En dag i sydstaden

Med god planering får man ihop ett bra schema för en lyckad dag i grannstaden. Det som styrde det hela var riksdagsledamot Anders Adlercreutz och SFP som arrangerade en frukostträff på ett café.

Det som jag hela tiden trott bekräftades. Vi har förlorat kunskapen i hur man bygger. Vi får en massa lagar som omkullkastar möjligheten att göra goda konstruktioner. Vi har branscher (läs betongindustrin, isoleringsindustrin etc) som jobbar och lobbar för sina produkter och förleder ministeriernas tjänstemän att föreslå lagar som omöjliggör bondförnuft i byggandet. Nåja, detta bekräftades inte direkt, men jag läser mellan raderna ibland.

Bygg massivt och inte i olika skikt som nu där materialen reagerar sinsemellan. Tänk på stockhus som andas eller limträbalkar eller massiv betong. Byt inte ut gamla fönster som är gjorda av träd som fått växa långsamt.

En tanke som jag tog till mig var hur man söker energisnåla lösningar och mäter e-värden i stället för att mäta koldioxidavtrycket. Det går åt en massa energi att transportera och producera råvaror och material, mer än det som sparas med energisnålare hus.

Voi, voi.

Dagen fortsatte med ett besök på ett ganska nytt loppis med några små fynd och sen hade jag nöjet att bjuda en god vän som fyllt jämna år på en lunch vid havet.

Sen toppade jag kvällen med tre timmar med barnbarnet då vi hann traska genom halva stan, beundra fåren, se på kaninerna, äta mörkchoklad och lite skräpmat, leka och umgås i böckernas värld.

Getingsommar

Vi har haft seklets bästa sommar och naturligtvis finns det andra nackdelar än torkan.

Det har funnits extra mycket getingar och de är livsfarliga för de som är allergiska mot deras stick. Tack och lov hör jag inte till dem, men min svärfar var det.

Vid sommarstugan har vi brottats med diverse försök till getingboställen utan byggtillstånd. Men maken har tagit rättvisan i egna händer eller i praktiken sopborsten och rivit vartefter. Det är otroligt hur snabbt de byggt upp sitt konstverk på nytt och på åtminstone tre olika ställen, men tji fick de!

På uteserveringar har närgångna getingar velat smaka på anrättningar som de varken beställt eller betalt. Vem har inte varit vittne till en ung dam som skräckslagen sitter framför sin mat och vägrar röra den på grund av en surrande gulsvart insekt?

Folk har också haft problem av sockerhungriga getingar som invaderat allehanda bär. Själv stötte jag på ett helt gäng med getingar då jag skulle plocka mina fina buskblåbär.

Det gällde att göra upp en taktik. Först hällde jag lite socker på ett fat som jag placerade strategiskt i närheten. Inget förväntat resultat.

Nå, jag ville skörda mina bär, så jag bröt av ett nytt aspbörjan (finns överallt i år) och slog häftigt på getingarna och plockade snabbt innan jag upprepade proceduren. Fungerade, men var arbetsamt.

Vid närmare forskning märkte jag att getingarna gärna borrade in sig i de blåbär de redan attackerat och de ville jag inte ha. Alltså lät jag getingarna jobba vidare i sina bär och plockade själv de intakta.

Slutet gott, allting gott och blåbären i frysen

I Topelius fotspår

Språkkusinen lockade mig på kulturella begivenheter till Nykarleby. Tillsammans med en annan språklärare vandrade vi i Topelius fotspår.

Det var från psalmsång i kyrkan till sagoboksutställning, från musikframföranden, hantverk och konst till småskalig teater.

Jag återupplivade gamla minnen i Herlers museum där jag jobbade en sommar under förra årtusendet och tittade in i lusthuset vid Kuddnäs.

Vi avslutade med våffla och kaffe vid Brostugan. Det blev en lycklig dag.

Sommarresa mimimal

Det blev ingen längre bilresa denna sommar. Mycket beroende på byggverksamheten på granntomten.

En dagstur till Vasa blev det i alla fall med många underbara saker.

Maken investerade sina presentpengar i en större resväska och en kabinväska.

Vi åt en underbar lunch ute på terrassen vid Strampen, goda sallader, smakrikt bröd och en gräddig laxsoppa. Kaffe på det!

Det var lagom vind, lagom temperatur och en härlig utsikt med efterföljande promenad längs stranden.

Jag lämnade maken för ytterligare promenader och drog iväg till Strömsö på picknick sen jag plockat upp min nepalesiska sköterskeväninna.

Vi hamnade nästan mitt i en inspelning av ett Strömsöinslag där man tillverkade något som liknade venetzianska lyktor av halva flaskor.

Vi bekantade oss också med åtta månader gamla Verna som glatt leende togs emot av min vän.

Det blev en härlig stund i det gröna vid den lilla havsstranden innan jag bytte tillbaks till maken.

Efter diverse irrfärder hemåt via Singsby, Jungsund, Iskmo, Bernys på Replot, Hellnäs kiosk och Jakobstad, landade vi i Öja nöjda och belåtna.

Vid eventuellt regn

Plötsligt kom regnet på eftermiddagen. Vad göra? Jag hade inplanerat ett biobesök i bästa sällskap, det egna, men nu kastade jag fram tanken på att jag skulle bjuda maken på bio.

Det slutade regna, men beslutet var taget och jag fick en härlig dos underhållning i form av musik, dans och favoritskådisarna, Meryl Streep och Colin Firth.

Jag äkskade den första filmen Mamma Mia och uppföljaren var lika lättsam och rolig. Man riktigt ser att medverkarna haft roligt under inspelningen. Om man lägger till vackra vyer så är resultatet fullt godkänt.

Och Björn och Bennys musik är lika medryckande som alltid.

Och jo, man lyckades få mina ögon att tåras av sentimentalitet (och sällskapet att somna...)

Myrbrådska

Myrboda, vårt sommarställe, har fått sitt namn efter den rikliga mängden stackmyror. Jag har inget emot dessa myror för de håller ormarna borta och jobbar flitigt.

I år har de varit exceptionellt flitiga på grund av det fina vädret och deras vägar är vältrafikerade. Vissa ställen ska man definitivt undvika om man inte vill ha en massa nyfikna och inkräktande insekter på sin kropp.

Man ser tydliga stråk i gräsmattan där myrvägen går fram. Men det är inga pissmyror utan de bara kniper sig fast för att få resa med den mänskliga kroppen.

Handarbete på gång

Det har varit hjärnsläpp igen. Denna gång var det den nya stickningen som drabbades.

Jag satt och stickade resårstickning i fjorton varv med tvåhundra maskor på rundstickan. För säkerhets skull ögnade jag igenom mönstret som jag förvarar i mobilen för att slippa flaxande papper.

Hoppsan, nu hade jag stickat fel! Jag räknade och kollade, jämförde med bilden och blev helt övertygad. Bara att nysta upp de fjorton varven då som jag kämpat med i sommarvärmen.

Sagt och gjort, men då började hjärnan igen ge impulser. Blir det här nu rätt? Igen kontroll och räkning av maskor, jämförelse med mönstret.

Nej, förvisso, jag hade stickat helt rätt från början. Bara att börja kämpa med resårstickningen igen ...