Plus och minus med weekendtripp

För att fördriva tiden ska jag rannsaka min lilla hjärna och fundera lite över vad som var bra och dåligt med min och makens veckoslut i Helsingfors.

Huvudorsaken till resan var två stycken sammanträden som jag hade i samband med mitt styrelseuppdrag i Finlands Seniordansförbund. Som resesällskap fick maken hänga med och vi kombinerade besöket med möjligheten att spendera tid med son nr tre. Att det dessutom råkade vara Båtmässa passade förstås utmärkt för de två manliga individerna. Och jag slapp ...

Ett minus är förstås det långa avståndet till huvudstaden. Ett plus är dock det relativt korta avståndet till Bennäs station med bra parkering. Ett minus är att inte alla tåg stannar just vid den stationen!

Tidtabellen fungerade perfekt och vi kunde genast bege oss till Folkhälsans Hus i Brunakärr där vårt kansli befinner sig. Där kunde vi inta en läcker lunch och maken kunde i lugn och ro läsa alla dagstidningar i fin miljö. Själv skulle jag befinna mig i molnet, men det blev kanske mest prat och funderingar kring vår hemsida. Vi hade konsulthjälp av FSI:s IT-ansvarige och fick mycket som borde rymmas i den allt mer krympande hjärnan. Men intressant var det och fortsättning blir det ...

Ett stort plus var naturligtvis spårvagnsåkandet! Det blev tian till kansliet och trean till hotellet i Hagnäs. Oj, vad jag njöt!

Hotellet var också ett plus. Bra läge, nära till spårvagnar och bekvämt avstånd till både centrum och son. Och plus för delikat pizza i närheten med tillskyndad son.

Om läget var lugnt gällande hotellet var ventilationen en aning högljudd och oj, vad den torkar ut de stackars slemhinnorna. Mina prövas dessutom hårt av både ålder och medicinering. Minus alltså!

Lördag innebar en härlig hotellfrukost. Jag hoppade över små donitsar och skumkarameller men njöt av bland annat sill och grädde i kaffet ...

På plussidan kommer naturligtvis återseendet med styrelsen på lördagens sammanträde. Vi hade mycket att diskutera och planera gällande verksamheten och jag hoppas jag fick allt protokollfört.

Ett avgjort plus var också brunchen vi blev bjudna på med både blinier och smoothies. Ett minus var dock salthalten i min blini och jag som faktiskt tycker om salt, men ...

Minus blev det förstås senare när make och son återvände från mässbesöket. Jag var mätt för dagen och de hade slarvätit. Det är det som är problemet när man äter på olika håll och olika tider. Svårt att få det att synka.

Ett litet minus var också vädret. Lördag kväll hade vi en centimeter snö, men på söndagen var det ett svagt duggregn och ingen snö. I stället för promenad blev det lite sport på TV hos sonen på Arabiastranden - och prinsessbakelser, alltså plus.