Jag har just deltagit i en telefonintervju, en planerad sådan, gällande inbesparingar och service inom vår nuvarande samkommun Soite i egenskap av kommunstyrelseordförande. I nuläget är jag väldigt bortkopplad när det gäller sjuk- och hälsovården, använder den bara. Men jag satt faktiskt med och tog beslut som medlem i den gemensamma nämnden när Karleby fungerade som värdkommun i fråga om vården.
Lite annan färg blev det på intervjun då det råkade vara samma person som intervjuade mig och som jag stött på under en tidigare konsultutredning. Väldigt bra att jag begärde att få göra intervjun på svenska så jag fick just denna person.
Det var en avslappnad diskussion som fördes och min vana trogen flög mina tankar ibland utanför temat, men det var helt OK enligt Fredrik. Vi hann också diskutera den tyske kommunalläkaren Udo på nittiotalet och det var inte jag som drog upp honom, känner honom inte ens, minns bara TV-serien om en läkare i Alperna ...
Knappast var jag till stor nytta i fråga om tolv miljoners inbesparingar under de kommande åren, men jag gjorde min plikt och får nu börja koncentrera mig på fullmäktigemötet ikväll. Vad ska jag sätta på mig? Streamas på Facebook! Det är inte lätt att vara kvinna!
Visst är det skönt att ha nått tantåldern. Mer harmoni, färre must-do saker, förmåga att vara glad över smått och gott.
Men på hälsoplanet märker jag att med åldern kommer sämre återhämtningsförmåga och dåliga förnyelseegenskaper. Eftersom jag under min livstid varit med om tre omgångar cytostatikabehandling, inser jag att kroppen nu har mycket sämre förmåga att bygga upp nytt material/celler för att ersätta det som medicinen har förstört.
Fastän jag aldrig tappat allt mitt hår, märker jag att det går trögare att återfå kalufsen. Håret är mjukare och skörare och framför allt gråare för varje omgång.
Detsamma gäller naglarna. De delar sig i segment och blir tjockare, missfärgas och det syns tydligt var den friskare nageln är på gång.
Men jag lever ännu. Även om jag fick åka till samjouren i helgen på grund av tarmblödning, vilket medförde att hemoglobinvärdet sjönk till 106. Åter igen var jag till besvär för laboratoriesköterskorna som fick göra sitt yttersta för att hitta några bloddroppar att analysera.
När nu förkylningen är borta borde jag dock få ändan ur vagnen och börja bygga upp konditionen, men då det är så kallt ...
 |
| Passar bäst som material till fågelbo |
Jag har haft en liten skrivpaus för att bearbeta mina inre känslor.
Jag är supernöjd över att ha kunnat starta seniordansen och sittgymnastiken. Visserligen har vi restriktioner på inalles 10 i gruppen, men vi når inte riktigt upp till det ändå och jag hoppas att medborgarinstitutet ser mellan fingrarna eftersom man i vanliga fall kräver minst 10 deltagare, vilket inte är möjligt just nu då ledaren också ska medräknas i gruppstorleken enligt restriktionerna.
Nåväl, de deltagare jag hade förra veckan är glada över att träffas igen och jag är lika glad över att få lite egen motion eftersom lättja och förkylning gjort enorma inskränkningar i min dagliga motion.
Det som ändå gruvar mig mest är mitt hälsotillstånd. Eftersom jag haft paus i cancerbehandlingarna sen mitten av november var jag nog beredd på att både röntgen och blodprov skulle visa sämre resultat. Så var också fallet.
Egentligen inga nya saker, men cancervävnaden i bukhålan har ökat lite. Nu återstår en hormonmedicin som ska göra livet surare för tumörbildningen, men den ska tas med en förstärkare som har en himla massa biverkningar, allt från diabetes till munsår och hjärtproblem och andnöd och diarré och så vidare.
Nu gäller det att samla krafter och få upp humöret. Det gick bra den dag jag besökte läkaren, men säkert kommer allt ifatt mig nu, för nog tycker jag att dödsängeln sitter på min axel ...
Men det hjälper inte att tycka synd om sig själv. Det är bara att streta vidare och göra det bästa av situationen. Fastän jag inte är i toppskick, mår jag ändå ganska bra.
Jag är inte riktigt färdig med livet ännu. Rubinbröllopsdagen ska firas, kommunalpolitiken ska avslutas och jag behöver mer tid ännu med barnbarnet så han inte behöver gå och fråga: Vann e fammo?
Tur att jag hade rätt i mina föraningar - ingen covid-19, vanlig förkylning! Hostar vidare ...
