Tider

Vi har just återställt oss till vintertid måhända för sista gången. Man väntar sig att EU ska slopa hopandet mellan vinter- och sommartider. Det hurrar jag för.

Men hur ska vi ha det? Det är upp till varje lands riksdag att besluta. Själv är jag lite tudelad. Jo, jag tycker bättre om sommartiden som medför att det är ljusare på kvällen. Detta märks speciellt då vi ändrat tillbaka till vintertid och det snabbt blir mörkare och mörkare redan på eftermiddagen.

Sen är det ett annat dilemma. Vad gör våra grannländer? Om vi ändrar till sommartid och övriga Norden och Europa håller vintertid, innebär det att vi har en tidsskillnad på två timmar. Det fungerar inte! Tänk på när vi ska se på Sveriges TV! Men mest olyckligt är det för företag som sysslar med export och import.

Nej, jag föreslår en diskussion på nordisk nivå där man kommer till en gemensam överenskommelse. Sen struntar jag i hur vår tid förhåller sig till Rysslands tid. Dit har jag inget ärende.

Böcker, böcker, böcker

Jag är och har alltid varit en bokmal och lärde mig läsa i fyra-fem års åldern.

På gamla dar då jag vaknar upp på natten, väljer jag att tända sänglampan och ta fram boken. Vanligtvis det bästa sömnmedlet, utom förra natten då jag var tvungen att läsa ut Maria Turtschaninoffs senaste fantasybok. (Hennes mamma kommer från Nedervetil, Kronoby)

Idag plockade jag om lite i mitt bibliotek och rättade till mitt slarv med att placera böckerna i alfabetisk ordning. Få se hur länge ordningen hålls ...

Symaskinstrubbel

Min symaskin lever ett stilla liv i klädrummet. Jag minns när vi flyttade in i vårt hus och båda maskinerna användes flitigt till att sy barnkläder och något smått åt mig själv.

Jag blir mäkta förvånad över mig själv då jag kommer ihåg den långa vinterkappan jag sydde samt en tjock jacka till maken. Alla fyra pojkar fick vändsydda jackor som hade fleecetyg på ena sidan och vindtätt tyg på andra, bara att vända efter behag. Kanske jag har varit lite duktig ändå - nån gång?

Nu var det dags att plocka fram symaskinen ur sin gömma för att fålla gardiner till TV-rummet och till sonens köksfönster. När jag äntligen kände lusten krypa fram och skulle sätta igång, blev det tvärstopp. Pressarfoten ville inte sänka sig.

Jaha, finns det symaskinsreparatörer längre? Efter lite googlande hittade jag en i grannstaden och fick maskinen fixad. För lite användning och följdaktligen intorkning var diagnosen, men reparatören skröt på maskinen. Just den serien har fungerat bra och har lika bra delar som fabriksmaskiner. Den håller i minst tio år ännu.

Nu är gardinerna fållade och jag är nöjd. Var det månne nåt annat som skulle åtgärdas?

Nya funktioner

Vi har skyfflat om i rummen sen vi nu är på tumanhand i ett alltför stort hus med alltför många prylar.

Minstingens rum har fått bli TV/mediarum och ett annat sovrum kombineras nu som makens arbetsrum och gästrum.

Spisrummet har alltid varit ett genomgångsrum på grund av fem dörröppningar. Men där kan man hitta en läsvrå i makens arvemöbel som hängt med sen vi gifte oss.

Det är alltid fräscht då man gjort förändringar, men nog känns storleken då huset ska städas. Pust!

Thanks, Google

Livet har nog blivit lite lättare med Farbror Google. Vad gör man då man råkar ha lite överbliven potatismos? Jo, man googlar och hittar olika tips.

Idag fastnade jag för Finskt potatisbröd, alltså rieska. Jag har aldrig bakat det förr och jag får nog tillstå att det blev supergott! Enkelt och snabbt! Det ska jag definitivt göra om!

Rekommenderas

Jag har alltid en bok på gång. För en tid sen nästan sträckläste jag Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse.

Jag fascineras av lite imaginära böcker och minns hur jag under gymnasietiden plöjde genom Orwells 1984, Boyes Kallocain och Huxleys Du sköna nya värld.

Jag har inte heller missat ungdomsböckerna av Stephenie Meyer och gick faktiskt en litteraturkurs i fantasy inom barn- och ungdomslitteratur då jag i mogen ålder förkovrade mig inom litteraturvetenskapen.

Philip Pullmans trilogi Den mörka materian har jag skaffat på engelska och ska nog läsa om den på originalspråket.

Men för att återgå till Tjänarinnans berättelse. Man kallar den en dystopi, alltså motsatsen till utopi, och den negativa samhällsvision som framställs är kuslig, men inte omöjlig.

Den nya utgåvan innehåller författarens förord och en intressant historisk efterskrift.

Läs boken!

Gör det själv

Som ledare för en sittdanskurs här nyligen, var jag tvungen att fixa lite attiraljer. Dukar hade jag redan samlat ihop genom arvet efter mamma. Vi hade olika färgskalor, så det var inte svårt att ta scarfarna i bruk för andra ändamål.

En egen dansfläta tillverkade jag för ett antal år sen. Beviset finns i ett blogginlägg.

Men nu gällde det skrammelinstrument. Jag hade fått barnbarnets tomma burkar från spädbarnstiden och nu var det bara att hälla i lite klirrande saker.

Barnbarnets far råkade plocka slitna nubbar ur vinterdäcken och jag såg chansen för återvinning. Det tog emot att hälla på risgryn, makaroner eller ärter och blev glad då jag kom ihåg min stora knappsamling. Jag kunde lätt avvara några påsar med fula, blå knappar. Vem behöver blått?

Då var det bara trumpinnarna kvar. Det blev en utfärd till bygghandeln där jag inhandlade två stycken rundstavar à 2,40 m till det facila priset fyra euro.

För några jular sen hade jag fått en efterlängtad, men sällan använd japansåg. Nu var det dags att såga till tjugofyra stycken trumpinnar.

För att slippa sågspån på golvet, gick jag ut med mitt arbete. Jag måste erkänna att träslöjd fick jag aldrig pröva på i skolan. Nåväl, det var lite vått i gräset och jag märkte att mina avsågade pinnar smutsades då de föll till marken.

In igen och plan B. Och till min glädje upptäckte jag skruvstädet. Den långa staven hölls på plats och jag sågade och sågade, lite snett ibland, men jag fick mina pinnar.

Som tur var hade jag anhållit om ett oanvänt sandpapper, för det behövdes några sliptag för att minimera skaderisken vid musicerandet.

Men välutrustad kunde jag genomföra kursen och visst är man lite belåten då man kan "do it yourself" ...