Veneziansk afton

Det blir extra roligt att fira veneziansk afton i år, då barnbarnet med föräldrar ska fira sin första natt i sin blivande sommarstuga på granntomten.

Vi har plockat fram lyktor och ljus och får nog räkna med att börja tändandet redan halv sju för att hinna med alla ljuspunkter.

För något år sen räknade jag till över hundra lysande ställen och de lär inte ha blivit färre ...

Men raketer och smällare göra sig inte besvär hit längre.

En dos skog

Det blev en tur ut till favoritskogen, nämligen sammetsskogen i Lillsand, Fäboda.

Vilken av de många stigarna skulle vi välja? Ödet hjälpte oss, för If Brahe skulle tydligen ha nåt evenemang inom kort för skyltar med pilar var utsatta. Vi beslöt att följa skyltningen.

Efter lite googlande kom jag till slutsatsen att det var fråga om tre kilometer och tio kilometers banor. Den senare var i längsta laget utan vattenflaska, så vi beslöt testa eget orienteringssinne när skylten för 3 km dök upp mitt i skogen.

Som tur var kunde vi lyssna till havets brus och söka oss norrut. Lite komiskt var det att hamna andra gången på samma stig, men vi lyckades avvika vid rätt tillfälle och snart skymtade vi havet.

Efter en dryg timme i skogen var vi sugna på något ätbart, men tyvärr hade Fäboda Café and Kitchen stängt för säsongen tvärtemot vad som påstods på deras webbsida.

Pizza på Sesam var inget dåligt alternativ.

Litet besök

Den lilla rödhakeungen har kommit mig nära många gånger under sommaren. För en stund sedan satt den på trappan och flög bara en liten bit när jag kom om hörnet.

Jag tilltalas av fåglar, speciellt de små. Det känns som om jag får budskap från nära och kära som gått bort.

Allt som man mår bra av ska man tro på och ta till sig ...

Årets Juthbacka

I fredags var det en njutning att gå på Juthbacka marknad. För första gången var maken ledig och vi kunde åka iväg närhelst vi ville.

Det blev eftermiddag i alla fall och vi inledde med ett trevligt cafébesök på Lillkungs. Bra stämning och betjäning. Jag riktigt tänkte att här i Nykarleby kunde man bo!

Eftersom vi inte direkt var ute efter nåt speciellt, tog vi det lugnt och hann prata med bekanta.

Till min förtjusning fann jag en rotborste, dock av mindre sorten, men jag köpte en eftersom de är så svåra att få tag på och världens bästa att tvätta ur gjutjärnspannor med.

Ett annat fynd var en skylt som håller bort reklampost. Det har jag sökt länge och nu hittades en i trä - för femtio cent! Nu hänger den snyggt över postlådan på Krukmakarvägen. Skönt att slippa reklamen!

När barnbarnet anlände till marknaden på kvällen, tog jag en ensamrunda och maken spenderade tiden med att beskåda de utställda bilarna i barnbarnets sällskap.

Jag orkade inte besöka alla stånd, men gjorde ett superbilligt inköp, då jag betalade en femma för en solstol med dyna. Det kändes helt ok att placera sig i stolen och invänta de andra ...

Kvällspromenad

OM man tröttnar på att ta sin kvällspromenad 2,5 km åt ett håll och 2,5 km tillbaka samma väg, så kan man anamma vår strategi.

Vi tar bilen några kilometer och väljer ett mer okänt område, parkerar och upptäcker nya vyer.

Den här kvällen lyckades vi undvika att gå samma sträcka fram och tillbaka då vi hittade en spännande stig som ledde oss ut på främmande mark.

När vi kom ut till vägen igen, fick vi fundera lite om vi skulle till höger eller vänster. Min intuition sade höger och en blommande cykel bekräftade vägvalet.

Underbart att få förlägga motionen till skog och skärgård.

Dagens nöje

Jag känner mig nästan duktig idag. Jag har städat lite i stugan och hittade barnbarnets borttappade bit till leksakslångtradaren under den lurviga sängmattan.

Utedasset har fått ny sits med snör i locket. Det fixade jag med lilla hammaren som jag ärvt efter mamma. Den användes mest till att banka sönder kryddpepparkorn placerade i ett litet tygstycke. Ja, det var tider det ...

När eftermiddagsprogrammet kom på tal, kläckte jag idén om en vandringsled i Fagernäs, som vi besökte för X antal år sen.

Bra förslag, tyckte maken, och hann knappt tänka längre innan jag kom på att vi hade två stora mattor som behövde tvättas. Det visade sig att de var tre, men vi packade ryggsäcken med kaffe och dopp och pyste iväg.

Mattvätten gick bra, men vandringsleden blev inte riktigt som planerat. Vi kom till ett fint berg och förstod att ta kaffepausen där, men sen ...

Vi var nog helt borta när vi kom till en grusväg och kände inte igen oss. Mobilerna fick hjälpa till lite och vi fick vända om, hittade en märkt stig, men kom ut till en sommarstuga och fick snällt ge upp och traska till bilen.

Det blir nog att söka en karta nästa gång. Tydligen ändrar stigarna ... och minnet sviker ... men motion fick vi ... och fikapaus!

Tack Åsa, för kvarglömt sittunderlag. Satte tillbaka

Kvällsnöje

Jag hade lite svårt att bestämma mig. Plocka hallon eller gå på skogspromenad?

Det blev det senare. En halvtimmes ensampromenad i stugans näromgivning bjöd på vacker natur, skogsfåglar och älgspillning.

Myrstackarna var enorma, flera meter i omkrets. Eventuellt fann jag orsaken till sommarens stora smäll. Två långa granar med ännu färska barr låg omkullvälta. Den ena hade troligen kolliderat med den andra och föranlett en mindre explosion.

Jag klättrade upp på höga kullar av stenar och kände mig liten i det mäktiga landskapet. Är det detta som kvalificerar för "skogsbad"?