Mina duktiga jumppare och dansare brukar trots mina lama protester förära mig blomster när terminen slutar.
Jag förstår inte hur de kan läsa mina tankar. Jag älskar orange och fick en grupp vårglöd i just den fina färgen.
Orkidé är en favoritblomma och jag hade funderat på att köpa ett blommande exemplar. Men jag hann inte.
Dessutom fick jag två underbara blommande rosaröda växter som är helt i min smak.
Jag tackar och njuter ...
Jag missade Veteranfesten i vår kommun detta år. Barnbarnet behövde lite tillsyn och vi hedrade veteranerna genom att se på flaggan på gården vid Kvarnbacken.
Kvällen förgylldes med vacker utsikt i Larsmo, en promenad som bjöd på ett överraskande möte med Larsmoväninnan med syster och vacker hemresa via Öja.
Veckans sista mötesdag i Vasa är avklarad. Jag har kunnat följa med vårflödet och kan konstatera att ingen panik är att vänta.
När det gäller Vassorfjärden har vattnet flyttat sig till fel sida av vägen. Isen på sjön ruttnar långsamt, men på åkrarna har sjöfåglarna hittat ett paradis. Jag är tacksam för att vägen höjdes för några år sen. Det underlättade denna veckas vallfärd till landskapets residensstad.
Igår hann jag med en kvällspromenad i solskenet och kunde se med egna ögon hur vattnet forsar i Kronoby å. Dock är inte holmarna under vatten i år.
Jag smäller upp några bilder på mina loppisfynd. En blå fyrkantig Muminburk förärade jag projektmanagern som tack för husrum. Den hade kostat en och femtio och kunde naturligtvis inte lämnas kvar på hyllan i loppishallen fastän den var blå...
Sättpotatisen Anna-Belle ids jag inte fotografera. Den har fått flytta in i gästrummet för att gro ordentligt i en varmare omgivning.
Jag hade ett superviktigt uppdrag på förmiddagen. Jag skulle fungera som sällskapsdam åt barnbarnet i Jakobstad.
Vi började med en tur med sittvagnen till en affär som enligt Instagram sålde den nya Muminkexburken. Nu har jag den också. Den är svart. Kexen överlät jag åt Jakobstadsfamiljen, men burken ska jag ha till sommarstugan. Jag tror det bara är den röda som fattas.
På vägen hem via Aspegrens trädgård somnade den lilla. Jag fick stå ute i solen med mitt sovande sällskap.
Vi hann precis äta lunch sen innan det var dags för mig att åka söderut till ett sammanträde vid Österbottens förbund. Och där fortsätter jag med ett nytt möte imorgon klockan nio då landskapets stads- och kommunstyrelseordförande samlas för att få information om hur reformförberedelserna framskrider.
För att spara lite körkilometrar passar jag på att besöka den förstfödde och kinesa på hans soffa.
Ja, ett loppis har jag besökt och O sole mio ...
Två-åringen har nyligen tagit beslutet att han kan gå själv. Tidigare har han alltid velat ha en stödjande hand.
På eftermiddagen visade jag vårt nya friluftsdagis för barnbarnet och hans mor som blir utexaminerad barnträdgårdslärare i maj. På hemvägen valde barnbarnet att gå minst en halv kilometer i sina små stövlar. Visserligen med handen eller handsken i farmors hand, men ändå ...
Jag bakade inget till påsken i år eftersom jag låg i influensa. Men idag fick jag till det.
Jag började med en bulladeg på en liter vätska och fortsatte med Dumlemuffins. I skåpet fanns nämligen en påse karameller med limesmak, köpt för påskbaket, och ingen hade lyckats hitta den ...
Dagens motion blev några timmar vedhantering, plocka - kasta i förvaringsboxar för torkning. Solskenet kom lagom till kaffestunden.
Nu är det bara ryggen som ömmar.
Idag fick jag ta itu med veckostädningen direkt jag steg upp. Eftermiddagen var spikad för kommunal representation av det trevligare slaget.
Tara-Element, som är i betongbranschen, hade öppna portars dag och bjöd på en trevlig och informationsrik rundtur som toppades av Gourmetkökets laxsoppa och kaffe och bakelse.
Jag kan konstatera att man kan göra mycket av betongelement, till och med grafisk konst.
Efter fabrikbesöket styrdes kosan mot platsen för kommunens blivande friluftsdagis. Det stora vindskyddet var nästan klart samt förvaringsladan. Över elden stekte den fastighetsansvarige goda plättar och kokade kaffe.
Jag hoppas att dagiset blir succé för forskning visar många fördelar med att tillbringa dagen utomhus och i en skog.
Har ni tänkt på att de som jobbar ute i naturen och framför allt i skogsmiljö är harmoniska mänskor?
 |
| Nej, inte Kronoby å, bara ett utfallsdike! |
 |
| Titta noga, det spirar! |
Denna vecka provar jag på att ha ett möte i Vasa. Nästa vecka blir det fyra, på lika många dagar.
Kommunförbundet var på landskapsträff i Österbotten. Förutom information kunde jag skörda frukten av närverkandet under den senaste tiden.
En annan stor behållning var samtalet min bänkgranne, som jag öppnade konversationen med genom att hänföra till hans medverkan i ett program i radion. Jag fick lära mig en hel del om jakt i Europa utgående från vår aktuella varginvasion.
Åh, vad jag njuter av dessa människomöten! (Har visst sagt det förr?)
Det börjar arta sig. Jag fick möta våren i Bryssel med blommande träd och blommor. Ingen direkt sommarvärme, men vi var mest inomhus.
Idag har det varit upp mot fjorton grader och snön smälter i snabb takt.
Två timmar jobb blev det på Bygg och bomässan i Jakobstad där vi försökte göra reklam för vår fina kommun. Det blev många intressanta samtal med både kända och okända.
Dagen förgylldes med barnbarnets kalas. Han fyllde två år igår och var hur söt som helst i sina lockar som han ärvt av sötefar.
Sommardäcken åkte på och nu kör vi mot sommaren ...
En lång dag närmar sig sitt slut. Lite info hittas på min sida Liane Byggmästar SFP på Facebook samt Instagram lianeroseiren.
Jag hade faktiskt skrivit ett blogginlägg, men det gick inte att publicera på grund av ett foto jag laddade ner.
Som vanligt försökte jag kopiera och mixtra, men till slut tröttnade jag efter alla misslyckanden och orkade inte skriva ett nytt i samma stil.
Jag försöker på nytt med några bilder.
Vem behöver en så stor lunch idag? Dessutom blev det knappt två deciliter svarta vinbär som dessert. Och trevlig läsning i Nykarlebys fina magasin.
Svar: Jag, förstås! Egentligen finns det två orsaker. Jag var ensam hemma och behövde göra slut på vissa saker, för ingen skulle luncha hemma imorgon heller. Och bären i frysen behöver ha daglig åtgång för att nästa säsongs skörd ska få tillträda.
Sen vet jag inte när jag får något att äta förrän sent ikväll och risken är uppenbar att jag kan svälta ihjäl ...
Mätt och belåten sitter jag nu i baksätet och blir skeppad till Vasa. Därifrån blir det två jobbdagar i EU, Bryssel. Mer om det sen, ifall jag lyckas få wifi att fungera ...
Hur ljuvligt är det inte att höra droppandet från den smältande snömassan på taket!
Den efterlängtade våren har börjat visa upp sig. Jag hoppade på cykeln för första gången detta år, för nu kan man orientera sig mellan den kvarvarande snön på vår lilla väg.
Jag hoppade över frukosten, hoppade på med maken som skulle till Vasa på möte och sitter nu i all sköns ro och väntar på vidarebefordran till min egen mötesplats som är Nykarleby.
Egentligen är det en ganska skön start. En smoothie och ett glas vatten håller mig vid liv innan det blir dags för kaffe och bröd på nästa plats.
Jag ser fram emot att få en uppdatering av vårdreformen i Österbotten av vår förändringsledare och främst av allt vill jag gratulera henne till vakansen som sjukhusdirektör. Där hade jag inte samma åsikt som mina partisystrar, vilket bevisar att jag inte är någon partipolitiker. Jag bildar mig en egen uppfattning och om möjligt agerar därefter.
Men i de flesta ärenden är jag helt överens med mitt parti. Jag tycker jag är klok som vet min begränsning. I vår kommun räcker det med vanligt bondförnuft, men utan partier har vi ingen demokrati.
Hoppsan! Tänk vart en smoothie i grannkommunen för ens tankar ...
Nu måste det väl ändå bli vår! Seniordansarna samlades i Stjärnhallen i Nykarleby och trivdes i dansens virvlar.
Vi dansade allt från rumba och tango till vals och spansk dans. Det var växelsteg och arkader, California twirl och kvarn, vals balans och damkedja. Det är mycket vi klarar av när det gäller hjärnstimulans och rytmik.
Vi hann också med vattenpaus, lunch och fikapaus ...
Det har hänt en hel del på vår tomt och jag har inte riktigt hunnit smälta allt ännu. Kanske snön måste smälta först.
Under två dagar jobbade skogsmaskinen för att möjliggöra solens framfart i vår trädgård. Och det blev nog lite glest på vissa ställen. Jag kanske får för mycket koll på grannarna ...
Men det växer upp nya träd och om några år ser det annorlunda ut.
Mest fundersam är jag över min rhododendronhörna. Där försvann skyddet mot solen. Nå, jag satsar på sluttningen på baksidan ifall de torkar bort ...
Det är roligt att kunna vara till nytta några timmar. Att få spendera tiden på Kvarnbacken ännu bättre.
Jobbmotivet hade dock inlett sin skönhetssömn då jag anlände, men jag kan vänta - och blogga.
Idag var äntligen hela familjen samlad för första gången i år. Dessutom orkade jag tillreda måltiden och barnbarnet åt riktigt bra. Själv tyckte jag det smakade ingenting, men jag får väl skylla på förkylningen som bedövat smaklökarna.
Jag orkade också leka med duplo, småbilar, läsa Sagan om den lilla, lilla gumman, leka kurragömma jagad av en liten med gåvagn och plocka klädnypor i bastun (en synnerligen rolig lek tycker den lilla).
Få se vad morgondagen bjuder på ...
