Det är så roligt att få skriva om sina tillkortakommanden för att senare gott kunna skratta åt sig själv.
För några veckor sen köpte jag garn till en tröja i Vasa. Det fanns inte så många som jag behövde, men huvudaffären i Vörå hade några nystan och jag bad dem lägga undan dem eftersom jag skulle vara ledare på en seniordanskurs där några veckor senare.
Nå, jag tog reda på öppethållningstider och konstaterade att jag på lördagen hade en halvtimme på mig att uträtta ärendet innan kursen började. I god tid parkerade jag utanför affären och väntade in de fem minuter som återstod till öppnandet. När klockan var lite förbi den tiden steg jag ur bilen, gick fram till dörren och läste till min besvikelse på en lapp att man öppnade först klockan tio. Det var för sent för mig och halvt förtretad satte jag mig i bilen igen.
Maken körde iväg till Vasa för att plocka lingon med sin äldste son och jag funderade ut plan B. Kanske jag kunde få nån att skjutsa mig till affären på matpausen?
Jo, det ordnade sig fint. Med dansväninnan åkte vi iväg och steppade in i huset, men blev lite konfunderade då vi inte såg några garnnystan. Nå, de var väl i rummet till vänster ... nehej ...
Nu visade det sig att vi var i fel hus. Det var inte Handarbetsaffären utan Hemslöjdsaffären! Att man inte kan lära sig läsa ordentligt! Det stod Vörå på båda och H ... Husen var båda gula trähus, så ...
Vi åkte några hundra meter längre fram och jag fick mina garnnystan och kände mig som den värsta idioten ... men jag stickar vidare ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar