Bra dag!

Det blev en riktigt bra första maj. Från tågfönstret fick jag en inblick i storstadsbornas valborgsfirande. Det var studentmössor, picknickkorgar och firande mänskor överallt.

Fysikern och jag tog spårvagn och buss österut till Skeppsviken och påbörjade en lång vandring längs med stranden. Jag fick bekanta mig med en helt ny stadsdel bestående av höghus utsmyckade med vackra balkonger och terrasser.

Vi sökte samtidigt ett matställe. På det första stället var det fullsatt, men på den grekiska restaurangen hade vi bättre tur och fick det sista lediga bordet. Det serverades grekisk brunch med bland annat moussaka, fårkött och många andra rätter med den goda grekiska örtkryddningen. Sällan har jag ätit så smakrik mat.

Vi fortsatte promenaden och gick förbi Hertonäs badstrand, vek av längs en smal kanal i Tammelund och avslutade promenaden i Ströms båthamn. I parkerna hade jag fått njuta av vitsipporna. Kan hända det kommer en bild sen när jag är hemma...

Den sista en och en halv kilometern i stadstrafik till metrostationen i Hertonäs kändes lång. Tanten var trött, men den sista biten med 'Helsingin uusin spora' piggade upp. Och hos fysikern blev det att låna sängen, palla upp med ett par kuddar under fötterna och ta en liten tupplur.

Annorlunda 1 maj

Klockan är 07.14 och jag sitter i ett tåg i grannstaden och väntar på avgång. Till dess är det tio minuter och tåget var här före mig, men stanna i Bennäs hinner
det inte!

Traditionen för 1 maj innebär en resa med familjen (mindre till omfånget de senaste åren, men aldrig så liten som 1 person) och vanligtvis med bil, nån gång med cykel och undantagsvis två gånger med resmål Wien och Stockholm.

Men i år tycks det vara helsingforsarna som bestämmer. För medlemmarna i organisationskommittén för seniordansarnas nordiska träff 2018 har det bokats möte på Kisakallio i Lojo med avfärd klockan 9 från Äldre institutet i Böle. Passar perfekt för två österbottningar!

Om jag inte minns fel så fanns det inga lämpliga nattåg tillgängliga och flyget ville ha över 330 euro för en enkelresa. Men va nu då! Speakerrrösten förkunnar med sin skådespelarröst att tåget stannar i Bennäs! Det har det aldrig gjort tidigare! Undrens tid är inte ännu förbi, men det kan bero på Fröken Valborg!

(Det tycks bli många utropstecken idag!)

Tillbaka till obetänksamma helsingforsare! För att hinna till mötesplatsen väljer jag att fira 1 maj i utkanten av Helsingfors tillsammans med fysikern och det är det enda plusset, dock ett mycket stort sådant. Han har vaga planer på att vi ska ta oss ut mot havet. Jag har ingen mjöd (helsingforsarnas fel igen! Tänkte att flaskan kan spränga på tåget så jag brydde mig inte om att tillaga mjöd. Inga krav hemifrån heller), men jag har en påse med farmors snabbmunkar.

Nu blir det frågetecken. Konduktören påstod som svar på min fråga att detta tåg alltid har stannat i Bennäs. ??? Jag har åkt flera gånger den här tiden och det har aldrig stannat. OK, tänkte Fröken Envis och testade, knappade in tisdag på Bennäs-Helsingfors och hittade inget tåg som stannar motsvarande tid. Jag tror fortfarande på att Fröken Valborg spökar eller så börjar jag tappa greppet, vilket är fullt möjligt också utan mjöd!

Men jag har fogat mig i ödet och flexibel som jag är ska jag njuta av min annorlunda 1 maj och biltrippen klarades av igår i havsmiljö även den och glass åts i strut!

En fin 1 maj tillönskas alla läsare! (Det var det sista utropstecknet)

Mångsidigt

Det blev en dag att minnas igen!

Först halva dagen i goda väninnans sällskap och sedan den trevligaste lilla överraskning då jag på hemväg från matbutiken såg att lillen var på väg med sina föräldrar till Villa Tallro för allra första gången!

Säkert skulle ni vilja se en skymt av den lille, men jag har beslutat att hålla närmaste familjen utanför bloggen i bildform. Det är bara om någon skriftligt anhåller om att få den äran som jag noga överväger ett undantag.

Efter en kort stund i farmors famn vaggades lillen iväg hem till sitt, mötte farfar på vägen som senare tog farmor med sig på fotbollsmatch. Inte illa alltså!

Så mycket kan jag visa idag

Redan nöjd!

Klockan är ännu inte nio när jag påbörjar dagens blogginlägg, men det känns som om jag hade jobbet gjort.

Jag brottades igår med färger och storlekar, räknade och funderade och räknade på nytt. Och i detta nu har jag redan hunnit förhandla om priser och göra en beställning. I den lyckliga staden får man bra och personlig betjäning på sitt eget modersmål.

Nu ska jag bara njuta av dagen i två andra städer. Först som smakråd och sen som matchpublik.

Det regnar, men vem bryr sig? Det var en så skön vårdag igår!

Lång arbetsdag

Om man bortser från hushållssysslorna på förmiddagen blev det en lång dag börjande med konfliktlösande möte och avslutades med första samövningen för FSG Festival.

Transportsträckan var över åttio kilometer också. Men roligt var det. Pirrigt var det också. Kommer det att lyckas? Vi har ett par övningstillfällen ännu och som ni vet blir det alltid bättre då man har uppvisningskläderna på. Nervositeten tar bort udden av perfektion så vi kan väl sikta på lagom.

Åtminstone tror jag det artar sig lite som koreograferna tänkt sig.

Lite sneakpeak (det ordet brukar användas inom bloggvärlden) ska ni få genom följande bild.

Ernsts julgodis

 
 Tro inte att jag helt tappat livstråden. Det är bara det att man lätt kan få julstämning då man tittar ut och ser snön som brett ut sig över terrassen. Och då jag dessutom plötsligt för några dagar sen köpte en burk jordnötssmör i syfte att återkalla en gammal favorit till kaffebordet, nämligen Ernsts jordnötsbitar, var det bara att sätta i gång och sno ihop en sats.

Nu återstår att se om smaken har förändrats. Visst blev det lite hälsosammare då jag strödde några gojibär över?

Lose-lose

Man brukar tala om win-winsituationer, men jag tycker jag hamnade i en lose-losesituation på förmiddagen.

Det var så banalt som att köpa morötter. Det är lite off-season just nu och tydligen levererar inte den mest lokala producenten längre till mitt köpställe. Jag vill ju så hjärtligt gärna köpa ekologiska morötter.

Nu stod jag inför det svåra valet: köpa inhemskt eller köpa utländskt, men ekologiskt.

För det mesta går jag på det inhemska, men idag gjorde jag inte det.

Efter att ha rivit en morot i salladen och provsmakat en liten bit är jag glad för att jag vågade ta språnget och satsa på de spanska, ekologiska. Det smakade söt morot. Alternativet är oftast att man använder synintrycket för att konstatera att man äter en morot, men smaken är helt borta.