Tekniskt strul på resan

Puh! Klockan är inte ännu åtta på morgonen och jag har redan suttit två timmar på tåget och närmar mig Tammerfors med destination Helsingfors.

För en stund sedan var min lilla värld slagen i spillror, men nu är jag på G igen!

Jag hade suttit och jobbat och bland annat förberett mötet, läst lite post och skickat själv också. Jag hade kommit så långt att jag unnade mig ett sudokuspel. Men det var tydligen någon annan som var missunsam (stavas det så här?) för plötsligt blev allt svart. Det gick inte att starta plattan på nytt. Panik! Det vanliga beprövade smälla-försiktigt-på-trilskande-tekniskt-föremål fungerade inte.

Jag watts-appade familjen och uttryckte min nöd. Äldste sonen var vaken och tyckte att jag kunde dra i nödbromsen. Det budskapet didn't make my day så lite senare kom förslaget att googla.

Det var bättre. Jag lät mina medresenärer lyssna på ett youtubeinlägg, men det var inte behjälpligt i min situation. Nästa försök gav bättre resultat. Det finns en pytteliten resetknapp (eller hål), men och det var ett absolut aber. Om man hittar ett litet föremål, typ nål, och försöker 'resetta' så försvinner allt från plattan! Större katastrof och panik!

Men man kunde tvångsstarta genom att hålla in startknappen i 10 sekunder och så länge hade jag inte orkat. Jag gjorde ett präktigt försök med extra långa sekunder. Och voilà - här är vi igen. Back in business! On the track! Livet leker och sinnet är lätt ...

Salomon

En ny stark herreman besökte oss i natt. Han lär ha visat det mesta av sin styrka i Lappland och längs den österbottniska kusten.

Visst höll han mig vaken i långa stunder och jag hoppades innerligt att alla träd runt huset skulle motstå frestelsen att kyssa marken inför Kung Salomon.

Jag har inte inventerat hela tomten eftersom regn, blåst och kyla har fortsatt att härska i regionen. Åtminstone grenar, löv och barr täcker in gårdsplanen.

Koltrasten har vistats i vår närhet hela våren och kom till terrassen och inspekterade omgivningarna. Kanske den väntade på att en fet mask skulle krypa upp ur något skrymsle efter regnet.

Till kännedom: fågeln sitter på stolryggen

Ny favorit

Jag har tydligen drabbats lite av sjukdomen samlarmani igen. Jag skrev om Sini-produkterna med sugkoppsfastsättningsmetoden. Nu har jag investerat i fler dylika grejor.

Visst behövde hårtorken en egen ställning. Och eltandborsten är lite besvärlig att placera. Den behöver ständig laddning och närhet till vägguttag. Men fiffig som jag är köpte jag sugkoppstvålställningen och den fungerar fint.

När man är på gång med krom/stålfärgat var det bara att leta reda på en liten skräpkorg. När jag kom till WC-borsten avvek jag en aning. Det fick räcka med att skaftet var av rätt färg, men jag kunde inte motstå den naturvita keramikhållaren som jag visste att skulle matcha golv och lister.

Belysningen var lite svårfixad, men till sist vågade jag mig på ledlampor som tyvärr inte går att byta ut, men de ska brinna i 50 000 timmar och jag räknade ut att det blir ganska många år.

Riktigt nöjd hittills ...

Ingen brist på kreativitet

Det är inte superenkelt att fästa saker på kakelvägg. Jag hittade dock produkter med sugkopp som såg trovärdiga och stabila ut och dessutom made in Finland.

Det tycks bli kromfärgat som är min accentfärg efter det ljusgröna.

WC-papperet har fått sin nya hållare och vi har fått handdukshängare. Men nya namnlappar måste hittas. För att inte göra det besvärligt eftersom handhandduken har hittat ny plats och maken och jag har bytt ordningsföljd, fick jag ta till en tillfällig lösning - målartejp med tuschskrift och det fungerar fint tills vidare.

Men den största lyckan av allt är att jag förra veckan ramlade över ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Eller vad sägs om tapetserarhjälp av barndomsgrannen? Det var en god vän som var så vänlig och ställde sin make till förfogande. En räddare i nöden minsann! Jag tackar och tar emot med öppna armar. Vännen var lyhörd för det kaos jag befann mig i och nu har jag ett stort problem mindre.

Inga fritidsproblem

Visst har jag mötesfria dagar, men huset är ännu i oskick så därav tystnaden. Dessutom har jag hunnit njuta av examenbordens håvor och de fick vitsorden med beröm godkänt.

Nu börjar lilla toan hitta sin nya stil, men än återstår lite detaljer. En liten titt visas här nedan. Notera att det gröna är borta.

Äggformat besök

Ser ni de små vita plupparna på bilden? Det är nio stycken ägg som tillhör mamma gräsand. Hon har behagat lägga dem i ett bo en meter vid sidan av parkeringen till sommarstugan.

Jag hoppas innerligt att de får vara i fred och att hon snart har ruvat färdigt och kan ta ungarna ner till vattnet. Vi vill inte störa.

Det ultimata kärleksbeviset

Kan man göra något mer kärleksfullt än plocka pinnar på vedbacken så att den älskade ska ha lättare att få fyr i värmepannan på morgonen?