Jaktlaget

 Jag har äran att ha fått en författare ingift i släktet och jag minns ännu hur trevligt det var att få delta i bröllopet. Nu har denna vackra brud utkommit med sin första roman och jag har länge tänkt skriva några rader efter den fina läsupplevelse jag fick. 

Man kan konstatera att det blir dubbelglädje att läsa en bok som är förlagd till en plats man något så när känner till, i detta fall byn Terjärv. Persongalleriet är trovärdigt och ger en intressant bild av olika mänskotyper. Säkert är de en hopblandning av personer som författaren stiftat bekantskap med.

Tematiken med måsar som invaderade en insjö i min hemkommun lever kvar i minnet. Jag kan förstå att det var en jobbig och hopplös tid som gav upphov till hårda diskussioner mellan mänskor och med myndigheterna. 

Mänskorelationerna är för mig de mest intressanta och författaren bygger upp dem på ett mycket inkännande sätt och man får gå in i än den ena personen och än den andra. Det finns inget som är svart eller vitt utan väldigt plausibelt.

De dialektala uttrycken är väl anpassade och borde nog kunna förstås av läsare på båda sidor Bottniska viken. Boken är lättläst och man ser fram emot hur det hela ska utvecklas.

Min far var jägare och två av sönerna innehar jaktkort, men man kan njuta av Jaktlaget utan att vara det minsta intresserad av jakt. I boken hittar man så mycket man kan känna igen i umgänget mellan vardagliga människor.