Det är lärorikt att vara isolerad några dagar, förvisso med mänskokontakt i form av vårdare och städpersonal. Man inser hur bra man har det då man kan röra sig fritt, gå ut och njuta av frisk luft och ha större ytor att röra sig på. Det är något som jag kommer att uppskatta efter detta.
Det visade sig att min infektion gått ända till njurarna trots att jag inte kände av något, men medicineringen bet på och CRP sjönk och neutrofilerna saktade in nedgångsfarten. Efter tre nätter kom den ryskfödde läkaren och berättade om min hemfärd - inte hädanfärd.
Läkaren var faktiskt den enda som självmant ville försöka tala svenska, fastän han just hade börjat gå kurser. Mycket strongt! Nåväl, jag fick åka hem med recept på tio dagar antibiotika och med rekommendation om att bära ansiktsmask utanför hemmet och hålla fyra meters avstånd. Alla typer av infektioner bör undvikas, inte bara corona.
Jag kan intyga att det inte är lätt med ansiktsmask. Jag tänkte ta kål på mig då jag gick genom sjukhusaulan med min vanliga raska fart, men med mindre andningskapacitet pga masken och efter nästan en vecka med minimal rörelse. Jisses, vad konditionen brakar ihop på en kort tid!
Men åh, vad jag njöt av kaffe på terrassen i det varma solskenet på eftermiddagen. Jag var helt överlycklig att bara sitta ute och känna friheten.
Nu gäller det att samla krafter inför nästa drabbning ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar