Fullständig fredag

Det var dags för mig att hålla min första utbildning inom seniordans, närmare bestämt sittdans. Grannkommunens medborgarinstitut stod för arrangemangen och kursen hade lyckats locka maxantal deltagare. Vackert!

Dagens program fordrade lite extra planering eftersom Vasa stads årsfest började klockan sju. Men det finns ju dokumenterade planeringsgåvor ...

Det var en otroligt trevlig samling kvinns på min kurs och jag är mäkta stolt över de danser som vi koreografer lyckats åstadkomma. Allt löpte perfekt om man bortser från ledarens "rådd" ibland.

Vi hade möjlighet till god lunch på Två systrars söta och toppade med ett eftermiddagsbesök och inköp av läckra bakverk. Dessa kom till stor nytta då jag tillsammans med den tillskyndande maken intog en studio i hotell Astor.

Lite vila och sen iväg på representationsuppdrag. Klädkoden var smoking eller mörk kostym och vad sätter då damen på sig. Efter lite eftertanke skippade jag nya inköp och plockade fram räddaren i nöden; hembygdsdräkten!

Egentligen var det ett medvetet och utstuderat drag. När det är fråga om tre timmars mingel bland mer eller mindre främmande mänskor, är folkdräkten en bra konversationsöppning. Och minsann hann vi inte längre än få av oss ytterkläderna innan den glada frun till direktören för Österbottens förbund ville ha ett foto tillsammans med mig.

Både vilt främmande och bekanta mänskor från båda språkgrupperna hade kommentarer i positiv anda. Bra val tydligen.

Att kvällen gav möjlighet till svängom på dansgolvet med den älskade gjorde inte tillställningen sämre. Och jo, vi hade båda intressanta små pratstunder med oväntade personer.

En fin avslutning blev det med fullmäktigeordförande och hans trevliga fru.

Snart vår?

Man blir lite inspirerad då en odlingslåda transporteras hemifrån till sommarstugan. Kanske det inte är så långt till våren ...

Eftersom vi planerar tillbringa större delen av sommaren ute vid stugan nästa sommar, är det inte värt att odla så värst mycket nån annanstans. Av erfarenhet vet jag att det blir si och så med rensning och bevattning.

Rosa bandet

När jag insjuknade i bröstcancer råkade det vara den tiden på året när man uppmärksammade just den cancerformen. Informationen var lättillgänglig och gav mig stöd.

Nu är det oktober igen och jag lever ännu femton år senare. Det tackar jag för!

I lingonskogen

För andra gången begav vi oss av för att hemföra mer än en halv deciliter lingon. Och se, det lyckades! Vi fick ihop ca tio liter. Nu känns det lite lättare att hushållet minskat för tidigare fanns det fyra lingonfrälsta.

Vi hade valt en plats som mest liknade en rullstensås och jag fascinerades av de röda stenarna som visade sig ha blivit upplockade ur en grop.

Plötsligt både hörde och såg jag - en argt väsande svart huggorm med huvudet upphöjt. Ett litet skrik blev mitt svar till ormen och jag drog mig försiktigt i en vid båge runt den hoprullade varelsen. Hade jag närmat mig ormgropen?

Efter fotografering fortsatte jag min jakt efter lingon. Lite harmsen kunde jag konstatera att blåbär skulle det ha lönat sig att hämta härifrån för ett par månader sen. Och faktiskt gjorde vi det för några år sen. Även den gången såg vi ormar, några yngre exemplar, men lika otäcka.

Modig!

Visst är jag flexibel? Jag testar ofta nya produkter. Ibland vågar jag gå utanför boxen. Jag antar också utmaningar och räds inte att göra bort mig.

Men i många fall är jag konservativ. Jag har gått och funderat på en liten ommöblering i vardagsrummet, men inte vågat komma till skott.

I samband med veckostädningen och med minimal hjälp av yngste sonen skedde det. Jag drog och bogserade, flyttade mattan och vände och svängde och nu har vi det så här en tid - oberoende av utomstående kommentarer.

Lekfull konst

Jag jobbade på min egen skola när ett kombinerat lekredskap/konstverk inköptes. Jag är inte speciellt förtjust i grundfärgerna gult-rött-grönt-blått och den första tiden led många barn av yrsel efter karusellåkningen.

Mer än trettio år senare har karusellen reparerats och målats om. Jag måste nog erkänna att jag saknade den under de månader den var borta i år. Var den borta för evigt?

Idag märkte jag att karusellen var på plats igen. Nu väntar jag på att få testa den med mitt barnbarn...

Svårare än Lego

När minstingen nu är på väg ut ur boet medför det en hel del pysslande, skruvande och funderande.

Jag kan bara konstatera att det inte är lätt att läsa beskrivningar och instruktioner. Det har blivit på min lott, medan andra skruvar, limmar och spikar.

Men oj, vilken tid det tar att forma en möbel av fyrkantiga paket. Det är nog lite lättare att köpa begagnat, för då är det färdigskruvat åtminstone.

Sakta men säkert byggs ett hem upp och jag ser fram emot den första kaffekoppen vid vårt avlagda Artekbord, som tillbringat många år under jord.