Senaste veckoslut

Nuförtiden bloggar jag mest i mitt huvud. Orden tycks inte vilja bli nedskrivna. Men nu ska jag återminnas mitt veckoslut som började och fortsatte i bästa stil, men fick ett mindre bra slut då mitt diafragmabråck gjorde sig gällande och kastade ut mycket av det goda.

På fredagkvällen styrde vi kosan mot söderstaden och besökte barn och barnbarn tillsammans med några pizzor. Vilken lycka att träffa dem!

Kvällens andra höjdpunkt blev oratoriet som Thomas Enroth och Thomas Lundin skrivit till minne av Finland 100 år. Vilken magnifik föreställning! Rörande fint! Jag hittar bara lovord för orkester (nystartad), solister och kör. Det blev en upplevelse jag bär med mig länge.

Lördag morgon styrde vi kosan mot Vörå. Jag tillbringade sex timmar med trevliga dansvänner i seniordansens tecken. God mat fick vi också. Maken överlämnade jag i projektmanagerns vård och då blev skogen ett naturligt tema för dem.

På kvällen strålade vi samman och efter en snabb incheckning på favorithotellet Astor blev det ett förtida firande av familjefadern tillsammans med äldste och yngste avkomma. Son nr tre var i Japan och nr 2 med familj skulle vi träffa på söndagen.

Det blev mycket och god mat vilket senare skulle kosta mig lite - inte ekonomiskt utan fysiskt. Till detta bidrog hotellfrukosten nästa morgon. Men vad gör man om det finns en massa läckerheter framdukade? Jo, man äter förstås! Nästan två timmar i bilen hem hjälpte inte upp situationen.

Men återseende med älsklingsbarnbarnet uppvägde ganska mycket. Och små magbekymmer går över förr eller senare ...