Kvällens nöje

Efter makens möte blev det en tur ut till Fäboda. Vi brukar varje år hämta pizza från staden och sen avnjuta den med den vackra utsikten över havet.

För det mesta sitter vi på klipporna, men i kväll var västanvinden så stark att vi valde att beundra det skummande vattnet som slog mot grunden genom bilens vindruta.

Men sen blev det klädbyte och vips var vi i skogen med var sitt ämbar och plockade stora, fina blåbär - för hand naturligtvis. När ämbaren var fyllda blev det hemfärd och nu ligger tio små blåbärsaskar i frysen och väntar på vintern. Ja, det var förstås bara enlitershinkar vi hade ...

Bröllopsstämning

Dop, förlovningskalas och allra sist bröllop har vi fått uppleva denna sommar.  Det förstnämnda inom familjen, det andra ett släktsteg utanför familjen och nu sist hade vi den stora äran att inbjudas av goda vänner till ett bröllop.

Det blev en angenäm upplevelse. En vacker brud, en stilig brudgum, stolta och fina föräldrar, trevliga bröllopsgäster, välfungerande arrangemang och den mest superba bröllopsmiddagen! Allt detta kunde bara betyda succé.

Eftersom jag inte är så ofta på bröllop uppskattar jag dem desto mer. Den här festliga invigningen till ett äktenskap var på alla sätt lyckad. På plussidan noterar jag också små fina samtal med gamla och nya bekantskaper.

Några bilder kan hittas på mitt instagramkonto lianeroseiren.

Utlovade bilder

Bostadsmässan i Seinäjoki närmar sig sitt slut och jag ska passa på och komma med några synpunkter i bildform.

Villa Tango från gårdssidan

Ny användning av vår 'laavu'

Om vi bortser från utsidan och själva byggnaderna och fokuserar på insidan kan man inte gå förbi Seinäjoen teatteris inredda lägenhet. Glamour så det förslår och mycket humor. Bra reklam för deras verksamhet.

Annorlunda balkonginredning

Romantik för två

För en primadonna

En annorlunda lösning för gardinerna tyckte jag definitivt om. Man får en varm stämning då man låter fönstren stå för att få in mer ljus och låter gardinerna utgöra den ombonade trevnaden mellan fönstren. Kanske för någon som har små fönster men mycket väggyta?

I barnrummet

Till sist en bild från omgivningen. Det finns goda möjligheter till rekreation och motion runt den konstgjorda sjön. Utsiktstornet var inrett med ett jättestort periskop vilket medför att rörelsehindrade och trappovänliga kan ta sig en titt på den fina utsikten nerifrån.

Det är inte som förr ...

Det är med nostalgiska och sentimentala känslor jag ser att lilla skogen försvunnit för alltid. Den fanns där när jag gick i skolan och alla mina barn har traskat genom den på väg till skolan. Bara några få tallar står kvar, resten har fått ge vika för att bilda en parkeringsplats.

Visst förstår jag att bilarna blir fler, att tiderna förändras, att jag blir gammal, men lite ledsen får jag ändå lov att vara tycker jag. Det är så vackert och fridfullt med träd och det är så erbarmligt fult med parkeringsrutor och nu får jag också börja akta mig för virriga (sorry!) lärare som sticker ut nosen på "min" väg när jag susar förbi. Sikten är nämligen lite dålig just på det stället (och jag kör ibland lite för fort ...).

Jag har tyvärr ingen före-bild.

Bärskörden inledd

Det blev inga jordgubbar i år heller. Därför borde vi få ihop en mängd hallon och blåbär för vinterns behov.

Smultron, blåbär och lite hallon har visserligen plockats runt stugan men för direkt konsumtion.

Idag fick jag inspiration att inleda säsongen genom att söka mig till barndomshemmet. Sen vi gav upp gräsklippningen har hallonbuskar tagit över.

Jag har lite filosoferat kring det fenomenet. Hallonen är stora som trädgårdshallon och nu funderar jag om de härstammar från den tiden då min mamma odlade lite hallon. Odling var annars inte hennes starka sida och hallonen blev inte långvariga. Det här torde ha varit för mer än fyrtio år sen.

Jag vet att frön plötsligt kan få för sig att börja gro då läget känns rätt. Platsen är inte den samma, men ändå. Jag tycker att hallonen ibland är lite mer smaklösa än vildhallon.

Jag är i alla fall glad att åtta halvlitersförpackningar har hittat in i frysen. Det känns liksom lite tryggare.

Hittat!

Vårt besök till bostadsmässan i Seinäjoki ledde till att jag äntligen hittade namnskyltar till våra handdukar. De var näst intill perfekta, kanske inte riktigt de benämningar jag hade önskat, men rätt i färg och lite annorlunda.

'Eget folk' låter kanske inte lika bra som 'oma väki' på finska, men det får duga.

Fler väggprojekt

Det blev lite fler ändringar i tavelsamlingen. Jag är stolt över mina egenhändigt sydda stramaljtavlor och de ska absolut ha en plats i hemmet.

Det började med att Den läsande flickan fick hoppa över till lilla soffan och fruktmotivet tog flickans plats ovanför min fars skrivbord. Plötsligt hade jag en alldeles tom vägg vid matbordet! Nu är planering på gång.

Det finns flera alternativ. Mest lutar jag åt en lång smal spegel på liggande med lämplig ram, typ ek eller i beige färg eller guld ...

Problemet är att hitta det jag söker, men det får ta tid. Och det kan bli något helt annat.

Apropå speglar har jag inte fått upp de tre speglarna i hallen heller för jag saknar fästen som borde var runda. De tidigare led av materialtrötthet och gick sönder vid borttagning. Jag har sökt men ännu inte hittat. Det gäller att gå med ögonen öppna hela tiden och hoppas att saker ramlar över en.

Ja, det var också en kort matta i brunt som borde hittas. Den förra fick krypa in i lilla toaletten då jag inte lyckades hitta en badrumsmatta som var tillräckligt lång och grönt går ju inte för sig längre. Men lilla hallmattan var perfekt i sin färgsammansättning.

från matvrån

från skrivbordet

tomt!