Se det vackra

Jag försöker alltid hålla ögonen öppna och njuta av det vackra jag ser i min omgivning, speciellt då jag rör på mig i nya kretsar.

Under promenaden från spårvagnen till kursplatsen på Annegatan fångade några skyltfönster mitt intresse.

Ska man satsa på rött eller svart i år?

Färger, färger

De sagolika burkarna ...

I själva salen där vi dansade fascinerades jag av de vackra lamporna, både hängande från taket och i lampettform.

... en annan historia

Jag är en person som vill vara ute i god tid - för det mesta. Därav hade jag planerat söndagens brunch utgående från att hinna med flyget 12.50.

11.20 satt jag snällt i flygbussen med min take-away smoothie. 11.30 startade bussen med riktning Vanda. 11.55 steg jag av vid terminal 2, hastade in till incheckningsmaskinen och klarade av incheckning utan mankemang.

Men sen var det stopp - nästan. Kön ringlade sig i den långa snitslade labyrinten och tog en evighet, eller åtminstone en halv timme. Personalen behagade anlita endast två linjer och när jag var nästan framme hade boardingskylten svängt om till final call.

Tjänstemannen/kvinnan var onödigt slö av sig och frågade om jag hade vätskor, men toalettväskan var redan i plastlådan. Naturligtvis skulle sakerna spridas ut i ännu en låda. Sen kom mina lådor i sakta mak och avstannade medan jag stod och trampade. Äntligen med lite mekanisk hjälp från min sida kunde jag hiva in allt i kappsäcken och rusa iväg till porten. Som sista person kom jag ner till de övriga och efter en halv minut körde bussen fram och iväg till det lilla planet.

12.40 satt jag i planet (som egentligen skulle starta 12.50) och det rullade iväg.

Alltså, tänk om jag missat planet! Jag trodde man hinner om man är minst 50 minuter i förtid. Denna gång skyller jag allt på ISS (eller vilket bolag det nu är) som sköter säkerhetskontrollen. Vet man inte hur många passagerare som borde vara i farten? Kunde man inte ordna fler linjer i funktion? Eller åtminstone ha en speciell linje för final call-resenärerna?

Jag hade tur, men jag såg aldrig de tre ungdomar som var en bit efter mig i kön och blev uppropade medan jag sprang. Snopet för dem!

Piggar upp med bild av lördagspizzan på Leonardo

Brunch in the city

Jag skulle ta flyget mitt i dagen så det var läge för brunch i närheten av flygbussens avgångsställe. Efter mycket letande (på nätet) och lite (IRL) utkristalliserade sig ett, nämligen La Torrefazione Café and Roastery. Man utlovade tre olika brunchmenyer att välja bland. Vad sägs om följande?

Skärgård

Kallrökt lax, sillkaviar, kokt ägg, malaxlimpa, lantpaté, svart vinbärssylt, kallrökt oxe, hemgjord bondost, emmental och grönsaker

Finland

Yoghurt portion, brödost med hjortronsylt, someros palvade skinka, kokt ägg, karelsk piråg, kallrökt oxe, fullkornsbröd, ostar och grönsaker

Europa

Yoghurt-portion, äggröra, bacon, merquez-korv, brie-ost, mozzarella, marmelad, croissant, rostat bröd och grönsaker

Vi hade turen att få ett ledigt bord och jag satte mig på kafferostarens frus plats, vilket jag inte noterade förrän fysikern pekade på skylten, men det gick bra det också.

Mätta och belåtna blev vi och fick också välja dessert och jag föredrog en smoothie take-away för det började bli lite bråttom till flyget. Men det är en annan historia ...

Nu är det jul igen ...

Men va då? Har tanten tomtar på loftet eller ...?

Kanske inte fler än vanligt, men jag befinner mig i huvudstaden och är på väg på kurs i juldanser enligt tysk och dansk modell. Det gäller att vara ute i god tid, i takt med varuhuset Halpa-Halli är jag ändå inte. Där har man sen flera veckor plockat fram juldekorationerna.

Julen är förstås inte min grej, men om jag får dansa så går det an. Ett extra förbundsmöte ska också klaras av och som bonus blir det lite samvaro med fysikern som fått pumpa i luftmadrassen och har den äran att få vakna i arla morgonstund på grund av moderns ovanligt tidiga uppstigning.

Kan hända jag får in en bild av dansande fötter när väl spårvagn 6 tagit mig ut till Annegatan.

Lyxtorsdag

Efter två sköna gymnastikpass var det dags att ta det lite lugnare och föra fysikerns bil på service, promenera hem igen via Medborgarinstitutets kansli och visit hos min enda faster.

Sen var det dags för kvällens höjdpunkt: konsert med Lars Winnerbäck i Schaumansalen i Jakobstad!

Det var Lasses första uppträdande i fastlandet Finland och han lovade komma tillbaka. Kanske även du får biljetter då eftersom denna konsert såldes slut i ett huj.

Wow! En underbar konsert! En anspråkslös artist med djupa tankar och kanske lite melankolisk musik, men jag och den fullsatta salen var överens - stående ovationer!

Inte blev det en sämre knorr på kvällen då vi avslutade med en kopp kaffe i restaurangen på Hotel Epoque.

För sent

Vi tog en tur till sommarstugan för att plocka bort inför vintern. Min passionsblomma hade växt som bara den i glashuset och hade till och med hittat ut ur huset. När jag skulle klippa ner den för hemtransport till källaren märkte jag att den hade några fina blommor. Jag tog en ranka för att sätta som vacker bordsdekoration. Ni kan förstå att jag riktigt tänkt stajla till det och bjuda er på en fin inredningsbild. Men nu är blomrankan försvunnen. Den borde ha fotograferats igår kväll, men så blev det inte. Alltså får ni använda fantasin och drömma om en vacker dukning i lila med passionsblomman i fokus ...

I stället påminner jag om hur växten såg ut i början.

Tröghetslagen

Visst hörde jag på radion att det skulle bli frost i hela landet, men vidtog jag några åtgärder? Nej! Jag liksom hoppades att det inte gällde mig och mina dahlior. De hade klarat sig hittills ...

Dahliorna har inte varit som tidigare år. Mosters dahlior har inte alls hunnit blomma, den gulaktiga kaktusblomman har jag nästan sett i blom. Det är bara de mindre röd-vita som visat upp sig lite grann samt de sommardahlior jag köpte på försommaren.

Det finns säkert många orsaker till detta. Jag kan skylla på torkan, som kunde ha åtgärdas med flitigare bevattning från min sida. Kanske var det nåt med gödslingen fastän jag tyckte jag skötte den sidan, dock bara vid planteringen. Hur man än vänder på saken är det som det är och jag har hittat en syndabock - MOI! (det är franska och låter lite snällare än att peka på mig själv).

Så småningom gräver jag upp rötterna och sänker ner dem i källaren och hoppas på nästa säsong ...

dagens bild

för några veckor sen