Nytt för mig

Jag tycker oftast om allt i fiskväg och annars fiskrelaterat. Inför julafton hade minstingen med sig en liten ask som såg ut som fiskrom och som han räknade ut att han inte ensam skulle hinna konsumera.

Asken blev vilande oöppnad i min kyl. Jag hade nog läst etiketten och konstaterat att produkten skulle lämpa sig på ett smörgåsbord.

Det rör sig om ett livsmedel som är helt vegetariskt och tillverkat av tång (och färgämnen). Men smaken var helt ok och piffade upp måndagkvällens ägg/räksmörgåsar gjorda av det delikata brödet från Idas hembageri.

Detta har hänt

Veckan har varit full av möten, sockstickning och värmerekord.

Ja, tro det eller inte, men häromnatten kl 00.00 slogs värmerekord vid Kronoby flygfält, 9,1 grader plus!!! Tänk det, mitt i natten mitt i januari! Detta har inte hänt under min livstid.

Vi har faktiskt haft en märklig vinter. Visst har det tidigare varit många svarta jular, men att januari månad som vanligtvis är kall har visat plusgrader och massor av blåst är nog otroligt.

Därför behöver detta dokumenterats för man vet aldrig hur länge man minns ...

Strul igen!

Det hände sig på söndag förmiddag att jag skulle köra igång diskmaskinen. Men va nu då? Det gick inte att klicka igen luckan. Handtaget var liksom intryckt eller upptryckt eller hur det nu var. Jag smällde, skuffade och tryckte av all min kraft, men icke! Jag försökte med en kniv vrida om i låset och på alla andra sätt använda min magic touch.

Den måste startas! ansåg jag och tillkallade manlig förstärkning. Kanske vi kan skruva upp locket och försöka fixa det? Det fanns skruvar, men inga vanliga sådana. Maken var inte riktigt ivrig på att börja skruva och fixa just före sportsändningarna, men snäll som han är, skred han till verket.

Det fick bli borrmaskinen som skruvdragare och när alla skruvar var lossade försökte vi bända isär luckan. Njet! Nå, kanske vi ska ta de andra skruvarna också ... Inte bra, för nu droppade luckan från gångjärnet på ena sidan.

Okej, vi ger upp, sade jag motvilligt. Nu visade det sig inte vara alldeles lätt att skruva tillbaka. Det krävdes kraft och precision för att få luckan i rätt läge och ändå räckte inte skruvarna till för att nå sitt mål.

Vi gav upp och beslöt invänta måndag morgon och ringa på kvalificerad hjälp. Det blev att plocka ut allt ur maskinen och diska för hand. Det kändes inte alls lika enkelt och inspirerande som att diska utomhus vid sommarstugan.

Jag ringde på måndag och montören lovade komma. På tisdagen ringde han mitt i seniordansen och när jag kom hem var han redan borta.

Jo, han hade skruvat ihop luckan och bedyrat att man inte ska skruva loss gångjärnen. Det behövs inte. Han satte fast luckan och ... hör och häpna luckan klickade igen som normalt!?!? Maken trodde att montören ändå hade gjort något som återställde låset, men han förnekade detta och funderade nog vad frun i huset pratat om ...

Nå, jag är säker på att låset var helt låst för jag hade faktiskt gjort allt för att få fast luckan, men kanske det var min magiska touch som hade lyckats då jag gått loss på låset med diverse verktyg. Det hade kanske ledsnat på min behandling och återgått till sitt vanliga liv.

Men vi försöker aldrig mer fixa något själv när det gäller elektronik!

2020

Jag tycks ha fått skrivkramp när vi gått över gränsen till det nya tjugotalet. Fastän jag är glad för årsskiftet. Det är så mycket roligare att skriva 20 än 19.

Den här veckan har mina grupper inlett vårterminen. Det är ganska tidig start och jag märker att alla deltagare inte riktigt uppfattat att vi börjat. Jag är åtminstone glad över att tvingas röra på mig lite mer, för latmasken har fått övertaget.

Det är så mycket roligare att sitta och sticka och antingen har det regnat, varit för halt eller varit för blåsigt ...

Inga goda föresatser och löften dock inför det nya året. Jag tar en dag i sänder och konstaterar att en del blir bättre och en del sämre.

Årets första kommunala möte för min del avklarades ikväll och imorgon vill Österbottens förbund informera mig och andra om landskapsplan 2040. Känns nog lite overkligt - inte är det sannolikt att jag upplever den dagen ...

Men jag tröskar vidare i vardagen och gläds åt de små lyckostunderna ...