Klart före stadssemester

Om man ska unna sig en liten storstadsresa, måste man se till att man är värd det. Vi tog alltså itu med häcken ute vid stugan. Jag hade tittat på den inifrån och konstaterat att man gott kunde ta ner den ca 40 cm.

Jag dirigerade och drängen knipsade och sågade. När vi var mer än halvvägs på ena sidan övergick vi till plan B, vilket betydde nästan helförnyelse. Maken sågade i marknivå och jag lyfte bort stammarna. Fasligt vad mycket kvistar och stammar det kommer av en tio meters häck.

Det blev en hel del att städa bort, tur att grannen (=maken) tar emot kvistar och dylikt. Lite ved blev det också.

Efter allt jobb har vi nu en aningen gles häck (om den kan kallas så), men vi har hoppeligen haft slut på de västliga vindarna ...

Pyntat

Ibland har jag svårt att slänga saker. I mitt föräldrahem hittade jag för några år sen ett par gravljushållare i form av ett kors på en stav/ett spett. De kunde väl komma i användning ...

Maken ansåg nog det såg lite makabert ut när jag stack ner dem i jorden ute vid sommarstugan. Men man kunde placera färggranna glaslyktor i dem på veneziansk aftonen.

Nu har jag kommit på den ljusa idén att sätta en glasburk med etikett och allt i korset, fylla på med vatten och plocka enkla blommor ur trädgården som prydnad. Det är väl inte osmakligt?

Äntligen vitt

Förra sommaren satte stopp för målning på grund av hettan. Att doppa en pensel i burk och föra den fram och tillbaka över mer eller mindre skrovlig yta, kändes oöverkomligt.

I år kan man inte skylla på värmen och när maken bistod med skrapningen kunde jag tänka mig att fixa till Amirikastolarna som min pappa snickrat på femtiotalet. De är otroligt bekväma så länge man orkar häva sig upp ur dem och får hjärtans gärna fylla sin funktion också under min livstid.

Ett varv till bara så ...

Mera bröllopsdagsfirande

Lite tragikomiskt var det faktiskt då jag igår vaknade upp till en myggas surr. Jag tänkte inte så mycket på det, men märkte vid uppstigandet att vänstra ringfingret svullnat betydligt. Antagligen av ett myggbett.

Vi åkte via Krukmakarbacken innan  utflykten söderut och då jag märkte att mitt finger blev bara värre, vidtog jag åtgärder.

Jag kunde se framför mig hur fingret växlade färg från rött till blåsvart ... Vilken bröllopsdag och jag skulle missa konserten med Philip Järvenpää!

Alltså vidtog jag åtgärder. Först masserade jag in några droppar Teatreeolja och se, det kändes strax mycket bättre. Men jag såg ännu för mina ögon ett livlöst finger hänga från handen ...

Jag tog det säkra för det osäkra och plockade fram min avbytartång (efter att ha försäkrat mig om att det var just en avbitartång och ingen annan typ av kniptång) och packade ner den i ryggsäcken.

Här skulle inte offras nåt ringfinger! I stället kunde jag tänka mig att offra förlovnings- och vigselring.

Nå, det blev en fin dag med vandring på leden som startar från Tottesunds herrgård. Tack vare blåsten besvärades vi inte ens av myggor.

Vi åkte ut till Skärgårdsrestaurang Nabben och åt en sen lunch som inte ens gav utrymme åt en efterrätt.

Som första bil på herrgårdens parkering fick vi en liten pratstund med parkeringsvakten som vi bjöd på kaffe och besteg sen läktaren också som nr ett.

Och vilken toppenkonsert med varierande musik, mycket rock'n roll, men också lugna låtar tolkade av den välsjungande nittonåringen. Kronobys egen talang, Thomas Enroth, bistod med orkester och vi fick ge honom vårt varma erkännande efteråt.

Och både ringar och finger finns kvar ...

Cementbröllopsdag

38 år gifta idag! Jag hade planerat att vi skulle fira det med en dagsutflykt till Maxmo innehållande lite vandring, lite mat och lite musik.

Det blev det också, men började och slutade med naturupplevelse - en vacker rödräv på en äng i Socklot och en svart sex- eller åttataggad älg på villavägen.

Varför så bråttom?

Jag tänkte det skulle bli annorlunda i år då vi har möjlighet att tillbringa nästan tre månader vid sommarstugan. Men nej!

Det är lika bråttom varje gång vi besöker Krukmakarbacken för att hämta vatten och post. Vi yr fram och tillbaka.

Idag hade jag en runda till kommungården, en bolagsstämma, hotellbokning, påbörja frysavfrostning, tvätta kläder, mera garn, bär, bröd etc ur frysen, dra upp lite ovälkomna knölklockor, smaka på smultron, handla mat, prata med grannen och iväg. Maken klippte gräsmattan och skötte ärenden på datorn.

Ja, varför är det så bråttom? Nå jo, solen hade uppenbarat sig och då ska man vara på plats ute vid sjön.

Dahlialover

Nej, jag ska inte börja gnälla över dahliaknölarna som jag inte fick ur jorden för några år sen. Då var jag rejält sur på att de inte hann börja blomma innan kölden knäppte dem.

Men precis idag blev jag helt övertygad om att sommardahlior är ett måste för mig. Det känns som om jag i framtiden kommer att satsa på dessa blomster i mina utekrukor.