Tema förändring!

De senaste dagarna har det blivit mycket spring på möten. Det är social- och hälsovårdsreformen som påkallar min uppmärksamhet i Vasa, Kronoby och Karleby. En hel del så kallade förändringsledare reser land och rike runt och försöker sprida den information som finns att tillgå. Regeringen tycks inte ha allt på klart. I atmosfären tar mina antenner emot signaler om oenighet mellan centerpartiet och samlingspartiet.

Men inte mer politik! Jag sitter i solen och väntar på en sen lunch, laxburger vid Strandis. Mat är viktigt och igår njöt jag av både lunch och middag ute - Tropiclandia/Torgare.

Nu ska jag dra vidare till det sista mötet för dagen och sen väntar rensning av lingon.

En annorlunda veneziansk afton

Jag började skriva detta inlägg i väntan på senaste Jaromatch, men då bloggappen på telefonen inte ville  publicera fler än en bild, blev jag sur och struntade i det. Nu först har jag tid efter kvällens bärfärd.

Det blev inte 100+ ljuspunkter i år. Det blev ett stycke fackla i uteköket och inne i stugan fyllde jag på med värmeljus. Maken eldade i värmekaminen och det blev varmt - alltför varmt. Trettio grader är lite väl varmt faktiskt.

Därute stormade det värrigare och inte en chans att några lyktor hade lyckats hålla sig brinnande i det ovädret. Tur att man inte hade raketglada barn i huset längre.

Men visst gick det så här också. Det är bara fråga om inställning. Och den grillade Merikarvialaxen var lika god ändå.

Man kan ha ljus i trä -

- i mammas plåtformar

eller i det ärvda "silvret"

Generationsskifte

Som treåring flyttade min mor med familjen till det införskaffade hemmanet i Rödsö by i landskommunen Karleby. Där växte hon upp med sina tre bröder. Mamma gifte sig till Kronoby medan bröderna stannade kvar på Haras, Rödsö.

Det är många fina sommarminnen jag har från barndomens visiter till mina kusiner. Endast två manliga kusiner bor numera kvar och idag begravdes min morbrors fru.

Ingenting är länge som förr. Den äldre generationen är borta och sen min sista morbror avled 2012 kan jag kalla mig stammor i rakt nedstigande led från min mors familj. Det känns ansvarsfullt och vemodigt.

Husdjur

Sländorna har fattat tycke för mig. Idag när jag räfsade gräs landade en på högra sidan av min mage och tittade uppfordrande på mig.

- Och vad vill du? frågade jag.
- Jaha, du har mig som landningsplatta då du ska tugga i dig maten.

Jag kunde på mycket nära håll studera den stora insekten då den sög in den lilla myggliknande insekten. Vilka stora ögontallrikar! Och vilka fina, skira vingar!

När det fångade bytet var uppätet flög sländan iväg. Tur att man åtminstone duger som matplats.

Efter det har jag förgäves försökt fånga en slända på bild utan att lyckas. Det är väl bråttom, bråttom innan regnet kommer.

Första uppdraget avklarat

I väldigt otydliga ordalag gav jag en vink om att pusselbitar föll på plats häromsistens. Nu har jag utfört mitt första lilla uppdrag som volontär i egen regi.

Under tillfället då projektet Volontärpoolen presenterades råkade en medmänska efterlysa hjälp i en situation som hon blivit uppringd om. Jag funderade några minuter och antog utmaningen.

Oj, vad det känns bra! Mitt uppdrag var så litet för min del, bara att ta cykeln ner till butiken och invänta taxi. Sen hjälpa till med uppköpen som gick i en rasande fart och dessutom hann vi sitta och prata en stund medan vi väntade på taxin som fått ett annat litet brådskande ärende.

Jag kände mig superduktig för en så liten tjänst och dessutom fick jag praktisera min skolfinska. Det var det som fick mig att nappa på idén. Tänk, så nöjd och glad man blir själv av att kunna hjälpa någon!

Hoppas fler uppdrag passar in i mitt omväxlande schema.

Min lilla stamros efter regnet

Glömde ...

Det blir en snabbis idag. Jag glömde nämligen tillägga i fjärilsdebatten igår att jag saknar nässelfjärilarna.Jag tror alltid  att nu har jag den , men så är det en påfågelsöga i alla fall. Tiderna förändras ...

Fjärilspromenad

Idag har jag det riktigt lyxigt. Jag hade bara mig själv att tänka på vid lunchtid och snurrade förstås ihop en läcker omelett med cheddarost och lite rivna morötter och några gurkskivor till.

Mitt i dagen kom solen och lockade mig ut på en halvtimmespromenad. Jag har läst att det räcker med 5x30 minuter rask promenad per vecka för att förebygga folksjukdomarna.

Under promenaden fick jag beundra de många påfågelsögafjärilarna som satt på fina höstfibblor längs dikesrenen. Tänk, så underbart att få bo i en by i ett land som ger oss denna möjlighet att snabbt vara ute i naturen.

Jag vill försöka koncentrera mig på de många positiva sakerna runt om mig och fokusera lite mindre på att gnälla och klaga. Det tummar vi på!