Det var dags för mig att hålla min första utbildning inom seniordans, närmare bestämt sittdans. Grannkommunens medborgarinstitut stod för arrangemangen och kursen hade lyckats locka maxantal deltagare. Vackert!
Dagens program fordrade lite extra planering eftersom Vasa stads årsfest började klockan sju. Men det finns ju dokumenterade planeringsgåvor ...
Det var en otroligt trevlig samling kvinns på min kurs och jag är mäkta stolt över de danser som vi koreografer lyckats åstadkomma. Allt löpte perfekt om man bortser från ledarens "rådd" ibland.
Vi hade möjlighet till god lunch på Två systrars söta och toppade med ett eftermiddagsbesök och inköp av läckra bakverk. Dessa kom till stor nytta då jag tillsammans med den tillskyndande maken intog en studio i hotell Astor.
Lite vila och sen iväg på representationsuppdrag. Klädkoden var smoking eller mörk kostym och vad sätter då damen på sig. Efter lite eftertanke skippade jag nya inköp och plockade fram räddaren i nöden; hembygdsdräkten!
Egentligen var det ett medvetet och utstuderat drag. När det är fråga om tre timmars mingel bland mer eller mindre främmande mänskor, är folkdräkten en bra konversationsöppning. Och minsann hann vi inte längre än få av oss ytterkläderna innan den glada frun till direktören för Österbottens förbund ville ha ett foto tillsammans med mig.
Både vilt främmande och bekanta mänskor från båda språkgrupperna hade kommentarer i positiv anda. Bra val tydligen.
Att kvällen gav möjlighet till svängom på dansgolvet med den älskade gjorde inte tillställningen sämre. Och jo, vi hade båda intressanta små pratstunder med oväntade personer.
En fin avslutning blev det med fullmäktigeordförande och hans trevliga fru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar