Lördag morgon

Vad gör man då man vaknar före klockan sex en morgon som inneboende i Helsingfors?

Man försöker vara tyst och inte störa den sovande fysikforskaren. I ett försök att somna om börjar man fundera på en koreografi till en tango som ska dansas i block. Det sistnämnda betyder att man dansar solo, alla vända åt samma håll huller om buller i salen. Om ni skulle våga testa på seniordans skulle ni veta vad jag pratar om. Det är himla kul!

Det är lite svårt att tänka stegen i stället för att göra dem och dessutom utan musik, men rytmen brukar vara slow, slow, quick, quick, slow.

Sen gäller det att hålla reda på fötterna. Vi har ju två! Men vi börjar med höger fot. Det är lättast så.

Sen får man tänka på variationen. Det ska vara lite olika sorts steg, men inte för många olika stegserier för då blir det svårt att komma ihåg. Dessutom vill man inte få ihop en dans som liknar för mycket nån annans koreografi.

Det är en fördel att kunna räkna till åtta. Fråga inte varför, men det funkar både inom gymnastik och dans.

Nåväl, jag somnade inte om så det var lika bra att plocka fram plattan och försöka plita, nej, kanske dutta, ner stegen till ord och det är också svårt.

Men nu är det gjort, sparat och ivägskickat till högre makter att fundera på. Och sen var det musiken ...

Let's do it again!

Det kom ett litet brev med posten igår. Det var svaret från min gastroskopiundersökning. Mina polyper var godartade, men den ena ska man följa med om ett år och se om den är ok även då.

Vad betyder då detta? Jo, jag ska få svälja slangen en gång till!

Vilken glädje!?! Men jag måste erkänna att jag är förberedd. Visst var det obehagligt, men efteråt tänkte jag att vid behov gör jag det nog på nytt - men hellre skulle jag förstås låta bli.

Lättsam underhållning

Efter att ha stickat färdigt Joyridetröjan, promenerat till sittgymnastiken och lett två grupper, promenerat hem igen, kändes det helt OK att hoppa på makens initiativ om ett biobesök.

Snabbt klurade jag ut om de visade 101-åringen ännu och visst gjorde de det! Det var bara att snabbt byta bort mysbyxorna och åka iväg.

Lagom roande var filmen och det känns alltid kul då vissa delar är placerade till en ort som jag besökte som barn, nämligen Malmköping. Dit flyttade min farbror när han som nittonåring åkte över potten, sedermera gifte sig med en svenska och gav mig fyra kusiner.

Nu borde det vara slut ...

Jag drog ur stöpseln till utebelysningen i stora lyktan idag. Det borde ha varit det sista som har med julen att göra. Det känns egentligen riktigt skönt att sakteliga börja se fram emot våren.

Ännu idag kan vi njuta av ett lätt snötäcke över den isiga vägen, men det utlovas plusgrader och då försvinner väl också det ljusa i naturen och mörkret fortsätter härska. Men ännu njuter vi.

Det slog mig att avfrostningen av frysen kanske inte blir av som jag tänkt. Då vi hade köldknäppen för en tid sen var jag inte riktigt motiverad. Det kommer väl en knäpp till, tänkte jag. Men tänk om det inte gör det! Det får bli ett senare bekymmer.

Som skrivet - julprydnaderna borde vara bortplockade, men stearinljusen får nog brinna länge ännu på frukostbordet. Det betyder inte jul utan mys!

Nu känns det som om det vore skönt att plocka fram en ny bok och krypa under varma pläden ... men först måste jag diska ...

Problem med blogspot

Jag har misstänkt en tid att något hänt med bloggen. Jag får inga kommentarer alls. När jag hörde av en god vän att man bara kastas ut då man försöker fick jag saken bekräftad.

Jag testade själv kommentera anonymt och det fungerade för mig, men jag har naturligtvis privilegier.

Finns det någon därute som kan hjälpa mig. Jag tror problemet uppstod när det plötsligt skedde förändringar på min översiktssida. Det tog en stund att hitta knappen för nya inlägg.

Varför ska man vara för gammal för sånt här?

Hur dum får man va'?

Det är inte ofta jag känner mig dum fastän en viss politiker har kallat mig spåndum. Men häromdagen när jag träffade en seniordansledarkollega hade jag den stora äran att känna mig helt blåst.

Kollegan plockade fram en minnepinne och var på väg för att köpa en sladd för att kunna visa seniordansuppvisningen på FSG Festivalen i Kristinestad.

Det trillade ner många polletter för mig. Det riktigt skramlade!

Jag hemlighöll inte min dumhet utan avslöjade att jag trott att minnepinnen jag fick från Finlands Svenska Gymnastikförbund tillsammans med ett julkort var en liten julklapp. Den gladde mig för minnepinnar kan man inte ha för många av. Lite konstigt tyckte jag att den var i en öppnad förpackning.

Nu blev jag glad en gång till för det alltid roligt att se hur ens program tar sig ut. Eftersom jag själv dansade med såg jag programmet liksom inifrån. Dessutom fanns alla galaprogram med samt huvudfesten utomhus inklusive paraden in på plan med alla fanor i spetsen.

Så egentligen har jag inget emot att vara lite dum i huvet då och då om man blir glad av det ...

Som jag trodde!

Igen en gång har jag varit synsk.

En timme in i sportsändningen på söndag förmiddag hade jag kommit till det stadiet på min tröja att jag absolut måste ha mina mönsterfärger.

Enligt uppföljningen av postordern fanns de i sorteringen. Måndag morgon klockan sex hade de nått Seinäjoki och med god tur kunde jag ha dem på kvällen i Kronoby.

Jag var noggrann med att ha telefonen med då jag tog dagens lilla promenad och uträttade ärenden. Men nej, inget meddelande. I mina tankar hade jag klurat ut att jag troligen skulle vara hemma då meddelandet dyker upp.

Och mycket riktigt. Jag hade just fått av mig ytterkläderna då det pep till. Mina garnnystan hade anlänt till poststället. Inte en chans att jag skulle ge mig ut igen just då. Men på kvällen tog jag en sparktur och kunde lyckligen kvittera ut paketet och nu är det så himla roligt att se mönstret träda fram. Inte för att jag är nöjd med min stickning. Det är svårt att få en jämnhet  då man ska sticka med två trådar och det är långa avstånd mellan.