Små röda bär

Vi blir inte mätta på körsbär denna sommar. I tidernas begynnelse fick vi en arvinge av ett körsbärsträd som flyttat från makens barndomshems granntomt till sonens nya hustomt (hänger ni med?).

Vi planterade det lilla trädet i vår trädgård på Krukmakarbacken och det behagade skapa nya arvingar. Några av dessa flyttades till Myrboda och ger oss vackra blommor på försommaren.

Så även detta år. Vi borde ha fått massor av körsbär, men det råkade vara blåsiga dagar och jag märkte att pollinerarna tydligen höll sin semester samtidigt. 

Resultatet är att vi har fina och ickeangripna körsbär, men antalet är magert - cirka sex bär per träd! Men de är otroligt vackra och välsmakande. Tyvärr blir det inga bär till frysen i år.  Vi satsar allt på skogshallonen som finns i stora mängder i vår närhet.

Frivillig karantän

Den här sommaren går till historien som en alldeles speciell period i mitt liv. Coronaviruset är förstås det överhängande, men sen kan jag personligen lägga till min egen aktiva cancer.

Jag är tacksam över sommaren och uppehållet i det kommunala beslutsfattandet som möjliggör min frivilliga karantän. I detta skede prioriterar jag faktiskt mig själv och min närmaste familj.

Vilken tur att vi investerade i denna plats för fyrtio år sen och byggde upp ett eget litet sommarparadis med enkla medel och utan skrytsamma projekt. Fortfarande är vi nöjda med att vara utan rinnande vatten och elektricitet. Nej, tacka vet jag solpanel, stearinljus, gas och regnvatten. 

Lika mycket njuter jag av att maken kunde köpa upp grannområdet som nu består av två byggrätter, varav den ena tomten arrenderas av nästäldste sonen med familj. Det innebär att jag också denna sommar får umgås med mitt älskade barnbarn.

Här vistas jag lyckligen och trivs med att få besök av alla söner i olika omgångar. Hittills har endast kusinvännen fått tillträde utanför familjen. 

Ett besök hos ekofrissan fick mig till stad Syd på förmiddagen och det blev en snabbvisit som innehöll endast ett nödvändigt inhopp i garnaffären för att undgå panik om handarbetsivern skulle stoppas av materialbrist.

Giftigt nöjd

Tänk att man kan känna sig nöjd över att få invänta ett gift. Förvisso är giftet avsett för mina elaka cancerceller, men tyvärr stryker många goda och välbehövliga celler med på samma gång. 

Jag tycker mig märka av en ymnigare hårlossning. Fastän jag aldrig tappat allt hår under mina tidigare behandlingar åren 2003 och 2012, vet man inte den här gången. Tanten är äldre.

Hur som helst är jag tacksam för att det ännu upplevs att cytostatika intravenöst kan ge mig lite mer tid här på jorden. Det finns många som behöver mina goda råd, hoppas jag.

Litet trädgårdsprojekt

För några veckor sen strövade jag omkring på tomten bakom stugan och såg en omotiverad kulle bakom piltavlan. Skulle vara intressant att veta vad som finns härunder lingon- och blåbärsriset och grästuvorna, tänkte jag lagom högt så att maken skulle höra. Visst skymtade jag en sten ...

Precis som väntat väckte jag makens nyfikenhet och han greppade spaden och började det slitsamma arbetet att avlägsna ytvegetationen. Så spännande!

Som bonus fick vi fyllnadsmaterial till diverse låglänta ställen. Av bara farten fick jag en grop mellan en stubbe och en sten för min svagt växande pion.

Ikväll efter det våldsamma regnet satte jag igång med att fylla upp mellan stenarna med välbrunnen kompost och svartmylla. Två stackars pionplantor flyttades och jag bemödade mig om en grundare plantering eftersom de tidigare blommat, men inte på senare tid.

Resten av växterna ska jag plocka med mig från trädgården därhemma, så jag får njuta av dem här också. Kanske astilbe och några stenpartiväxter ...

Glädjande bilder

Äntligen börjar det hända saker vid mitt övergivna barndomshem. Jag har helt vanskött fastigheten och använt huset som lagerutrymme. Otaliga lass har transporterats till Ekorosk återvinningsstation. En del har sålts och en del har följt med till barnens studieorter.

Helt plötsligt blev den yngste sonen intresserad av ett ställe där han kunde meka med diverse fordon och maskiner, däribland min ärvda och hoppeligen framtida veteranbil. 

Sen smög sig idén över oss om att huset kunde göras beboeligt och bli ett hem för den yngste. Nu återstår att se om det är möjligt. Åtminstone torde tomten få sig en behövlig uppsnyggning. Ekonomen har redan erbjudit en chokladplatta för veden som samlas ... 

Ticked a box

Jag har länge tänkt stanna till vid Bokholken i utkanten av Kronoby. Alltid då jag åker förbi slår det mig att "nu glömde jag igen ta med mig bytesböcker".

Men när jag hade bokat in stygnborttagning till Terjärv hvc, kom jag ihåg min plan. Jag hade dessutom plockat ut några böcker ur hyllan när jag ordnade upp där en gång.

Vilken fröjd att hitta böcker som jag gärna ville läsa. Perfekt för min bokhylla blev det också när några böcker mindre slank ner i väskan tillbaka. Alltid bra när det minskar i hushållet.

Skapelsekraft

Den gröna virkade kjolen har ännu inte blivit använd i sommar, men den långa orange-vita hoppade jag i när barnbarnet höll ett försenat fyraårskalas. 

Kjolen hade jag förkortat och stickat en linning för bälte. Det känns lite ovant att göra omändringar för att göra ett klädesplagg mindre ...

Ja, och resten av kjolgarnen blev förstås disktrasor.

Det var bara att hämta mer restgarn hemifrån och nu skapade jag ett kuddöverdrag enligt eget mönster. Ett nystan blev över och ska väl så småningom bli en trasa det också.