Sommarens nödvändiga höjdpunkt inträffade idag. Det var en tur till återvinningsstationen i Bosund. Det känns oerhört befriande att snurra på mellan olika containrar och dumpa skräpet.
På eftermiddagen planerade vi in ett litet cafébesök. Vi hade sett en skylt om ett litet café, men det visade sig vara stängt. Detsamma gällde för det närliggande Palmahovi. Då återstod det säkra kortet Bryggan och eftermiddagen var räddad.
Hallonen mognar i snabb takt och frysen ska fyllas med goda frukost- och lunchbär. Godast är de förstås då de avnjuts nyplockade, så det blir den vardagliga desserten.
Igår när jag plockade mina bär till frukosten runt stugknuten, fick jag syn på en stor, violett fläck på ett hallonblad. När jag tog i kvisten ovanför såg jag ett två centimeters stort, guldglänsande kryp som var inborrat med hela huvudet i ett stort hallon.
När jag lite senare påbörjade plockningen för infrysning var situationen likadan. "Hallonbaggen" var orörlig kvar i hallonet. Sover den? Har den förätit sig och kolat vippen?
När jag inledde dagens hallonplockning sökte jag upp stället och kunde konstatera att baggen var borta. Kvar fanns en hängande samling hallonfrön.
Vi beslöt att korta av lördagsprogrammet och endast satsa på sport.
Stackars idrottare som ska försöka prestera i trettio graders värme och mer i solen.
Först ut var rullskidåkarna och sen mötte Jarolirarna dito spelare från Ekenäs. Den matchen kan vi glömma.
Nu är Jakobs dagar 2018 över för vår del och en ny stickning är på stickorna...
Vi hade möjlighet att inkvartera oss i en lägenhet som ska renoveras. Madrass på golvet och några grader svalare än i sommarstugan.
Naturligtvis sov jag inte så mycket eftersom gonattlektyren fattades, men morgon blev det i alla fall.
Eftersom ingen frukost ingick åkte vi mot sommarstugan och stannade på vägen vid ett bageri för att inhandla färskt bröd.
En trevlig överraskning var den kalla saft och munk som bageriet bjöd utanför. Det blev en annorlunda frukost, men ett roligt minne.
Första hallonfärden är avklarad för min del och 18 små lådor i frysen.
Sen hoppade jag i min Marimekkoklänning och begav mig till Jakobs dagar. Tillsammans med minst 80 andra klädda i Marimekkoklänningar hoppas jag på vinst i lotteriet.
Vi hade träff med kusin och man från Sydin och hade en trevlig kväll med asiatisk mat och några danser på torget till tonerna av Guns rosor, välspelad Santanamusik i skolparken och lite Luponero på puben.
Åter en minnesvärd och varm sommardag.
Det blev start redan från morgonen till sydstaden. Jag roade mig med att öva stödtecken och blev bjuden på lunch av barnbarnets far.
Blommorna på gravgården fick sig en dusch och sen kom jag på idén att gå på guidad rundtur i Malmska gården. F.d. politikerkollegan och nuvarande museichefen bjöd på en underhållande och informativ tillbakablick i familjen Malms och Jakobstads historia.
Kronoby deltog i Concordias Återflyttarevenemang och jag tog en rundtur och småpratade med mera kolleger, tjänstemän och företagslobbare.
Nästa kulturevenemang blir fotboll och det är otroligt varmt, men njuter av skuggläktaren.
Ta daa! Ibland går det fort. Jag inhandlade ny, stor temugg igår. Jag hade förvisso tänkt suga på karamellen och leta i olika affärer när och fjärran, men när jag såg första bästa grabbade jag tag i den.
Borde jag köpa skålen också?
Det blev en snabb runda på storloppis på grund av värmen. Riktigt lottlös blev jag inte utan spenderade hela tre euro på en bok om Picasso och hans verk. Kan vara informationsberikande för en som tänkt tillbringa en februarivecka i hans födelsestad.
Värmen förde mig till varuhuset mitt i stan där jag kunde fylla på med lite sticktillbehör för nästa projekt.
Ett varv på stadsbiblioteket bland utställd konst ledde också till en rekognosering bland bokbytarböckerna. Jag hade ingen med mig, men hoppas kunna göra några byten senare i veckan.
