Mätmetoder

Det händer inte så mycket då man helst befinner sig i vågrätt läge. Därför hoppas jag på överseende för att mina blogginlägg på ett eller annat sätt tangerar min aktuella situation.

Jag brukar sällan ha feber, men igår kröp temperaturen ordentligt över 38 grader Celsius. Orken var därefter.

Idag har jag insett att jag kommer att överleva då termometern visar bara lite över 37. Vanligtvis ligger jag på 36,5.

En bättre måttstock på att förkylningen nått sin kulmen är att jag mot kvällssidan tog tag i min stickning. Det om något ger hopp om ett tillfrisknande.

Men det är mycket jag får försaka, till exempel utfärder till sommarstugan, Mässkär ...

Perfekt tajming

Jag fungerar tydligen fortfarande som en lärare, det vill säga förlägger sjukdomar till helger.

Det är många som klagat över flunsor och förkylningar, långvariga, återkommande och besvärliga.

Jag trodde länge att jag skulle hoppa över dem i vinter, men icke. Det var bra att jag gjort upp ett självgående gymnastikprogram för i torsdags var det klart att jag var på väg mot sämre tider.

Till min förvåning har jag till och med fått feber, så ingen utevaro i solskenet utan vila, vila.

Jag hoppas det ordnar upp sig tills jag ska på jobbresa om två veckor.

Kommer det att hända?

Har jag livlig fantasi eller magiska makter? Egentligen är det småsaker jag tänker på, men ändå ...

På tågresan hem från huvudstaden uppenbarade sig en tanke i mitt huvud. Tänk om inte dörren går att öppna då man ska stiga av tåget?

När det var dags var vi inte de som stod närmast dörren, men jag var inte alls förvånad då dörren inte öppnades hur mycket damen än tryckte och tryckte på gröna knappen.

Nu blev det inget stort problem. Dörren till nästa vagn öppnades normalt.

I morse då jag blev lite sen till min gymnastiktimme och hade dessutom glömt bort att vaktmästaren var ledig och jag själv skulle öppna, flög en snabb tanke igen genom hönshjärnan. Har jag nyckeln i ryggsäcken?

Jovisst, det behövde jag väl inte kolla. Jag brukar alltid vara noga med att placera den i lilla facket.

På snabba sparkande fötter gled jag iväg till Samlingshuset till mina troget väntande damer och plockade fram nyckeln ...

Men den fanns inte där! Då stod det klart för mig att den troligen fanns i låset till skåpdörren i rummet där jag lett sittgymnastik dagen innan. Jag hade tagit fram scarfväskan och sen inte behövt i skåpet igen.

Alltså, jag är inte glömsk, men det bara händer saker ibland.

Nu löste sig problemet med nyckeln genom plan B. Då vill jag bara säga att plan A inte lyckades, för ingen i kommungården kunde hjälpa mig. I stället var det en seniordansare som bodde nära som kunde låna mig sin nyckel.

Jag vill bara säga att det fanns en plan C också och eventuellt en plan D ...

Hotel Helka

Jag bjuder på lite bilder från weekenden i Helsingfors. Man blir alltid stolt över finländsk design och på vårt hotell fanns många gäster från olika länder.

Lite annorlunda placering av möblerna

Sitthörna framför TV:n

Om man ville kunde man sända vykort på hotellets bekostnad

I taket ovanför sängen - finländsk natur

Alvar Aalto inspirerar med sin pall

... kan användas som sängbord

Cappuccino ur Marimekkomugg smakar gott

Hotellobbyn

Himmelit, himmelit

Baren

Tänk efter före

Man kan fundera över hur folk reagerar på publicerade bilder på sociala media. Själv har jag bestämt mig för att inte sprida bilder av mina nära och kära om de inte vill det.

Tänk efter. Är det kul att hitta en bild på nätet där du som två-åring sitter på pottan eller leker med spade och hink på en sandstrand utan annat än en hatt på huvudet? Om du inte är säker på ditt svar ska du inte utsätta barn för detta. Och fastän du inte själv har något emot det kan du inte veta vad barnet självt har för åsikt i vuxen ålder.

Det har varit en hel del negativa skriverier om Facebook på senaste tiden. Vilka uppgifter om dig som marknadsförs och så vidare. Detta fick mig att avinstallera Messenger som jag dessutom aldrig riktigt varit begeistrad av. Vill man ta kontakt med mig får man försöka på annat sätt.

Nytt på rundstickan

Jag har varit avhållsam i mer än en vecka, men idag kunde jag inte hålla mig längre. Jag måste få igång ett nytt handarbete och nu ska här blandas med ett halvt dussin färger.

Helsingforsweekend

Veckoslutet börjar gå mot sin ända. Som alltid då man reser ingår det en hel del dötid.

På mitt program idag stod dansövning inför Nordisk Träff i juni. I ett tidigt skede beslöt jag att förkorta dagen på det viset att jag endast deltog i vårt eget förbunds danser. Sen smet jag iväg för att träffa man och son som styrt kosan mot vackra  Nordsjö.

Det innebar att jag hade lite egen tid och strosade omkring i ett varuhus och gjorde det nödvändiga inköpet av läppstift och hårborste.

Nu återstår bara den tunga tågresan i uppförsbacke, men solen skiner och snömängden obefintlig i innerstan.

Jag hade god lust att gå och rätta till konstverket