Ihopkörningar

Jag tycker jag borde få iväg ett blogginlägg, men inspirationen tryter. Det tycks nämligen köra ihop sig med åtaganden.

Det trevligaste var onsdag och torsdag då vi fick ta hand om lilla guldklimpen två dagar och en natt. Det var faktiskt maken som skötte det mesta, för jag hade både jobb och sammanträden.

Det var också maken som fick dela med sig av sitt sängutrymme och hade nöjet att bli knuffad till sängkanten av en liten krabat som förstod att ta för sig. Man kan inte säga att sömnen blev den bästa, men det var ju bara en natt ...

Det ser ut som om nästa vecka blir ganska busy, men bäst att ta en dag i sänder ...

En moders oro

Jag tror att sönerna aldrig blir så stora, vuxna och gamla att mors hjärta slutar oroa sig över deras väl och ve.

Nu är det doktoranden som ska resa på konferens till La Jolla, San Diego, California i Trumplandet. Det handlar om fusion och reaktormaterial, forskning som ska förbättra vår energitillgång om 40 år. Det är fråga om grundforskning.

Banken och posten har ökat mors oro. Ett förnyat kreditkort skickades förra fredagen från banken till sonens adress och kom fram först i sista stund, alltså fredag en vecka senare och resdag är söndag tidig morgon.

Aktivering av kortet bör ske i banken som naturligtvis hade stängt för dagen. Nu är förstås mor orolig att man missar aktivering på måndag ...

Ändring till vintertid sker naturligtvis just innan resan och är inget större problem eftersom ovetskapen om detta bara skulle ha inneburit en timme längre väntan på flygplatsen. Men naturligtvis kollade mor med son att han hade kontroll, vilket han just hade observerat.

Sen finns det ett katastrofproblem. Det brinner i Kalifornien. Mänskor evakueras undan elden. Var ligger Los Angeles International Airport? Detta hade sonen ingen aning om.

Nå, mor har googlat. Flygplatsen ligger sydväst om staden, det brinner norröver och sonen åker bil söderut. Puh, det var skönt!

Men nog väntar jag på att en och en halv vecka ska gå fort och sönerna ska finnas i sina bostäder. Äldste sonen har hoppeligen återvänt från Kina och månne minstingen är lyckligt hemma från kursen i St Michel ...

Bloggrespons

Nu har jag svaret! Det var Jakobstadsväninnan som på basen av min beskrivning genast insåg att jag hade en liten bit olivtvål i min lilla minigrippåse.

Och jag tror hon har rätt! Jag testade på hennes uppmaning att se om den löddrar och jovisst gör den det.

Tur att jag inte åt upp den ...

Den lilla tvålbiten blir perfekt på resor om man behöver ta bort nån fläck eller tvätta händerna ...

Vad är detta?

Det är inte bra då minnet sviker och total glömska infinner sig. Än så länge är mörkret och förvirringen inte total, tack och lov.

I min kökslåda hittade jag en liten, väl tillsluten plastpåse med en liten rektangulär, glansig, svagt doftande, gulaktig, elastisk bit inuti. Vad i all sin världen är detta och varifrån har den kommit?

Igår kväll satte jag upp bilden på Instagram och fick mer eller mindre adekvata gissningar. Ost, tvål, tallsåpa ...

En liten ledtråd kom från en seniordansledare som hade fått en likadan bit på Nordisk Träff i Lojo, juni 2018. Hon hade slängt sin och trodde att det kanske var en ostbit.

Men nej, jag är säker på att det inte är ost. I så fall skulle den nog ha sprungit iväg vid det här laget efter att ha tillbringat nästan ett och ett halvt år instängd i en plastpåse i en rumstempererad låda.

Nu vet jag åtminstone var jag ska leta efter svaret. Kanske nån annan kongressdeltagare har bättre minne ...?

Höstvädret

Brr! Jag tycker inte om hösten. Det är så råkallt. Det är en njutning att komma in i stugvärmen efter en kort utevaro.

