Småjobb

Nu ska jag igen bjuda på lite små egenheter som jag gör bruk av.

Efter gårdagens ljusfest, utan smällar för vår del, samlas det ett hundratal utbrunna värmeljus. Vad sysslar Kronjuvelen med då? Jo, med hjälp av händer och avbitartång opereras metallkopparna så att det oftast kvarvarande stearinet tas bort och sätts i förvar inför nästa veneziansk afton. På detta sätt sparas också ljusstumpar för att bli bränsle i facklor.

Man kan säga att jag är onödigt ekonomisk och snål. Men man kan också hålla med om att jag är ekologisk och utnyttjar alla resurser till max. Metallen går förstås till återvinning.

Jag bekymrar mig inte om vilken ståndpunkt ni tar. För mig är det helt enkelt en kul grej som gör mig nöjd och belåten. Och den känslan unnar ni väl mig?

Skördetider

Jag känner mig alltid lite stressad på hösten. Det är så mycket för tant Ekorre att samla till boet inför vintern.

Det är främst hallon och blåbär som vi satsat på och jag konstaterade igår att hallonvisan sjöng på allra sista versraden, men efterrätt idag blir det.

Blåbär finns ännu, men på kort cykel- och promenadavstånd. Några frysaskar till finns på önskelistan och åtta är redan fixade på förmiddagen.

Lingonen börjar lysa röda och det blir att plocka fram fjolårets anteckningar och kolla hur många ämbar som ska hämtas hem.

Sen har jag förstås de egenhändigt odlade och misskötta grönsakerna. Paprikaplantan i glashuset ska få bjuda på sin gula frukt den här helgen.

Smått och gott från Helsingfors

Tänk, att man kan ha en och en halv timme extra tid i storstan i den omedelbara närheten av affärer av alla de sorter - och inte alls ha lust att shoppa!

I stället hade jag shoppat i liten skala i Ateneums lilla boutique. Jag föll för något så simpelt som en kylskåpsmagnet av lilla argsinta My och två kort av de i verkligheten stora tavlorna, freskerna, målade av Tove Jansson. Jag tror de ska få göra sällskap med andra konstnärer i min lilla toalett!

 

Fest på landet 1947

Fest i stan 1947

 Plikttrogen som jag är fyllde jag i en enkät och fick ett vykort för att jag offrade min billiga tid.

Fanny Churberg (1845-92) Månsken 1878

Spotlight

Med god planering och lite tur lyckas det ibland.

Både maken och jag hade möte igår kväll. Och dessutom ville vi gärna besöka Handelns och kulturens natt i grannstaden. Vädret hade vi också emot oss.

Men igen grep ödet in och vi sammanstrålade i hemmet och begav oss på en snabbtur ut i skymningen.

En liten kaffetår i den anrika prästgården vid Aspegrens gav en bra början och vi fick se då facklorna började tändas. I lusthuset hade man stylat till det så fint med solrosor och ljus. Det var underbart att sakta gå runt i trädgården och njuta av växter, ljus och stämningen.

När vi gick därifrån tog vi en promenad in till torget och hann se och höra Alfred Backa, en ung underhållare som jag hört om men inte stiftat närmare bekantskap med. Kul!

En bra avslutning på dagen blev det med både motion och kultur i lagom dos och vi råkade tajma in det hela mellan regnskurarna.

Mera Gotlandshopping

Visst är det inspirerande att gå i inredningsbutiker! I Visby hittade jag ett gammalt hus som var fullproppat med hantverk och inredningsprylar med vindsvåning och allt. Helt otroligt mycket att fästa ögonen på så man blev alldeles vimmelkantig.

När jag gick där och försökte fästa blicken på en bråkdel av föremålen visste jag bara att jag måste in dit igen med kameran. Hur det nu var så hade jag väldigt bråttom och sprang bara upp och ner och fyrade av några bilder. De presumtiva kunderna må ursäkta att jag inte hann vänta innan de var ur fokus. Men ni känner väl inte igen någon?

Konstens Helsingfors

Nu har jag prickat av dagens agenda, återstår bara tågresan hem och en liten bilfärd.

Framkomsten till huvudstaden började i sann kronjuvelsk anda. Jag yrade omkring som en virrig höna och försökte lista ut var spårvagnshållplatsen befann sig. Det var ganska länge sen jag tagit fart från järnvägsstationen och jag hann korsa gatorna fram och tillbaka innan jag kom på det - trodde jag! Jag såg tian närma sig och skyndade över mot rött ljus då inga bilar var i antågande bara för att inse att perrongen saknades. I stället fanns staket och byggen på gång. Och tian körde iväg.

Jaha, skulle jag gå åt höger eller vänster? Jag satsade på vänster, korsade gatan bara för att inse att jag troligen skulle åt andra hållet, eller?

Jo, det skulle jag och halvvägs till granitborgen också. Där hade man inrättat en ny hållplats och efter lite väntan bordade jag tian och hann just och just i tid till mötet.

Sen var det dags för det konstnärliga ögonblicket. När jag exporterat kappa och väska till garderobsvaktmästaren gick jag mot biljettförsäljningen och i aulan stod självaste Muminmamman själv och väntade - inte på mig dock. Det var Birgitta Ulfsson in the flesh och det kändes lite kul.

Det var ett ganska digert material som var utställt och jag kan bara konstatera att familjen Jansson var en mycket konstnärlig familj och Tove själv var mycket mångsidig då man beaktar både hennes måleriska och litterära ådra.

Bäst tyckte jag om hennes skapelser från trettiotalet och hon var nog senare en mycket driven tecknare.

Jag passade också på att ta en vandring bland klassikerkollektionen, mest inhemskt men också Gaugain och Chagal. Och tänk, jag fick se Gallen-Kallelas målning 'Lemminkäinens moder'. Den tavlan avgjorde en frågesport i högstadiet då klassen delades in i två lag under historielektionen. Vi hade fått se en diaserie och fick sen svara på frågor. Hissaläraren visade en bild på just den tavla jag såg idag och frågade vad den hette. Ingen visste, inte jag heller, men vårt lag ville producera ett svar. Jag vet inte hur djupt i mitt undermedvetna jag grävde, men jag hörde mig säga 'Lemminkäinens moder' och segern var vår!

För övrigt hade vädergubbarna fel - igen! Det var soligt och vackert i Helsingfors på eftermiddagen och jag upplevde inte alls det utlovade regnet och det beklagar jag inte.

Shoppingfri söndag

Jag är inte en vän av söndagsöppet, men undantag finns, fastän sällan. Igår var det ett sådant.

Jag fick en snabb idé som vi kvinns ofta får och för det mesta är idéerna av ypperlig kvalitet, det gäller bara att övertyga andra hälften också. Den här söndagkvällen hakade maken på direkt.

Vi var som nämnts utan kaffebryggare av elektrisk sort och nu kom jag på att vi sticker oss in till affären på väg till Jaromatchen. Sagt och gjort!

Jag är inte kräsen av mig, men nu hade jag några direkta krav på den nya bryggaren.

För det första och viktigaste var det färgen. Den skulle vara stålgrå.

För det andra skulle den rymma minst 1,5 l vätska.

För det tredje skulle den inte vara för skrymmande. Mockamaster, släng dig i väggen!

Redan på avstånd insåg jag att det skulle lyckas med färgen och vid närmare titt gällde det bara att välja mellan mer eller mindre lyx. Mitt val föll på mindre lyx. Jag behöver inget annat än fungerande bryggning med aromförstärkande effekt och mått på kannan.

Nu ska jag bara köra lite rent vatten genom bryggaren och sen är det klart för start. Manualen läste jag faktiskt som nattlektyr.