Mera Mumin

Jag fick ta en extra vända till staden idag, för när en kvinna ska ut och lufta sig har hon förstås inget att sätta på sig. Om vädret blir soligt och mer än tio grader plus kan man inte åka med vinterjacka, men som tur är finns det massor i butikerna.

Jag hade faktiskt tänkt avsluta min Muminmugg och -skålserie, men om man nu tillverkat en ny Lilla My-variant i en färg som är helt OK då måste jag ju bara ...

Lite sugen blev jag på den nya gula Muminmamman också - även hon en favorit och varmgult en jättefavoritfärg. Kanske sen nån gång då jag behöver uppmuntras eller tröstas ...

Och det kan bli snart ifall Norwegianflyget inte lyfter.

Helsingforsisk förmiddag

Vad gör man en lördag förmiddag i Helsingfors när specialbutiken man skulle besöka för att inhandla en specialartikel inte behagade vara öppen på lördagar?

Jo, man föreslår för fysikersonen en liten tur till Kronohagen. Sagt och gjort! Vi hoppade av spårvagnen vid Fölskvären och promenerade upp till domkyrkan som ingendera av oss besökt. Vi kände oss riktigt turistiska då vi beskådade insidan. Väldigt avskalat tyckte jag, men smakfullt. Jag kommenterade kapitälen på pelarna och undrade vilken stil de tillhör. Lite googlande efteråt har lärt mig att Engel ritade kyrkan i empirestil och att åtminstone kolonnerna på utsidan är korintiska. Jag antar att kapitälen på insidan också är av samma art.

Försiktigt tog vi oss ner för de många, branta trapporna med vassa kanter. Jag riktigt hujedade mig för att snubbla och rulla handlöst neråt. Det hade säkert blivit ett ofrivilligt besök på nåt av huvudstadens sjukhus.

I sakta mak styrde vi kosan mot Saluhallen och insöp alla dofter. Petris mörka choklad med havssalt från Fiskars kunde jag köpa med mig för att ha som färdkost på hemresan.

En nackdel med vår huvudstad höst och vår är att det är så rått och kallt från havet. För att få lite värme och prata lite svenska blev det en visit till Akademiska bokhandeln. Jag behövde en stadsguide inför en kommande resa och råkade få syn på en pocketbok av J.K. Rowling till det facila priset 2,50 och fick min svenska betjäning.

Lite sämre var det på lunchstället Factory där man genast svängde om till amerikansk engelska då jag sa en fras på svenska. OK då, tänkte jag och plockade fram min brittiska engelska.

Hinner inte, men ...

... vill bara berätta att jag räfsat gräsmattan för första gången i år! Naturligtvis bara på utvalda ställen för vi har massor av snö i trädgården.

Jag har också gått och börjat planera vad som borde göras under våren. Buskar har vikit sig av snön, en del träd borde fås bort. Det kanske (märk väl: kanske) blir en omplanering av något område med nya planteringar ...

Nej, nu hinner jag inte mer. Föredragningslistor väntar och sport på TV ...

Höst och vår ser ut på samma sätt

På allmänhetens begäran

Egentligen var det bara 1 allmänhet, men det räcker för mig som är mycket serviceminded.

Saken gäller rundstickning av Jemenväst och det har jag nu testat några gånger och helt övergått till den tekniken. Jag har till och med utvecklat den så att jag numera endast använder nål då jag fäster några trådar.

Helt kort gör jag så här:
Jag lägger upp 140 maskor på rundstickor (med ögonmått 60 cm) och stickar som vanligt bålen 20 cm (blir lite jämnare också). Sen tar jag två vanliga långstickor och stickar enligt mönstret tills oket fram och bak är klart. Nu är västen i princip färdig och man kan maska av, men jag stickar ihop och maskar av rundstickans maskor och långstickans dito.

Det finns kanske flera sätt, men jag lyfter första maskan och med stickorna parallellt placerade på varann stickar jag rätt ihop en maska från var sticka och drar över den lyfta maskan och fortsätter tills jag är utan maskor. Det blir kanske inte så vackert och man får fundera vilken sida man ska ha till avig sida, men det går snabbt och enkelt och man slipper sy ihop.

Det är fritt fram att testa och komma med egna förbättringar.

Väntan

Pendolinotåget är nästan utan undantag alltid försenat, så även denna gång. Om man dessutom är en person som vill vara ute i god tid betydde det att jag fick nöjet att stå på perrongen och vänta i en halv timme.

Vad gör man då? Jo, man kan förstås promenera fram och tillbaka, men om man är en person som är rädd om sitt bagage vill man inte gå långt från ägodelarna.

Men man kan öva stegen till Vöråmenuetten! Det går alldeles utmärkt att göra det på en liten yta, nästan omärkligt. Det är bara att ta ett litet steg snett framåt med vänster fot (sväng lite på vänster axel också i samma riktning), doppa höger fot intill, sen ett litet steg bakåt igen med vänster fot och doppa höger fot intill och till sist tar man två steg bakåt (inget tådoppande här). Det flyter lättare om man tyst för sig själv upprepar ett mantra som till exempel: ettochtvåochtreochfyrochfemochsex eller framochdippochbakochdippochpampampaa. Välj själv!

Ett annat tips är att träna balansen genom att stå på ett ben så länge det känns OK. Sen kan man variera med olika benrörelser som att rita en cirkel runt det stående benet åt båda hållen.

Jag såg också en mycket bra och stärkande lårmuskelövning som en väntande medresenär utövade, nämligen att gå ner i sittande ställning och upp igen flera gånger efter varann. Tyvärr stupade min egen motivation att anamma rörelsen på att jag tyckte det var lite för uppseendeväckande. Det passade inte min stadsklädsel. Lite diskretare än så vill jag vara.

Praktiskt!

Ni vet hur mycket jag älskar praktiska saker. Ni vet säkert också att man samlar på sig en massa plastkort som ska ge förmåner, men mest är i vägen i plånboken och hittas inte då man behöver dem.

Ett sådant kort har dock gett mig en väggkalender för år 2015 som är liten och behändig och ryms på lilla anslagstavlan. Det är mycket praktiskt att ha den där eftersom man alltid får kolla upp datum och veckodagar då och då.

När månaden är slut är kalendern fortfarande praktisk för då - vips! - river man bort nedre delen och har ett vackert kort i handen som kan användas som gratulationskort eller vad man nu kan tänkas behöva ett kort till.

Marskatt

Jag tror bestämt jag kommer att uppföra mig lite som en frass i mars. Det beror på konstaterandet att jag kommer att befinna mig på hemmaplan endast ett veckoslut under hela månaden.

Nu har jag inte tänkt bege mig ut på friarstråt. Jag är både för gammal och har allt jag behöver här hemma. I stället tar jag föremålet för mina känslors ömma låga med mig i medlet av månaden och åker till ett romantiskt ställe om inte ett visst flygbolag behagar sätta käppar i hjulet.

För övrigt är det i seniordansens virvlar jag rör mig, men jag har nog tänkt sköta mina hemmauppdrag i alla fall. God planering är A och O.