Jag ska inte syssla med att skära vass, maken använde lien på det obeståndet förra veckan. Nej, rubriken uttrycks lite halvdialektalt.
I mitt barndomshem fanns en stålgrå kniv med tunt blad. Den benämndes allmänt "vassknivin" för den var otroligt vass och användes dagligen. När jag blev lite större blev den också mitt verktyg. Den vässtes och blev tunnare och tunnare tills den gick av.
Tydligen hittades en reserv, för numera finns den i min ägo på sommarstugan. Oj, vad den är bra!
Tomater kräver en vass kniv och min kniv är perfekt. Jag är väldigt noga med att torka den efter diskning och föra den inomhus, för den rostar lätt.
Kniven är ingen skönhet, men dess egenskaper överglänser utseendet och jag är en praktisk kvinna.
Min vassa kniv kommer att hålla livet ut. Enda orosmolnet är att den ska tappas bort eller falla under terrassen ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar