Dansglädje

Vilken lycka att få tillbringa en hel dag i den lyckliga staden med dansglada mänskor. Malin Berghagen fanns på andra sidan väggen och drog yogaklasser, men det brydde vi oss inte om. Det var viktigare att få svänga de lurviga benen till olika musikaliska rytmer.

Den ack så viktiga maten var lika god som vanligt fastän salladen tog slut för oss som var sist i kön, men vi får äta det här hemma.

Fredagsnaturupplevelse

Hela veckan hade jag suktat. Alla andra hade besökt stället. Jag vill också ...

Ingen juniorishockey fredag kväll. Jag föreslog en picnic norrut. Om det inte regnar. Jag hade tur!

Ner med var sin portion sallad, gott surdegsbröd (Aroma), kokta ägg, hallon, chokladkex och kaffe i frysväska och korg och iväg.

Det är inte lätt att hitta till Ohtakari eftersom ingen skyltning finns från E8. Alltså märkte plötsligt att  vi var i Himango, ställde in GPS och hittade rätt.

Vinden var kall, men supén var perfekt och sceneriet storartat. Det var öppet vatten förutom isbergen samt en liten remsa på avstånd. Den lilla fiskebyn är hur mysig som helst och kvällspromenaden avklarades. Njut av bilderna.

Förlåt staccatotexten men jag borde gå och lägga mig för jag ska dansa hela dagen i morgon.

Havrerutor

Till påsken ville jag testa något nytt och plockade fram ett recept ur Kuriren (nr 5/2017, Johanna Granlund). Som tidigare nämnts är jag svag för havregryn och när det bara gällde att röra ihop var jag naturligtvis helsåld.

Resultatet blev något mellan en torrkaka och småbröd och riktigt läckert, men aningen för sött.

Några dagar senare skulle jag ha något att ta med mig till ett möte och då passade jag på att ändra lite på ingredienserna. Det blev lite mindre sött och lite mer hälsosamt, bara lite.

Jag tar mig friheten att publicera originalreceptet och min egen variant.

Havrerutor med vitchoklad                                 

2 dl vetemjöl                                     
6 dl havregryn
2 dl socker 
0,5 dl sirap
1 tsk bakpulver
275 g smör
200 g vitchoklad

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Hacka chokladen. Rör ihop alla ingredienser till en smulig deg. Sätt smörpapper i eller smörj en liten långpanna/pajform och tryck ut degen i den. Grädda kakan 20 minuter eller tills den fått lite färg.

Havrerutor à la Kronjuvelen fås om man i stället för det vita sockret tar ca 0,5 dl indiansocker och ca 1 dl kokosflingor.

Jag kan också tänka mig att testa en glutenfri variant genom att byta ut vetemjölet mot rismjöl eller kokosmjöl samt ha i glutenfria havregryn.

Vacker och mångsidig

Jag fick ett vackert litet blomsterarrangemang (se 28 februari denna blogg) i en söt bytta. När blommorna var borta tog jag tacksamt till vara byttan/krukan/skålen/vad-den-nu-heter, eftersom dess färger tilltalade mig otroligt mycket.

Nu till påsken fick skålen fungera som äggkärl och jag är förundrad över att man kan
uppleva små glädjemoment i vardagen genom att beskåda små, vackra föremål. Kanske det är lycka det också!

Shopping i Tallinn

Många åker över till Tallinn för att shoppa loss, besöka marknader, köpa billig sprit och så vidare. Inte jag inte.

Men jag gjorde ett undantag. Det var en klänning i linne som riktigt ramlade över mig och jag bara måste gå in och prova.

Damen i affären var mycket säljvänlig och stängde genast dörren och plockade ut rätt storlek med van blick och handalag samt fixade upp en skärm bakom vilken jag fick klä av och på. Och klänningen satt som skuren (och avslöjade naturligtvis alla mer eller mindre naturliga former). Jag fick tips om att jag borde ha en annan trosa och vilken färg strumpbyxorna skulle ha. Naturligtvis hade hon en sjal i passande färg och kvalitet, men där satte jag stopp. Hemma i skåpet finns en långcardigan som borde passa perfekt.

Så min shopping räckte fem minuter.

Foto: Kusin Vitamin

(Som ni märker har jag hittat rätt färg på strumpbyxan, naturell = inga strumpor och orakade ben)

Påsken 2017

Glad Påsk!

Dagens glädjeämnen: tre söner hemma och hos den fjärde får jag fira barnbarnets ettårskalas.

Kan det bli bättre?

Stärkande kvällspromenad

Man tröttnar ibland på att gå på de vanliga vägarna i ens närhet. Då brukar vi ta bilen och åka en bit bort för att uppleva lite variation i promenaderna.

I kväll styrde vi kosan norrut och landade vid Villa Elba. En naturstig lockade oss på en fyra kilometers promenad på plankor och småisiga stigar blandat med skön sand.

Strandskogarna var gamla och orörda. Havet fanns hela tiden i närheten med sitt istäcke. Bofinken kvittrade, kungsfågeln rumsterade om i den täta granen, svanarna upplät sina ljud och duvan kurrade.

Vi bongade både fågeltorn och fyr och insöp ljuvlig energi från tallskogen som växte i den sandiga terrängen på tillbakavägen.

Nu känns det riktigt att man tankat friska krafter från moder Natur, vilket behövs då kuren med cytostatikatabletter inleds i morgon bitti.

Harrbåda fyr

Strandlinjen vid tiden för Krimkriget.