Minnesrika ruiner

Många vägar leder till Rom. Det samma gäller Campus Kungsgården. Det mest kaotiska i Vasa är just området i närheten av Gamla Vasa. Helt berättigat faktiskt eftersom det är den forna stadskärnan och därför har där funnits vägar länge. Sen bebyggelsen uppstått vid vägarna, som var krokigare förr, är det svårt att upprätta en enkel stadsplan med raka kvarter.

Nu har jag äntligen hittat ett vägval som jag borde kunna hålla i minnet då jag ska ta mig till möten på Campus och det blir ett halvt dussin per år.

Det mest fantastiska är att jag får åka förbi Gamla Vasa ruiner och med ett leende på läpparna återgå i minnet till min barndom då jag besökte min enda faster som bodde i närheten. Det brukade alltid vara pappa och jag som tog en vandring bland ruinerna och kände historiens vingslag.

När jag igår åkte hem från mötet måste jag bara stanna vid en busshållplats och posta ett foto på Instagram och nu vill jag också göra det samma på bloggen.

Man ska hålla fast vid de hållpunkter man har från barndomen.