Höstlig augusti

Jag konstaterar att senaste blogginlägg handlade om andjakt. Nu är den avklarad - för sonens del. Hans licens gäller Kronobysidan och vår stuga ligger i Öja så våra vänner kunde lugnt komma till trappan och hälsa på. Jag hann inte ut och mata dem för plötsligt signalerade mamman fara och som en blixt rusade de iväg till vattnet. Det var den stora korpen som satt i en gran och gärna väntade sig ett middagsmål. 

Stugsäsongen är på sluttampen och det ihållande regnet gör det lättare att söka sig bort. Jag har en hel del evenemang på kommande och konstaterade att nu blir det stadsliv inkommande vecka. Ska bli riktigt skönt med lite bekvämligheter igen. Men en liten brasa varje morgon har gett oss värme och min tillvaro består ofta av vila och åter vila.

Jag kom till den slutsatsen att jag inte fortsätter leda seniordans och sittgymnastik. Det känns sorgligt, men allt har sin tid och jag är glad över att jag fått goda ersättare så att grupperna kan fortsätta. Bara coronasituationen skulle lätta ...

Andjakt

Det närmar sig den tjugonde augusti, det datum då andjakten börjar prick klockan tolv.

Min far var jägare och att se en död hare hänga upp och ner i min barndoms källare var en vanlig syn. Och hare i gryta är gott! Speciellt hjärtat ...

Två av mina söner innehar jaktkort och ett antal gevär med licens, men bara den ena sonen är lite aktiv som jägare. Det är 20.8 som gäller.

I sommar har vi sett fler änder än de senaste somrarna. I princip anser jag att man inte ska mata änderna och därmed göra dem till lätta byten för jägarna. Dessutom hörde jag att man i Naturväktarna framförde att man inte ska ge bröd eller bullabitar.

Det blev inte som planerat denna sommar. För vad gör man då man lugnt sitter på terrassen och plötsligt får sällskap av en andmamma med sex gulliga ungar som elegant äntrar terrassdäcket via trappor från två olika håll? Naturligtvis faller husmor till föga och hämtar lite bröd. Det råkar nämligen finnas bröd som vi inte hinner äta upp i rättan tid. Alltså win-win.

Någon dag senare kom igen en familj och nu fanns det plötsligt nio ungar. Sen blev de åtta. Här svävar havsörn och andra rovfåglar så naturen har sin gång.

Idag blev familjen And mycket försigkommen och tog sig från strandkanten ända upp till tomtens övre del där vi har en solterrass mitt i backen. Ungarna är duktiga på att hoppa upp på sten- och trätrappor och ner kommer de alltid. En del genom att falla.

Jag har fått närkontakt med några små andnäbbar, då de vill få mig att producera mat genom att de pickar på mitt bara ben. Skönt att näbben är rund och god, men jag är hårdflirtad. När krävorna hänger tunga vankas inga fler bitar örtbatong.