Träff med nordbor

Då var vårt förberedande möte med våra nordiska dansvänner över. Det gick ganska smärtfritt fastän våra länder och förbund inte fungerar riktigt på samma sätt. Det mesta kan man diskutera sig fram till och komma till ett gemensamt beslut. Ack, om det fungerade på samma sätt inom vår lilla kommun!

Nu gäller det för mig att hinna reda ut mina anteckningar så att protokollet blir klart och tydligt. Mycket ska fogas ihop och 'copypastas'. Där har vi måndagens arbete. Plus eventuellt baka semlor, plantera blomlökar, vitlök och annat trevligt. Jag har en tendens att göra ingenting om jag har mycket planerat.

Men först ska jag njuta av tågresan till Bennäs och ta itu med andra sockan.

Och INTE glömma handarbetet på tåget!!!

Tågväntan

Om man står på en perrong och väntar på ett tåg har jag några tips att bjuda på.

Det brukar vara aningen kyligt eftersom vinden har alla möjligheter att erbjuda sitt sällskap antingen man vill det eller inte. Själva järnvägsrälsen har också en svalkande effekt då temperaturen närmar sig minusgrader.

Alltså behöver man röra på sig. Jag har tidigare prövat på menuettsteg, men nu förstår jag att inte alla är lagda åt danshållet och menuettrytmen är inte den lättaste att få tag i utan musik.

Olika gymnastiska stegserier har jag också testat och de kan göras hur svåra som helst med höga benlyft, kickar och piruetter. Men det kan tänkas lite förargelseväckande för eventuella blivande medresenärer.

Då kan jag rekommendera lite mindre rörelser. Att gå upp och ner på tå är inte så märkbart, men ack så nyttigt för balansen. Ännu mindre syns det om man satsar på de små musklerna man har i fötterna. De stackarna ska stöda alla små ben som går kors och tvärs i de små fossingarna. Fötterna ska bära upp och få fart på den mycket tyngre kroppen och de är väl värda det underhåll vi kan ge dem då den uppenbara tiden finns tillhanda.

En fysioterapeut har gett mig några goda tips på rörelser och de försöker jag komma ihåg att använda mig av då och då. Jag fick faktiskt mina konstiga bekymmer att försvinna under sommaren med fotgymnastik.

Tillräckligt rymliga skor är vad som behövs när man står där och väntar på tåget. Efter höjningarna upp tå går man över till tåskrynklingar (egen terminologi) vilket innebär att man kraftigt böjer alla tår och spretar ut dem igen.

Sen kommer de små rörelserna som det tar en tid att få inkörda. Det är svårt att hitta de rätta musklerna, men jag är ett levande exempel på att det går att lära sig.

Man sträcker ut tårna och håller dem stilla. Sen försöker man spänna en muskel ovanpå foten mot yttersidan. En annan muskel som är bra att jobba med hittar man om man vinklar ner hålfoten och låter muskeln belägen högst uppe på foten spännas och avslappnas.

Det är inte lätt att förklara, men effektivt är det och många minuter av dagen stjäl man inte. Det bästa är förstås om man tar av sig skorna. Det lämpar sig sällan på en tågperrong i början av oktober, men väl på ett långt politiskt möte.

Mot mina principer

Jag brukar inte köpa lotter som skickas åt mig per post. Jag tänkte inte göra det den här gången heller.

Men jag tänkte om. Varför inte stöda Unicef på detta sätt. Jag var ganska säker på att jag skulle ha en vinnande lott bland de fem jag fått.

Jag betalade och började öppna. Det såg mörkt ut. Men på den näst sista var det vinst.

Precis som jag befarat vann jag en liten vinst, men jag ser ändå fram emot att få en kylskåpsmagnet + memoblock.

Jag behöver ingen Toyota Yaris Hybrid.

Men ett resepresentkort på 1000 euro hade inte varit fy skam ...

Men undernärda barn är väl värda 40 påsar näringsrikt mjölkpulver.

Vemodig försäljning

Nu är det i gång. Jag har påbörjat försäljningen av min mors sängkammarmöbler.

Jag hade drömt om att kunna etablera möblerna i ett rum i vårt hus, men jag har nu insett att det inte lyckas och om vi någon gång flyttar från detta hus kommer vi absolut inte att ha utrymme för alla möblerna.

Alltså försäljning. Jag fick god hjälp av en expert som föreslog facebook. Inte möjligt för en icke-facebookare som jag, men hon var otroligt hjälpsam och fixade upp bilder av möblemanget på loppis och jag kunde godkänna några affärer.

Idag åkte linneskåpet iväg till en femårig flicka i bästa prinsessålder. Hon kanske tycker om guldornamentet som mamma hatade efter att möblerna bytt färg från den svagt gröna tonen. Målaren hade missförstått eller förgyllt möblerna efter eget tycke. Nå, åtminstone slapp mamma den ljusgröna färgen som medförde att hon helt tröttnade på grönt i alla former.

Jag måste också tillstå att den gråvita tonen är ganska snygg, men jag skulle också ha avstått från förgyllningen.

Möblerna är från mitten av femtiotalet och liknande lär ha funnits i många hem.

Återstår ännu att försöka sälja det lilla bordet, nattduksborden och eventuellt de två stolarna.

Äppel, päppel ...

Tänk, vad man kan känna sig rik! Frysen är full av bär, saft och lite annat smått och gott. Tyvärr är den lite för full så jag har svårt att få in lite extra bullar och bröd. Jag saknar faktiskt min andra frys och vet inte om jag klarar mig utan den.

Det tycks bli dåligt med tranbär i år på grund av vätan så det kan klara sig och jag har slutat julbaka för länge sen.

Men äppeldrickan är jag glad över. Så enkel att tillaga och läskande gott!

Nu återstår ännu några äppel som borde hitta mosformatet. Få se ...

Firardag

Vi samlades hela familjen på restaurang idag och firade äldste sonens trettioårsdag och fysikerns magistersexamen i en och samma smäll.

Farmor fick också gulla med lilla barnbarnet som ännu inte deltar aktivt i lunchen, men gärna hoppar från famn till famn.

På eftermiddagen behövdes lite utevaro och som alltid var det svårt att bestämma vad och vart.

Med trettio års mognad föreslog projektingenjören att vi kunde göra en utflykt till någon av de restaurerade forsarna i Kronoby å. Det var lite svårt att veta vilket vägval man skulle ta fastän det finns vana orienterare i sällskapet.

Det visade sig att vi befann oss på fel sida av ån för att hitta spår efter grävmaskinens framfart, men via en stig kom vi i alla fall fram till Lillhakosk. De övriga forsarna får bli en annan gångs projekt.

Vackert var det och vattnet forsade fram mellan stenarna.

Fågelfrämmande

Så glad jag blev häromdagen då en söt, liten fågel landade på vår terrass och trippade omkring och letade lämplig föda.

Ännu gladare blev jag över den vackra haklapp den hade - en varm, orangebrun ton. Tänk att fågeln och jag har samma klädsmak. Nåja, inte för att jag har haklapp ännu, men ...

Genom att instagramma en bild av den fick jag reda på att det var en rödhake, borde heta orangehake enligt min åsikt. Den återkom på eftermiddagen och då plockade jag fram kameran och förevigade några bilder av den rara fågeln.