Lite om vädret

Det har varit ett fint veckoslut ända tills nu ...

Där fick jag för att jag gonade mig åt det lugna vackra vädret här i Öja helt i motsats till de regnbilder som postades på Instagram. Även samtal till Vasa och Helsingfors vittnade om regnskurar.

Först kom åskvädret och lite före fem fick jag uppleva de största hagel jag någonsin sett. Vissa var säkert fem centimeter!

Ännu har jag inte kunnat gå ut och se hela förödelsen, men från fönstret kan jag se att plasttaken över ingången och sidoterrassen ser ut som om de beskjutits med kanonkulor. Hoppas att uteköket och glashuset klarat sig bättre.

Det blir garanterat taktalko ännu i höst ...

Den ultimata sommarkvällen

Det är kvällar som denna som får en att orka i höstmörkret. Det gäller bara att magasinera stämningen.

Jag sitter i min solstol, virkar på en bomullströja, lyssnar till sommarmusik på radion och njuter av den spegelblanka sjön och tystnaden som bara bryts av en avlägsen båtmotor.

Man blir nästan poetisk. Kanske det skulle vara läge för en stilla roddtur med Rosa (ni minns väl det italienska uttalet)? Men först ska jag inpränta bilden i min skrynkliga hjärna.

Nya platser

Om ni trodde att huset var i skick efter den lilla renoveringen så misstog ni er stort. Jovisst, möblerna är på plats, men de där tavlorna och alla papper, mappar och dylikt ...

Det kändes riktigt skönt att bara lämna allt åt sitt öde och flytta ut till sommarstugan för en månad, men nu ...

Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Ute eller inne? Taveluppsättning, arkivering, revidering, bortslumpning, förflyttning? Listan kan bli hur lång som helst.

Jag tar det smått, låter inspirationen flöda, dödar flugor, sköter matlagning, yr iväg till stugan på kvällen, plockar inte bär - ännu.

Innan semestern blev åtminstone ett ganska stort projekt avklarat - nämligen mina Kalevalatallrikar/tavlor. Det är kanske fjärde gången jag spikar upp dem och jag kan lova det är jobbigt. Att försöka få lagom mycket mellanrum på grund av lite olika upphängningssystem uppbådar hela min matematiska intelligens. Att dessutom tänka till och planera hur jag vill ha dem är bara början. Jag äger nämligen hela samlingen från år 1976 till 1999. Är man född på Kalevaladagen så är man!

Men som vanligt kom jag på en strålande idé. I nuvarande bostad har tavlorna hittills fått bo i matvrån, men inte längre. Jag är inte helt nöjd med färgen på arbetsrummets väggar fastän jag valt den själv, men ser ni nu råkar Arabiatavlorna uppvisa en liknande gulbrungrön färgnyans och saken var biff. Ja, inte riktigt, de skulle upp också. Men sent en kväll i juni satte jag i gång och mätte och prickade och spikade och hängde upp.

Jag är faktiskt riktigt nöjd och belåten!

Kom ihåg att färgerna på bilden ljuger.

Sommarens sista teaterpjäs

Det var nästan så vi inte hann med Oravais Teater och Tre Kärlekar skriven av Lars Molin, men den sista föreställningen knep vi.

Det lustiga var att trots den stekheta sommarvärmen vi nu haft i några dagar så lyckades vi pricka in ett litet åskregn mitt under föreställningen. Men jag hade inte chansat utan plockade vant fram de tunna regnrockarna. Tyvärr fick jag inte på mig min riktigt ordentligt så byxorna blev blöta, men de hann nästan torka innan jag var hemma.

Med facit på hand har jag nog trivts bäst på Närpes Teater, men alla teaterbesök har varit intressanta och pjäserna har fått en att tänka till lite. Det finns också alltid några skådespelare som sticker ut bland amatörerna.

Få nu se vad temat för nästa sommar ska bli ...

På rätt ställe

Stugsemestern är förbi och bloggandet kan återupptas hemifrån inne i veckan åtminstone.

Söndagen tillbringades med tjocka släkten i Terjärv. Vi hade kusinträff från min mammas sida och besökte en ljuvlig stuga som min yngste kusin hyr med familjen under sommaren. Stugan har varit riksdagsmannen Albin Wickmans hem och tillhör numera hans barnbarn. Underbar stämning, vackert belägen högt uppe på en kulle med utsikt över Heimsjön och de finaste möbler. Mysfaktorn var otroligt hög.

Sämre kunde man ha avslutat ordinarie semestern!

En dikt av Wickman upptryckt på kudde

Helgtrevligt

Ja, så blev det en snabb flytt till lägenheten i Jstad. Vi tog vårt pick och pack och stack.

Första frukosten på balkongen är nästan avslutad och idag väntar Guns rosor, lite mat och ett fotbollsderby.

Gårdagen lyftes upp av ett band som spelade låtar från Bo Kaspers orkesters repertoar. Kanske inte mina främsta favoriter, men jag uppskattar de djupa texterna och musikerna i Skolparken gjorde väl ifrån sig.

Efter en läcker pizza på Sesam och lite mingel var det dags för det återuppståndna Kurt Gertrudz från Småbönders. Mäktigt ljud och ett kompakt arrangemang och min favorit som revyskådespelare också, Johnny Storbacka, levererade som vanligt.

Kvällen fortsatte med nya och gamla bekantskaper och avslutades med ett glas rosé på balkongen.

Inte som förr

Nu äntligen har den varma solen gjort sitt efterlängtade återtåg så där lagom till Jakobs dagar. Men naturligtvis är inte människan nöjd.
Vart har de varma, ljuva sommarnätterna tagit vägen?

Klockan är inte ännu tio och redan söker sig termometern ner mot femton grader och förra natten bjöd på ensiffrigt gradtal.

Eller har jag drömt när jag minns sommarnätter då man kunde ha övernattat ute om det inte hade varit för myggorna?