp! Underbart!

Vi startade vårt program med att engagera publiken i en sittdans med tillhörande allsång. Efter lite instruktioner var festdeltagarna helt med på noterna och sittdansade genom fyra verser till En sommardag i Kangasala.

Sen drog vi till med en härlig tango och som alltid är det mycket roligare att dansa seniordans än att titta på. Jag hoppas att folk inser detta och kommer med i höst.

Hilding fick stanna hemma i skamvrån