Båtliv

Äntligen, äntligen kan båtsäsongen börja. Sibylla är putsad, men tyvärr måste nytt batteri skaffas. I stället får jag njuta av att se andras båtfärder. Jag ska inte heller glömma den fina båttur som goda vänner bjöd på norrut då jag samtidigt fick inspektera min fjärdedel av mammas släkts andel av Harasholmen.

Men Buster tog oss igår på den årliga turen via kanalen till Björnholmsfjärden, Kronoby å och sen hem i lillån till Jouxfjärden och Bysundet. Man måste ju besiktiga eventuella tillbyggnader som skett sen senaste sommar.

"Trudå ti matsi"

Kärt barn har många namn. För alla som inte är så bevandrade i den österbottniska myllan behöver jag kanske översätta rubriken: Stigen till utedasset.

Dasset eller tuppen som jag säger i dagligt tal fick sig ett konstnärligt uppsving i och med att diverse träskulpturer av kända och okända konstnärer fick flytta in på en högt uppsatt plats. Sarah Kay-tavlorna fick respass och ersattes med Bruno Liljefors.

Det ligger i tiden att införa konsten i vardagen och nu är det gjort!

Törnrosa

Jag njuter så oerhört varje gång jag går förbi mitt rosbuskage som består av svärmors rosor, troligen hansarosor, och en apotekarros som jag tagit som ett skott från mitt barndomshem.

Egentligen har jag en hatkärlek till rosor. I mitt namn ingår rosen i och med andra namnet Rose och mitt tidigare släktnamn var Törnqvist, alltså också lite rosbesläktat.

Men jag tycker inte om att odla rosor på grund av just törnen. Rosorna är fula och skrangliga på våren, men ack så vackra då de blommar - alltså hatar/älskar.

Om det regnar ...

Vad gör man ute på sommarstugan om det regnar två dagar efter varann? Jo, ena dagen virkar man och andra dagen piggar man upp sig med kaffe och jordgubbsbakelse på ett café.

Gamla stolar

Det är roligt med historia. Det finns kanske några läsare som kommer ihåg Rositabaren, tillhörande KNH i Kronoby. Från den tiden finns ett tiotal stolar kvar som varit i senare bruk både i mina föräldrars lusthus och här på sommarstugan. Konstlädret har sett sina bästa dagar men underredet i trä är i bra skick och kan återfå ny användning.

I glashuset/spegelsalen (nytt namn av en god vän) har två stommar fått bli bord. Det vita bordet kan lätt flyttas eftersom bordsskivan (egentligen en köksdörr) går att ta bort. Jag har en fiffig make, men jag har valt honom själv, så man kan diskutera vem som är smartare ...

Det senaste tillskottet på möbelfronten är ett lågt barbord för uppfriskande drinkar i sommarhettan, vart nu den försvunnit ...

Ketchupeffekt

Det hände en del positiva saker igår. Det blev liksom ketchupeffekt. Jag fick sms av yngste sonen att han fått studieplats i Vasa. Bostad nästa.

Jag snabbkollade findit, ringde två samtal, inväntade sonens godkännande och ringde ett samtal till och en etta på Brändö ett kvarter från Novia var fixad. Bonus var att lägenheten var utrustad med diskmaskin.

På kvällen fick jag bokstavligen uppleva ketchupeffekten. Jag lyckades tappa en oöppnad flaska på golvet och vips hade jag ketchup över halva köket! Det blir mattvätt idag.

Hajar och örnar

Det blev en mäktig naturupplevelse igår på kvällen för Myrbodainvånarna. Jag föreslog en liten kanotfärd till den lilla, grunda viken bakom vår stuga. Vi skulle kolla in hajbeståndet, en årlig händelse. Okej, jag vet att det inte är hajar, men man ser bara svarta fenor av fiskarna som antingen är braxar eller rudor eller liknande bottenätande fiskar. Det brukar finnas en hel del, men under de senaste somrarna har de minskat.

På väg dit paddlade vi förbi den mäktiga storgranen som är så stor att det behövs minst två kronjuveler för att omfamna den. Och vad ser våra blotta ögon om inte något jag aldrig sett förr i naturlig miljö i sittande ställning om inte en enorm örn, troligen havsörn. Granen var stor, men nog var örnen mäktig. Vi stannade andaktsfullt och såg tydligt den gula, krökta näbben. Sen bredde den ut sina vida vingar och seglade iväg mot havet. Mäktigt!

Tyvärr hade jag ingen kamera med så bilden får förbli i mitt minne.