En perfekt avslutning på förmiddagen blev lunch på Rosenlund.
Det hör till mina vanor att varje sommar minska på kärlen i mitt sommarhushåll.
Hittills har jag lyckats få öronen av min stora temugg (ser redan fram emot att få köpa en ny, för nu är dylika koppmodeller lättare att få tag på), en av makens kaffemuggar (köpt på loppis, men finns fyra kvar) och därtill har två glas fått allvarliga sprickor.
Jag kan således vara helt tillfredsställd med skörden ...
Värmen har gjort det nästan omöjligt att vistas i glashuset denna sommar. Nattetid skulle det förvisso vara betydligt svalare, men när jag testade gav jag upp efter den tionde myggans anfall och död.
Inne i stugans sovrum är det vanligt med en temperatur på 32 grader. Inte helt lätt att få tag på sömnen. Vi har försökt sova med både fönster och dörr öppna, men myggorna hittar in genom myggdraperiet.
Den finländska sommaren har sina sidor.
Men egentligen var det glashuset jag hade i tankarna. Lila är inte min favoritfärg, men det blev nu bara så att inredningen går i den färgen och nu funderar jag på att sticka en sjal i lila eftersom jag har lite restgarner ...
Vi enkla österbottningar är svältfödda på herrgårdar. Men i Maxmo hittar vi Tottesunds herrgård som blev färdigt som överstebostad år 1800. En herrgård hade funnits redan 1660 i greve Totts ägo.
Nåväl, herrgården finns ännu och ni kanske kommer ihåg att Jean Sibelius och Aino Järnfelt vigdes just där. När Maxmo var en självständig kommun användes herrgården som kommunkansli.
Vi smakade lite på den fina naturstig man anlagt på herrgårdens domäner. Blåbären smakade vi också på och jag ser fram emot att återkomma och avnjuta hela stigen som är en lagom promenadsträcka på 3,6 km. En liten badstrand hittas också om man gör en liten avstickare.
Låt er inspireras av några bilder
Jag tycker om när saker blir helt använda och man slipper rester. Det gäller naturligtvis också garner.
Jag hade lite rester av ett lättstickat babygarn och började fundera ut vad det kunde bli av dessa små nystan.
Efter lite googlande hittade jag ett lämpligt mönster på lindaslantliga.com och fixade en pytteliten omlottkofta.
Det fanns garn kvar och ett par matchande byxor kunde väl komma på fråga. Linda hade mönster på det också och idag fingervirkade jag snoddar till plaggen.
Inte var det många meter garn som blev över och det var jag nöjd med.
Vi får minsann igen det vi missade ifjol, nämligen sommaren. Denna vecka ska fortsätta med temperaturer upp mot trettio grader. Det säger sig självt att man inte orkar med stora fysiska förehavanden.
Vad gör man då? Jo, man hoppar i bilen och får en drägligare tillvaro.
I mina planer ingick två mål: glass vid Hellnäs kiosk och pizza vid skärgårdsrestaurangen Nabben i Maxmo.
Däremellan hann vi besöka ett fågeltorn i Oravais, ha lemonadpaus vid Varppi i Västerö och allmänt njuta av vackra vyer på skärgårdsvägarna.
Och pizzorna var delikata! Jag kan varmt rekommendera Nabben om det behövs en liten utfärd. Där serveras burgers och biffar också.
Idag var det läge att söka ett skuggigt ställe för frukosten. Valet föll på terrassen byggd i en sluttning ovanför stugan.
Tyvärr syns inte höjdskillnaden på bild, men ni får lov att tro mig på mitt ord. Det är flera meter ner till vattennivån i sjön och det känns som om man tittar ned von oben.
Det blir inte sämre av att naturblomstren, duntrav/mjölkört/rallarros, just nu är som vackrast och de ävenså naturliga hallonbuskarna uppvisar mängder av kart.
Det var dags för den årliga utefriseringen.
Förutom att ta hand om klippningen av ett antal Byggmästar, sköter jag också familjen Grankvist.
I bara farten hoppade jag i Rosa (min lilla eka) och fortsatte med familjen Al som bor vid stranden, men sen var krutet slut och en välbehövlig vila blev aktuell.
Nu återstår faktiskt bara bevattning på min to-do-lista. Och precis nu börjar det regna! Finemang! Det åskar också, men vem bryr sig? Min mamma tog hand om all åskrädsla i familjen.
Det var bara 24 grader så jag tog itu med baket efter lunchen. Jag hade lite missräknat eftersom vetemjölet inte räckte till så stor bullamängd som planerat, men lite blev det och resten av jästen gick åt till brödet.
Däremellan svängde jag till en långpannekaka som ska få någon sorts glasyr i ett senare skede.
Nu klarar vi helgen!
Orkidébevattning nästa! (Och sen kaffe och smakprov...)
Det börjar närma sig - stuglivet. Men det är förstås mycket som borde göras här hemma ännu.
Det värsta ogräset är rensat, men bevattningen borde klaras av.
Huset borde få sig en liten omgång med dammsugare, golvmopp och dammtrasa.
Under en optimistisk minut köpte jag två jästpaket i förhoppningen om att hinna med bröd- och bullabak. Få se ... investeringen inte så stor.
Jag har också planerat in en tvätt av täcken efter den sista natten innan flytten.
Känner jag mig rätt får jag vara nöjd om hälften på min lista klaras av.
Ett stort plus är att jag hinner njuta lite av den vita pionen.
Nu kan jag säga att jag har semester på riktigt. Några små representationsuppdrag har utförts som de sista uppgifterna.
I fredags var det middag med gäster från vänorten Nuckö.
I måndags tillbringade jag sex timmar tillsammans med kommunfullmäktigeordförande i Kaustby då vår kommun uppvaktade den 150-åriga kommunen. Samtidigt fick vi delta i festivalens öppningsfest och kommunens kvällsmottagning och rundade av med en vals och en tango. Som kuriosa kan nämnas att jag klätt mig i folkdräkt och jag fick många komplimanger för den vackra dräkten och frågor om härkomst. Allt från Södra Österbottens museichef till säljaren i glasskiosken. Och det var faktiskt lite kul.
Tisdagkväll tog mig till Terjärv. Allsångskvällen vid Forssas bjöd på fina artister som Nanne Grönvall och Siw Malmkvist. Thomas Lundin var en säker programledare och Thomas Enroths orkester skötte musiken.
Min uppgift var att överräcka en blombukett till Årets österbottning, Thomas Enroth, och därmed visa kommunens uppskattning för hans kulturgärning kommunen till fromma. Han har dessutom tagit sin musik över gränserna till hela Svenskfinland och Norden. Som programledaren uttryckte det: Man kan bli profet i sin egen födelsekommun.
Alla dessa evenemang fogas nog till nöjeskontot och som vanligt var alla möten med bekanta och obekanta minst lika viktiga.
Idag vågade jag mig på ett första potatisupptag vid sommarstugan. Jag hade tjuvkikat in i veckan och åkte ut i morse utan medhavd potatis. Som reserv finns alltid pasta och ris.
Vilken ljuvlig känsla att försiktigt lyfta upp potatisblasten och med lätt hand söka efter och plocka upp de små vita potäterna.
Jag lånade lite av följande blast och var nöjd med skörden som ska räcka för tre personer.
Lite optimistiskt grävde jag ner rötterna på nytt och vattnade. Man vet aldrig, kanske någon av de pyttesmå knölarna vill växa ännu ...
 |
| Nykarlebykonst i Tullmagasinet |
 |
| Farbror Topelius |
 |
| På Kuddnäs vind hittades den minsta gamla väggklocka jag sett |
 |
| Föreställningen kan börja |
Vår familjeweekend innehöll allt från IKEA till vacker natur. Jag föredrar det senare.
De obligatoriska köttbullarna passade bra efter båtresan och barnbarnets föräldrar fick ägna sig åt shopping medan resten traskade genom halva varuhuset.
Jag hittade några pastafat och en grilltallrik och projektmanagern behövde en omgång sängkläder. Det var den shoppinghelgen.
Umeå bjöd på extra program då fina amerikanska bilar cruisade genom stan. En hel del vrålåk försenade båtens avfärd på söndagen också.
Vi hann med en tur ut till Baggböle och Arboretum Norr. Där fanns ett fint mikroklimat invid älven som jag gärna vill se mer av.
