En fördel med att vara kommunstyrelseordförande är att man då och då får inbjudan till trevliga evenemang. Nu senast var det tredje gången jag fick delta i en av Ruskfestivalkonserterna i Campus Allegro. Nästa vecka funderar jag på om jag ska anmäla mig till en modeshow ...
Däremellan ska jag förstås hinna med diverse möten med tillhörande läsning av föredragningslistor.
Men för att återgå till gårdagens klassiska kammarkonsert. Först måste jag medge att jag inte riktigt förstår mig på modern klassisk musik och två kompositörer var födda i slutet av 1980-talet. Det som dock tilltalar mig oerhört är att sitta och både lyssna och iaktta de professionella musikerna.
Violinisterna hanterar sina 1700-tals fioler med säker hand. Det är nästan som att följa med en gymnastikuppvisning. En del hoppar upp från stolen, andra spretar med benen åt olika håll och jo, man kan ha vinröda strumpor med mörk kostym. Ansiktet avspeglar känsla och koncentration och ljudet som bringas ur instrumenten är av perfekt klang.
Utropstecknet på gårdagens konsert var en sydafrikansk musiker, Gareth
Lubbe, som bjöd på altviolin och strupsång. Det sistnämnda var otroligt
fascinerande. Man trodde inte sina öron då en utdragen ton fick en
drillande melodi liksom ovanpå. Det går inte att förklara, måste
upplevas.
Det är en stor glädje att se hur musikerna strålar samman från olika delar av världen och njuter av att framföra verk tillsammans. Den femte Ruskfestivalen är en ljusglimt i mörka november. Detta år är vädret med på noterna för idag är det riktigt ruskigt väder med snöstorm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar