Jo, det fanns det. Men eftersom nån annan traskat före oss kunde vi ta oss ut till den ringlande skogsbäcken. Stundvis var stigarna helt snö- och infria och vi insöp den friska luften bland de mäktiga trädstammarna.
Det rinnande vattnet fick mig att tänka på den vackra Hammarforsen och vi beslöt köra vidare. Lite osäker på dess läge försökte jag tänka logiskt. När vi tidigare råkat ha vägarna förbi har vi kört på norra sidan av Kronoby å. Det kändes som en bra ledtråd.
Det är förstås menförestider och den annars händelsevis rentvättade bilen fick finna sig i lite lerbad, men visst var det fint med svanar som parat ihop sig och simmade på översvämmade åkrar tillsammans med några gräsänder. Årets första tranpar bongades också.
Men vart hade Hammarforsen tagit vägen? Inte ville Google Maps hjälpa till heller. Dessutom var inte ån inom synhåll längre. Men vi valde att fortsätta lite till och plötsligt bara dök den upp igen och vi tog oss ned till de kraftigt forsande vattenmassorna.
Så underbart mäktigt! Det blev en liten videosnutt till Instagramkontot och några bilder som inte alls gör verkligheten rättvisa.
Tänk, så lyckliga vi är med så mycket vackert runt omkring oss ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar