Julbelyst

Igår fixade jag min lilla utegran. Återanvändande som jag är hade jag bett maken transportera hem grankvistar från de båda topparna som gått av i stormen Eino vid mitt barndomshem. Kvistarna har fått vila länge på släpkärran, men igår kom jag alltså till skott med monteringen av kvistarna som till och med hade fina kottar på sig.

Frid och fröjd! Men inte så länge. Det visade sig att den lilla ljusslingan hade tröttnat på att lysa. Granen står grön och grann eller egentligen svart i decembermörkret.

Men i Lissabon hade man ljusbelysningen i skick. Staden blev otroligt vacker efter mörkrets inbrott.

Även på flygplatsen i Amsterdam hade man tagit ut svängarna när det gällde julpynt. Fastän granen har lite too much pynt så får den godkänt av mig på grund av färgerna.

.

Julklappstips?

Ska man gå efter färg eller form? (Nåja, formen står jag själv för. En lärdom - sväng inte största sidan mot kameran! Hihi!)

Den här gången klarar sig maken lätt undan för vi köper inga julklappar åt varann, bara lite choklad. Dessutom är jag bekväm av mig och tycker inte om att krypa ner i trånga sportbilar. De är inte heller praktiska då man ska köra skräp till Ekorosk!

 Men titta får man ...

Julblomning

Det känns lite orättvist då man i Portugal just har planterat ut penséer i stadsmiljön. De tål förvisso lite kyla. Men kanske vi inte tänker på just dessa blommor i december här uppe i jultomtens land.

Ett alternativ man kör på är en hel rabatt med julstjärnor. Kanske inte att rekommendera hos oss heller, men ganska färgstarkt och mäktigt fastän man inte är julstjärnefantast.

Kronobys Luciafölje anno 2013

Så kom då dagen D då jag skulle hålla mitt första och sista festtal. Nedrafsat på Schiphol flygplats, lite påbyggt hemmavid och förstås i tankarna sen oktober. Jag kan gott säga att ni gick inte miste om nånting!

"Brottsplatsen"

Själva luciafesten var förvånansvärt välbesökt med tanke på att vi i Kronoby är lite dåliga på att ställa upp på det som ordnas. Programmet i övrigt var mycket angenämt. Dansmänniska som jag är smet jag faktiskt då ringlekarna tog vid. TVn med "På spåret" drog mer. Tänk, jag som från barnaben älskade ringlekarna som vi alltid dansade i Centralskolan. Men då fick man ju bjuda upp den man i smyg tyckte om och igår satt han framför TVn - så ni förstår att man måste avstå från dans ibland.

Förebyggande hälsovård

Jag anser att jag lite bidrar till den förebyggande hälsovården genom att fungera som ledare för dans och gymnastik (fyra grupper). Det lilla vi kan göra i vardagen borde vi försöka få i system. Det är till exempel hur bra som helst att stå på ett ben då man lagar mat eller pratar i telefon. Bra för både balansen och skelettet som belastas lite extra. Kom bara ihåg att byta ben.

Längs strandpromenaden mellan Estoril och Cascais hade man med jämna mellanrum små stationer där man kunde träna olika kroppsdelar. Jag såg också att de användes av joggarna. Kanske något för våra kommuner att ta efter.

Strandpromenad

Efter en hel dag i storstadsmiljö är det skönt att få promenera i sakta mak längs en strandpromenad. Cirka 3 km från Estoril västerut ligger den mysiga turist- och badorten Cascais och skulle jag åka på nytt till Lissabon skulle jag definitivt välja ett hotell i just Cascais. Där fanns massor av små restauranger och barer men dessutom affärer och definitivt mer mänskor. I Estoril där vi bodde fanns egentligen bara Casinot (författaren Ian Fleming har varit där och forskat inför sitt författarskap) som stod öde på dagarna men var inbäddat i parkerade bilar på lördag kvällen. Visserligen har man kört Formel 1 i Estoril, men på grund av säkerhetsrisker körs numera endast mindre tävlingar. Även stora tennistävlingar ordnas där.

 
Men promenaden längs floden/havsviken Tejo var underbar. Solen sken och värmde skönt när vi tog oss nästan till Portugals västligaste del, Cabo da Roca. Inne i Cascais satt vi sen och vilade oss länge på en uteservering och småpratade med servitören. Vi hade också en lunchgäst i närheten som oavbrutet talade för sig själv. Sen han gått frågade jag servitören vad han pratat om. Han menade att han var lite "speciell" och hade pratat om allt möjligt, revolution, matematik, nån flicka ...

Vi såg en man som joggade i simbyxor för att sen ta sig ett dopp

Boca do Inferno (Helvetesklipporna)

Efter den stärkande upplevelsen vid stranden kunde vi igen spendera några timmar i Lissabon. Det var bara att söka sig till stationen och hoppa på pendeltåget. Ja, vi fick faktiskt söka. Det är otroligt svårt att hitta då gatorna går lite hur som helst och man har problem med att hitta gatunamnet både på kartan och i verkligheten.

Turist i Lissabon

Vi satte en hel dag på att bekanta oss med Lissabon, vilket innebar Hop-on-Hop-off-buss. Vintertid är det lite mer väntan på bussar och trafiken inne i stan är otroligt långsam - fastän alla kör fort!

Lite besviken var jag på guidningen. Det var knapert med berättandet och dessutom översvallade julmusiken själva pratet så det var svårt att uppfatta den engelska rösten, men lite klokare blev man ju alltid.

Lissabon är ganska koncentrerad vid floden Tejo som mynnar ut i Atlanten. Karakteristiskt är kullarna och broarna, nästan Golden Gate, och världsutställningen 1998 har gett upphov till mäktiga moderna byggnader.

Jag bjuder på lite vyer.