Takatalvi

Det kändes inte alls lustigt att slå upp mina grågröna i morse och mötas av vita träd. Visst är jag medveten om att den här omkastningen i väderleken är ett årligen återkommande vårligt fenomen, men varför just idag?

Tajmingen kunde inte ha varit mycket sämre. Klockan nio skulle jag infinna mig på onkologiska polikliniken. Bilen hade vinterdäcken i tryggt förvar och sommardäcken fick i stället uppleva snömotstånd. Tack och lov var det blöt snö och inte halt, men snösörjan gjorde att däcken ibland vägrade köra en centimeter längre framåt. Hoppas de medger att backa bort från parkeringen ...

På eftermiddagen var planerna riktade söderut till Vörå där Finlands seniordansförbunds vårmöte skulle äga rum i form av ett hybridmöte. Vår ordförande var snabb i tanken och bestämde att vi alla är på distans. Ett bra beslut, för det varnas för hårda vindar i Österbotten förutom snö och regn.

Men nu halvsitter jag här och får min veterligen första blodpåse intravenöst. Jag kan möjligen ha fått blod under nån operation, men det har ingen berättat för mig i så fall. Orsaken är nu mitt låga hemoglobin som man försöker höja. Egentligen har jag inte haft några men av anemi. Jag börjar bli så van vid att bara känna mig som en halv kvinna ...