Jag är dock glad över att vi igår fick sorterat bort lite skräp som samlats i lador och förråd. Allt placerat på släpkärra för bortförsel.

Ännu bättre att få möblerat om i kompostlådorna. Några kärror ut i odlingslådorna, efterkomposteringsfacket fyllt och värmekompostens innehåll halverat. Vintern kan komma!

Men jag tycker inte om vintern heller ...

Och inte har jag tid att resa bort heller ...

Favorit

Oj, så glad jag blev då jag råkade hitta en ny vattenflaska till mina dans- och jumppatimmar.

Av en händelse tog jag ett varv på husgerådssidan i ett varuhus förra veckan och plötsligt fanns den där, min nya favorit! Först såg jag bara den rosa, inte min grej, men jag skulle ha köpt den. I stället blev jag ännu lyckligare då jag såg den naturvita.

Som kronan på verket fanns det Muminbilder på silikonhöljet runtomkring glasflaskan. Och bra att dricka ur!

Visst var jag relativt nöjd med den gamla flaskan i rostfritt stål, men korken hölls inte på och det var jobbigt att skruva loss "tutten" på flaskan. Jag vill ta ordentliga klunkar.

Tänk, så lite det behövs för att pigga upp en tant!

Kalasdags

Yngste sonen fyller år idag, men det var 60-åringen Yrkesskolan Optima som firades i Jakobstad.

Jag hade äran att vara inbjuden som gäst och fick njuta av god tårta, fin sång av Sebastian Holmgård och ett intressant festtal av Svenska Kulturfondens VD, Sören Lillkung.

En f.d. Kronobybo leder Optima och jag hade fått order av hans mamma som är med mig i både seniordans och sittgymnastik att se till att han sköter sig. Och det gjorde han! I sitt avslutningstal berörde han konsten genom att läsa upp Lennart Segerstråhles tankar om verket som pryder aulan i skolan. Arbetarna på Schaumans hade skaffat pengar till konstverket genom att samla ihop och sälja det skrot som fanns på fabriksområdet. Storartat!

Tystad av WOW-effekt

Jag var på konsert/show i lördags och är ännu helt stum. Redan efter de första minuterna hade jag fått valuta för pengarna.

Naturligtvis tillbringade jag två och en halvtimme i Schaumansalen i Jakobstad. Duktiga Johanna Grüssner med Ålandsprojektet Elvis hade anlöpt staden och bjöd på magnifik underhållning tillsammans med kör, orkester, dansare och lokala solister.

Allt var så genomtänkt och njutbart fastän jag inte är någon stor Elvisfan. Och vilka solister sen! Sommarens favorit Philip Järvenpää gjorde väl ifrån sig och jag såg musikaltalanger i honom, rytmisk och dansant, men nej, han sade sig inte vara intresserad av musikaler då jag fick en liten pratstund i pausen innan han fortsatte sitt sökande efter sina morföräldrar.

Visst var Sebastian Holmgård lika söt och rar som när jag var hans vikarie i gymnasiet och han drog minsann ut på tonerna.

Jag kunde inte låta bli att reflektera över att de österbottniska solisterna måste ha varit de strongaste genom hela projektet.

Jag ska inte heller glömma dansparet som glatt rockande gav guldkant åt musiken. Hääärligt! Det här lever jag länge på ...

Oktobersysslor

Det finns de som tycker om hösten och de som föredrar våren. Jag hör absolut till de sistnämnda.

Visst är jag höstmänska när det gäller färger. Brunt, gult och orange hör definitivt till mina favoriter. Jag behövde bara kasta en blick på kläderna som ställdes ut i korridoren där jag och mina gymnaster hänger på torsdagar.

Jag hann knappt konstatera det själv innan nån annan utbrast: Det där är ju din färg!

Det var nog bara att hoppa in i provbåset efter gymnastiktimmen och medge att plagget måste bli mitt.

För övrigt sysslar jag med att sticka på ylletröja nummer fyra samtidigt som jag följer med TV-sändningarna från Doha.

Lämpliga höstgöromål.