Sista blogginlägget

för i år!

Det är väl läge att skicka iväg årets sista inlägg. Julhelgen har firats i stillhet med de närmaste. Och nu är vi på väg söderut för att fira in nyåret med kär kusin, make ... och KATT! Nå, inget problem med kissen. Nog gillar jag de flesta djur ...

Året slutade i positiv anda, hälsomässigt. Inget nytt hittades i min buk under ultraljudsundersökningen. Jag snurrar vidare med min medicinering åtminstone i två veckor till nästa läkarbesök.

Min handarbetsiver håller i sig och om en och en halv ärm får jag själv en gosig tröja. Jag plockade dock garn till sockor med mig. Det känns lite lättare att släpa med sig.

Få se vad det nya året för med sig ...

Årets tröjprojekt

Nu har arvingarna mottagit sina tröjor och jag kan publicera bilderna för eftervärlden. De läser knappast min blogg, men jag ansåg att jag kunde vänta ut julen.

Jag är inte nöjd med alla mönster och färgkombinationer, men jag ville sticka olika tröjor och med olika bottenfärger. Dessutom kunde övriga färger återanvändas. Viktigt var också att tröjorna skulle stickas med så lite montering som möjligt, alltså antingen uppifrån eller nerifrån.

När tröja skulle matchas med mottagare kunde jag tyvärr inte utgå från färgsammansättning utan storlek.

Nu kan jag slå mig till ro och vet att mina söner inte kommer att frysa ihjäl under de kommande vintrarna ...

Inför julen

Ni kanske har märkt vid det här laget att julen inte är så hemskt viktig för mig. Jag tycker det är roligare att sitta och sticka. Det höll faktiskt på att bli riktigt bedrövligt här för nån vecka sen.

Tröjorna blev ju klara för länge sen. Jag levererade damjumpern till Vasa i tisdags och den passade riktigt bra enligt fotot och "dottern" var nöjd. "Den bästa julklappen ever!" Nå, i och för sig kanske hon inte firat så många jular eftersom familjen hemma i Nepal är muslimer.

Den stickade kjolen är också klar och blockad, saknas bara gummiband och ibland räcker det två år innan jag fixar det ...

Det blev bråttom då jag fick höra att ett kusinbarn var på väg. Han är nu född och jag kan leverera tröja, byxor och sockor/vantar då tillfälle ges. Nytt garn var beställt, men jag fick ta till reservhandarbete och sticka ett par bomullstrasor till disk och damm.

Och så äntligen kom garnet. Mönstret var redan hittat och kopierat, men det visade sig vara lite besvärligt. Jag stickade, räknade maskor, stickade och rev upp ett antal gånger. Efter en natts grubbel beslutade jag mig för att hitta ett enklare mönster och nu är jag på god väg. Julförberedelserna i matväg är lite störande ...

Dagens höjdpunkt

Idag fick jag vara med om ett mycket ärorikt representationsuppdrag. Tillsammans med kommundirektören fick jag uppvakta en kommuninvånare som dagen innan nått den aktningsvärda åldern etthundra år.

Damen var klar i huvudet och vi hade en trevlig pratstund. Jag fick en inblick i hennes liv och det känns märkligt att denna kvinna upplevt alla Finlands valda presidenter.

Jubilaren hade mist sin far i ung ålder och hade levt sitt liv i en utby, verkat som hemmalotta under kriget och gift sig med granngårdspojken.

En mäktig upplevelse jag inte glömmer i första hand.

Avslutade kvällen i vackra Terjärv

Veckan som gått

Inga julförberedelser här inte, bara nån ljusstake och ljusslinga framplockad. Det har varit sammanträden i Jakobstad och i Karleby, två stycken var lokaliserade till Kvarnen/Kronoby folkhögskola.

Julklapparna är införskaffade och inslagna. Ett litet kusinbarn, en pojke, har blivit född. En julfest i Terjärv har bevistats för en repris av mitt veterandagstal. Risgrynsgröt har jag blivit bjuden på i två etapper och en tredje ser jag fram emot på måndag.

Barnbarnet har gjort oss sällskap på Jul på Södermalm och vi beundrade förtjust alla stjärnor och tro, hopp och kärlekssymboler för att dela den lilles glädje.

Ett besök på Jakobstads museum bjöd på fashionabla kläder från ett tidigare århundrade och vi deltog också i tomtjakten.

Söndagen blev en dag ägnad åt bänkidrott och stickning och vädret har varit synnerligen tråkigt. Motionen är under all kritik ...

Vitbeta

Jag hittade en ny grönsak/rotfrukt i vår lokala handel och måste bara testa. Oj, vad den var god! Jag antar det är en släkting till rödbeta och gulbeta, men den liknade mer kålrabbi i både smak och konsistens efter skalning.

Jag har prövat att rosta vitbetsbitar i ugnen och att riva till en sallad. Det blev lite över av salladen som jag täckte med folie och förvarade i kylen till följande dag. Den blev fort lite rostbrun efter rivning, men när jag tog ut den ur kylen idag hade den fått en lila nyans och smakade mer som en rödbeta. Men det gick bra att äta den tillsammans med lite kinakål och apelsin.

Jag rekommenderar vitbetan.

Kronoby 50

Jubileumsåret börjar närma sig slutet. Det har varit en lång räcka med mer eller mindre festliga händelser där kommunsammanslagningen 1969 uppmärksammats.

Den femte december hölls en galafest där man sammanförde alla körer och orkestrar i medborgarinstitutets regi till ett fint program för galan. Dessutom delade kommunen ut förtjänsttecken och uppvaktade FM-medaljörer. Årets företag, Action Man, Action Lady och diverse andra bragder stod också i fokus.

Det bjöds på Snåres grisar och kvällen avslutades med lite dans.

En värdig avslutning för en 50-åring!

En 60-årig festdeltagare

Klimathöjare

Det måste vara något fel då jag nästan njuter av veckorna före jul. Inget julstök utan bara lite julklappsfunderingar. Pepparkakorna vilar i burkar och skinkan är beställd.

Igår blev jag bjuden på en riklig jullunch på Strampen i Vasa. Jag blev ordentligt mätt fastän jag bara smakade på rätterna ...

Idag har jag förflyttat mig till Kvarnbacken och ser fram emot två olika vänträffar. Det  skymmer redan, men Philip Järvenpääs julskiva förnöjer och stjärnan är tänd.

Tänk att bara få vara!

Krukmakarbacken

Kvarnbacken

Tema konsert fortsätter

När Thomas Enroth med orkester bjuder på julkonsert med fyra artister, då avviker jag från min antijulsångssjuka.

Visst var det unge Philip Järvenpää som var dragplåster nr ett, men jag blev mäkta imponerad av både Susann Sonntag och Kristoffer Streng. Vilka röster! Helene Nyberg är alltid ett säkert kort med sin ljuva stämma och utstrålning.

Philip stod för rock'n roll, men bjöd också på ett ödmjukt tal till musiken, Thomas och sina morföräldrar. Det var känslosamt och starkt av en nittonåring att öppna sig på detta sätt. 

Ett helgjutet program avslutades med glögg och pepparkaka i ljusskenet på Kvarnbacken. En kväll som fyller på minnesbanken.

Vem annan har ätit Philip-choklad?