Mat är viktigt

Jag hade förberett fysikern med några viktiga kriterier inför kvällens matintag och hade själv också lite tid att surfa och leta. Men fysikerns cykelfärder under sommaren gav honom en stor fördel. Jag föredrog en restaurang nära havet, med pizza på menyn och antingen inom gångavstånd eller bekvämt med Helsingfors regionaltrafik.

Det blev lite både och. Först promenerade vi cirka två kilometer ut till Fiskehamnen där det byggs bostäder för mänskor i tusental, nästan en skyskrapa också. Metron tog oss ut till Nordsjö och efter en kilometers promenad igen hittade vi en trevlig indisk restaurang som också serverade goda pizzor. För att påskynda matsmältningen gick vi längs den fina sandstranden i Solviken innan vi tog metro och spårvagn hem.

Spårvagnsresan bjöd också denna gång på små incidenter. En utländsk och möjligen döv man behövde hjälp med att ta sig nånstans. Min vana trogen blandade jag mig i eftersom den tillfrågade inte verkade kunna stå till tjänst. Jag dirigerade honom ut ur vagnen då han visade på kartan att han skulle till Kampen och han nu var på väg bort därifrån. Hoppas han hittade fram.

Den tillfrågade damen hade också ett tillbud då hennes sovpåse fastnade i dörren vid avstigning. Jag rusade iväg och hämtade föraren, men innan vi var tillbaka hade fysikern lyckats få loss påsen, men den kvinnliga föraren fick ändå uppgiften att stänga dörrarna med två kraftiga sparkar, vilket i sin tur medförde att vi inte fick upp dörren vid vår hållplats. Men det finns flera dörrar på en spårvagn ...

Ni ser det händer saker. Lördag förmiddag i väntan på spårvagnen som skulle föra mig mot mitt styrelsemöte tyckte en ung man att jag såg ut att veta en hel del om Helsingfors och begärde hjälp med att ta sig till Hietaniemenkatu. Nå, jag visste inte var den fanns men gissade att Hietalahdenranta kunde vara åt samma håll, men nu var det dags för en annan ung man att hjälpa till och sätta den vilsne jyväskyläbon på rätt spårvagn. Jag fick behållningen av en trevlig liten pratstund och tänkte nästan glömma bort att visa mitt biljettkort åt apparaten som igen tycktes krångla för föregående kund, men vis av erfarenhet förflyttade jag mig genast till nästa biljettmaskin.

Tänk att man kan få små saker att bli till stora äventyr. Det behövs bara lite fantasi och inlevelse för att ge vardagliga händelser en kul innebörd.

Vi ska inte glömma dagens sena lunch. Igen hade fysikern gjort efterforskningar och kunde föreslå en tur till Slakteriet. Jag är inte riktigt säker på stadsdelen, men vi fick igen en promenad som tog oss förbi fängelset i Hermanstad. Den här gången fanns flera restauranger att välja mellan och vi enades om Roslunds köttaffär. Helt OK och vädret tillät oss att sitta ute.

På hemvägen vek vi av till en högt belägen plats som gav oss möjlighet att njuta av Gammelstadsviken och Arabiastranden. Väl hemma igen hörde vi att det började regna. Perfect timing!

Hurrarop åt alla som som orkat läsa detta långa och triviala inlägg. Ni blir säkert belönade på något sätt i framtiden ...