Självständighet

Vadå självständighet? Det är väl inte självständighetsdagen ännu?
Nej, jag har inte flippat ur, det är bara det att jag vill slå ett slag för Kronobys fortsatta självständighet. Vi har en kommunreform i antågande och jag kan på intet sätt få den att passa in på vår kommun.
För drygt fyrtio år sen då jag var en liten flicka bildades Kronoby kommun av tre mindre kommuner (Kronoby, Nedervetil och Terjärv). Jag fick chansen att gå i en gemensam högstadieskola (försöksgrundskola) och sen också i det alldeles nystartade gymnasiet. Det har väl gått si så där med sammanhållningen inom kommunen, men nu vill statsmakten ha ännu större kommuner. Men det vill inte JAG! Jag vill inte dela mina kronjuveler med någon annan!
Jag har aldrig tyckt att stort är vackert och jag tror inte heller att en stor kommun gör allting så mycket bättre och billigare. Har ni hört talas om BYRÅKRATI? Den lär frodas där det finns många människor och ingen känner och bryr sig om nån annan.
Naturligtvis kan man köpa saker (tjänster) billigare om man beställer fler på en gång, men det finns ju något som heter SAMKÖP (SAMARBETE).
Om vi ska få vår röst hörd och speciellt på vårt eget modersmål då måste vi existera i mindre enheter, tror jag.
Därför kommer jag att fortsätta vara blåögd (fastän jag egentligen har grågröna ögon och avskyr blått) och som käringen mot strömmen stå på barrikaderna och kämpa för vår självständighet. Envishet är ett av mina släktdrag.

Masken Max och hans vänner

Sen jag blev med trädgård (ca 1988) har jag utvecklat en förkärlek för daggmaskar. Vårt hus är nämligen byggt på skogsmark på en liten backe (finns inga stora backar i Kronoby). Tillgången till ordentlig matjord är således minimal. Efter att ha köpt diverse matjordslass har jag satsat på kompostering. Nu blir jag själaglad för varje spadtag jag gräver i mitt anspråkslösa grönsaksland då jag ser hur det kryllar av maskar.
Under regniga dagar då maskar kryper fram på bilvägarna till en säker död skulle jag gärna rycka ut och rädda dem till min behövande kompost.
På sensommaren fick jag en trevlig överraskning då jag öppnade locket till min Biolankompostor. Max hade partaj med alla sina vänner, jag kunde inte räkna dem alla. Tydligen var de på väg till en annan fest. Skulle jag hjälpa dem vidare? Jag beslöt att dela på gänget. Vissa fick åka tillbaka ner i kompostorn och de övriga fick tillträde till den öppna komposten.

Tyvärr är bilderna lite otydliga.

Den perfekta husmodern...?

Ibland går det inte riktigt som man tänkt. Jag tyckte det gick ganska smärtfritt att förbereda mitt äppelmos och det fick sakta puttra på spisen. Man hinner mycket så länge äpplena kokar, tror man. Jag hann cykla iväg till kommunkansliet efter min post (tycker det är onödigt att de postar föredragningslistor då jag bor så nära) och naturligtvis hittade jag trevliga tjänstemän att prata med. På hemvägen bytte jag några ord med grannen. Väl hemma var det ett och annat som fångade min uppmärksamhet och så plötsligt... mitt äppelmos!!! Ingen hade rört i grytan på en timme och färgen hade blivit lite mer gulbrun än jag förväntat mig. Lite svarta bitar kunde skönjas - och bortplockas. Nu var det bara att testa smaken. Kanske inte den bästa, men ätbart. Ska försöka mixa det hela. Jag behöver inte plocka fram det till gäster åtminstone. Och jag har lite mer äpplen om jag vill försöka på nytt i morgon...

Så tro inte att lilla hemmafrun är den perfekta husmodern. Den myten har jag för länge sen tagit död på. När jag är mitt uppe i mina cancerbehandlingar lever jag prinsessliv och gör bara det nödvändigaste och det jag känner för. Nog har jag väl det ganska bra ändå?

An apple a day keeps the doctor away

Det är fint med goda vänner som ringer och bjuder ut sina äpplen åt mig som har för dåliga förhållanden för äppelträd. Jag har nog försökt, men misslyckats tre gånger för mycket. 

Nu vankas det äppeldricka då denna sats fått stå och gotta till sig i källaren i fyra dagar. Om ork och lust finns blir det äppelmos på eftermiddagen enligt Linnéas goda recept. Hoppas frysen orkar ta emot allt, börjar bli lite fullproppat fastän bagaren varit ledig så länge!







                                                                                

Har vi haft en sommar i år?

När man ser tillbaka på de månader som flytt undrar man om vi faktiskt hade nån sommar i år. Själv lever jag på månadsskiftet april-maj då min man och jag besökte vår son som studerade en termin vid Wirtschaftsunivärsitet (WU), Wien. Det råkade sig att vi hade det bästa vädret i Europa med en temperatur på 28-29 grader. 
Detta förlängda veckoslut har jag återkommit till i minnet under hela sommaren som annars innehållit både glädje och sorg. Det har varit sjukdom och begravningar, men jag väljer att fokusera på de positiva händelserna såsom yngste sonens studentexamen, resan till Skellefteå för att uppleva Lars Winnerbäck live, Hforsstuderande sonens nya bostad på Majstranden, min upplevelserika seniordansledarträff i Ålesund, Norge (den stora kråkan i ett tidigare inlägg bor där).

 Det har varit ett uppsving för färgen orange i sommar och det har alltid varit en av mina favoritfärger. Men gissa vilka skor som varit mest i användning i sommar, stövlarna eller de små sandaletterna jag fyndade i Wien? 

Men vi ska avsluta med att tänka positivt. Rhododendron vill ha mycket vatten och i år har vi inte behövt ge extra vatten.

Visst erbjuder höstens buskar också vacker blomprakt och färg.

Lite valfläsk

I Centerns famn!

Alla intresserade kan lyssna på den korta valdebatten på Radio Vega Österbottens hemsida (http://svenska.yle.fi/artikel/2012/10/02/valdebatt-fran-kronoby). Jag ska ge några av mina ståndpunkter gällande det som diskuterades:

• ett självständigt Kronoby
• utredning med alla grannkommuner (inte bara städerna) därför att vi tvingas till det då vi inte uppfyller regeringens kriterium på 20 000 invånare
• bevara våra byskolor så långt det är pedagogiskt möjligt (kanske ingen vill ha en enlärarskola?)
• humanitet: vi kan ta emot flyktingar vart annat år om bostäder finns
• styrelsen kan ta sina beslut utan öppna dörrar (vad har blivit bättre detta år?

Valdebatt nr 1

Den första valdebatten bandades in för Radio Vega Österbotten i morse. Mina motkandidater var Mikaela från SDP och Peter från Centern.
Vi var eniga i många frågor, men ibland var jag en ensam "KRÅKA". Inga slagsmål åtminstone. Ni får döma själva om ni lyssnar tisdag morgon kl. 07.45. På fotot som togs efteråt var vi alla såta vänner omfamnade av centern.
Jag träffade också på en medkandidat då jag besökte MÖCS för blodprov. Jag ser fram emot den goda vänskap som brukar bildas mellan SFP-kandidaterna.