Idag minns jag min mamma. Det är femton år sen hon dog stilla en morgon till följd av cancer. Jag hade förmånen att vara hos henne och minns mina sista ord : Mamma, far du nu? och en smekning på hennes panna. Hon bara slutade andas ...
För mig var det en lugn och vacker död som ännu idag ger mig önskan om att själv få uppleva döden på samma sätt. Inga svåra plågor bara ett stilla slut då själen flyger iväg.
Jag har själv haft mer än femton år på mig att förbereda mig eftersom min cancer är kronisk och hela tiden närvarande i mitt liv. Men jag vägrar låta tanken bryta ner mig utan försöker njuta av varje dag.
Visst måste jag erkänna att jag blivit ännu latare än vanligt och gör medvetna val för att förgylla mina dagar. Jag behöver inte längre uträtta stordåd eller förverkliga mig själv. Jag plockar guldkornen i livet och låter impulserna styra. Jag har alltid haft lätt för att gå på intuition och när jag inte gör det, märker jag att jag borde ha, för det blir ofta rätt i slutändan.
Med mottot LEV IDAG vandrar jag vidare och försöker sprida lite humor, glädje och positivitet. Mina nära och kära samt mina härliga vänner, gymnaster och dansare håller upp min livsvilja. Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar