Vi kom i lagom tid till Kuddnäs och satt i bilen och inväntade regnets avtagande. En snabbtur i Topelius nyrenoverade barndomshem hann vi med innan vi bänkade oss på de inhyrda Torgareläktarna.
Jag var förvarnad och rustad med varma kläder, sittunderlag och en handduk, vilken jag behövde genast för att torka stolen torr. Ett av mina största nöjen är att sitta och iaktta folk som anländer och några bekanta skymtade jag också. Mina dansvänner från Esbo var överraskande nog på plats. De har en dotter som är gift i Munsala så det förklarar saken.
Regnet började på nytt innan föreställningen, men det var bara att dra på sig den lätta regnklädseln och gilla läget.
Själva pjäsen då? Jo, jag tyckte mycket om den. Jag har själv hållit två föredrag om Topelius och kände igen vissa detaljer. Det var ett välskrivet manus som bjöd på många trådar som man kunde filosofera kring. Intressant då barnet Zacke mötte den åldrande versionen. Både troll och andra fantasifigurer från hans sagor virvlade förbi i handlingen. Jag fascinerades också av övergången mellan liv och död. Finurligt gjort!
Sen var det skådespelarna. Det fanns både proffsaktörer och proffsiga amatörer. Barnen genomförde sina roller med bravur.
Musiken? Som vanligt levererade Thomas Enroth. Hans tonsättningar var direkta och melodiösa och man kunde genast ta dem till sig. Och jag kan aldrig tacka nej till en tango!
Den eviga sommaren var så sevärd att jag kan bra tänka mig att se den en gång till ifall den spelas nästa år också.
 |
| Nykarlebykonst i Tullmagasinet |
 |
| Farbror Topelius |
 |
| På Kuddnäs vind hittades den minsta gamla väggklocka jag sett |
 |
| Föreställningen kan börja |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar