Andalucia Day (and My Day)

Tidig väckning för att söka hållplats för dagens utfärd. Yes, vi var på rätt ställe och styrde kosan mot Gibraltar utrustade med pass för att kunna beträda engelsk mark.

Nu först frukost!

Och sen cable car upp till fyrahundratolv meters höjd. En svindlande utsikt över Gibraltar och nära bekantskap med sovande och tvättande berberapor.

På kvällen blev det ännu en god middag i Los Boliches. Det är så bekvämt att ha tågstationen som granne och inte är det dyrt heller.

Svärdfisken var superb och en fin avslutning på min sextioförsta födelsedag.

Strandpromenader

Nu har vi vandrat från Torre Muelle, där vi bor, till Benalmádena hamn och tillbaka till stationen. Vi har flanerat söderut till Fuengirolas hamn, till stationen och hem med tåg igen. Idag tog vi tåget till Los Alamos, Torremolinos och spatserade i sakta mak tillbaka mot Benalmadena hamn och upp till El Pinillo och tåget hem.

Allt detta med korta och längre pauser med mat och dryck, bänkvila och hela tiden njutande av Medelhavet i lagom värme och solsken. De trötta fötterna och benen kan vi glömma ...

Fastlagstisdag

Det blir ingen gräddbulle idag för mig. Traditionen har ännu inte anlänt till spanska solkusten där jag spenderar denna vecka.

Men jag har nog ätit min beskärda del av fastlagsbullar. Maken och jag började testa olika bageriers bullar redan i januari. 

Om jag minns rätt ligger Fagerudds och de vi åt på Robert's coffee i Jakobstad högst på listan och jo, vi har samma smak i fråga om fastlagsbullar. Mandelmassa är ett måste om det ska generera högsta poäng.

Egen version med hasselnötsmassa då mandelmassa saknades. Helt ok

Inte deltar jag i fastlagsbrasor eller åker nerför backar heller. Mina apostlahästar har tagit mig från hotellet i Torre Muelle till marinan i Benalmadena, tillbaka till stationen i densamma och hem med lokaltåget. Nöjd av dagens vyer och solsken, men med trötta fötter och trapporna upp och ner till stranden tänkte ta kål på mig på morgonen. Borde ha tränat lite bättre ...

Minnesdag

Idag minns jag min mamma. Det är femton år sen hon dog stilla en morgon till följd av cancer. Jag hade förmånen att vara hos henne och minns mina sista ord : Mamma, far du nu? och en smekning på hennes panna. Hon bara slutade andas ...

För mig var det en lugn och vacker död som ännu idag ger mig önskan om att själv få uppleva döden på samma sätt. Inga svåra plågor bara ett stilla slut då själen flyger iväg.

Jag har själv haft mer än femton år på mig att förbereda mig eftersom min cancer är kronisk och hela tiden närvarande i mitt liv. Men jag vägrar låta tanken bryta ner mig utan försöker njuta av varje dag.

Visst måste jag erkänna att jag blivit ännu latare än vanligt och gör medvetna val för att förgylla mina dagar. Jag behöver inte längre uträtta stordåd eller förverkliga mig själv. Jag plockar guldkornen i livet och låter impulserna styra. Jag har alltid haft lätt för att gå på intuition och när jag inte gör det, märker jag att jag borde ha, för det blir ofta rätt i slutändan.

Med mottot LEV IDAG vandrar jag vidare och försöker sprida lite humor, glädje och positivitet. Mina nära och kära samt mina härliga vänner, gymnaster och dansare håller upp min livsvilja. Tack för att ni finns!

Plus och minus med weekendtripp

För att fördriva tiden ska jag rannsaka min lilla hjärna och fundera lite över vad som var bra och dåligt med min och makens veckoslut i Helsingfors.

Huvudorsaken till resan var två stycken sammanträden som jag hade i samband med mitt styrelseuppdrag i Finlands Seniordansförbund. Som resesällskap fick maken hänga med och vi kombinerade besöket med möjligheten att spendera tid med son nr tre. Att det dessutom råkade vara Båtmässa passade förstås utmärkt för de två manliga individerna. Och jag slapp ...

Ett minus är förstås det långa avståndet till huvudstaden. Ett plus är dock det relativt korta avståndet till Bennäs station med bra parkering. Ett minus är att inte alla tåg stannar just vid den stationen!

Tidtabellen fungerade perfekt och vi kunde genast bege oss till Folkhälsans Hus i Brunakärr där vårt kansli befinner sig. Där kunde vi inta en läcker lunch och maken kunde i lugn och ro läsa alla dagstidningar i fin miljö. Själv skulle jag befinna mig i molnet, men det blev kanske mest prat och funderingar kring vår hemsida. Vi hade konsulthjälp av FSI:s IT-ansvarige och fick mycket som borde rymmas i den allt mer krympande hjärnan. Men intressant var det och fortsättning blir det ...

Ett stort plus var naturligtvis spårvagnsåkandet! Det blev tian till kansliet och trean till hotellet i Hagnäs. Oj, vad jag njöt!

Hotellet var också ett plus. Bra läge, nära till spårvagnar och bekvämt avstånd till både centrum och son. Och plus för delikat pizza i närheten med tillskyndad son.

Om läget var lugnt gällande hotellet var ventilationen en aning högljudd och oj, vad den torkar ut de stackars slemhinnorna. Mina prövas dessutom hårt av både ålder och medicinering. Minus alltså!

Lördag innebar en härlig hotellfrukost. Jag hoppade över små donitsar och skumkarameller men njöt av bland annat sill och grädde i kaffet ...

På plussidan kommer naturligtvis återseendet med styrelsen på lördagens sammanträde. Vi hade mycket att diskutera och planera gällande verksamheten och jag hoppas jag fick allt protokollfört.

Ett avgjort plus var också brunchen vi blev bjudna på med både blinier och smoothies. Ett minus var dock salthalten i min blini och jag som faktiskt tycker om salt, men ...

Minus blev det förstås senare när make och son återvände från mässbesöket. Jag var mätt för dagen och de hade slarvätit. Det är det som är problemet när man äter på olika håll och olika tider. Svårt att få det att synka.

Ett litet minus var också vädret. Lördag kväll hade vi en centimeter snö, men på söndagen var det ett svagt duggregn och ingen snö. I stället för promenad blev det lite sport på TV hos sonen på Arabiastranden - och prinsessbakelser, alltså plus.

Effektiva tågresor

Nej, det blev ingen strumpstickning idag på tåget ner till huvudstaden. I stället hann jag med att läsa dagens "Pravda" och framför allt lösa sudoku.

Dessutom avklarades föredragningslistan till måndagens kommunstyrelsemöte med bland annat både Jämställdhetsplan och Beredskapsplan på agendan. 

Alltid trevligt med en pratstund med samarbetskommuners tjänstemän. Denna gång stadsdirektören från lyckliga Nykarleby.

Negativt med tågresor är den alltid överfulla och minimala restaurangvagnen. Men vi lyckades få en ståplats, vilket var perfekt eftersom det blir mycket sittande. 

Temat Testa fastlagsbullar fick en ny aspirant. Av fem stjärnor ger jag tre och det enbart på grund av sylt i stället för mandelmassa. Återkommer kanske till årets testresultat när säsongen är förbi.

Pyttelitet inläggsfrö

Jag brukar ibland ta något foto som jag senare planerar blogga om. Nu har den stunden kommit att några pyttegrejs ska få lite uppmärksamhet.

Man vill följa med sin tid och skaffa sig vissa attiraljer som känns behövliga, men framför allt färggranna och proffsiga. Jag har således investerat i små maskmarkörer i plast.

Jag köpte första bästa påse och var inte nöjd med de grälla färgerna, illgrönt och gredelint. Men de gjorde förstås det de skulle göra.

När jag vid ett senare tillfälle köpte garn på nätet, såg jag en påse med mer tilltalande färger och fastän jag egentligen inte hade behov av fler, tyckte jag att mitt liv skulle bli så mycket mer tillfredsställande om jag fick lite skönare färger. Investeringen var dessutom inte stor ...

Nu känner jag mig mycket lyckligare då jag ska fästa en ny markör i stickningen och får fundera en stund vilken färg jag ska välja ...

Ibland behövs det inte mycket för att leva lyxliv!