Kusinträff

För mycket länge sen, troligen i slutet av 1980-talet inbjöd jag mina kusiner till vårt hus i julhelgen. Det var mina kusiner på mödernet och senare tillkom två barn till min faster som gifte om sig med min morbror.

År har lagts till år och vissa kusiner har bytt sina kärleksobjekt. Vi har cirkulerat från Karleby till Korsholm med Kronoby och Jakobstad som mellanstationer.

Idag firade vi i den för året nyöppnade festlokalen som ställts i ordning i det som en gång var min mormors och morbrors fähus. Himla mysigt var det och vi hade knytkalas med salt och sött.

Nu är vi tre generationer som var representerade.

Julen 2018

Så har vi lyckligen kommit på andra sidan julfirandet och tar lite paus för att fortsätta med nyårsfirandet och före det kusinträffen som hålls i mommos föuse i år.

Det har varit en lugn och skön helg med lagom mycket mat och inte så mycket sött. Mina biverkningar efter strålningen inverkar på detta eftersom halsen är sjuk och det känns som om en förkylning är på väg. Det är slemhinnorna som tagit skada och sväljandet känns inte vidare trevligt. Men det går väl om ...

Jag har njutit av familjens sällskap och eget sällskap då de övriga tillbringat tiden i skogen med röjning. Lite promenader, bokläsning, stickning har förgyllt mina dagar.

Och naturligtvis var det en sann fröjd att se barnbarnets reaktion på Duplotågbanan. Tåg och stjärnor hör till de absoluta favoriterna.

Idag hann jag på rea och lyckades få tag på en äkta, inhemsk röd klänning för kommande fester. Ett givande cafébesök med en i Sverigevarande släkting rundade av dagen.

Klappjakt

Det kan bli problem fastän man handlar julklapparna i god tid.

När det blev aktuellt att slå in paketen i julpapper uppstod ett allvarligt dilemma. Jag hade gömt undan sakerna i diverse köksskåp som tillfälligt bor i vårt garage.

När det blev dags att söka fram barnbarnets relativt stora paket blev det allmän yrsel. Det fanns ingenstans!

Tre gånger sökte jag igenom garaget. Sen fortsatte jag i resten av huset på alla tänkbara och otänkbara ställen. Nada!

Var det månne jag som gömt undan paketet? Kanske lättare att skylla på den andra hälften ...

Till sist började vi undra om vi faktiskt hade köpt saken. Jag fick börja forska i nätbanken och hittade en lämplig summa den första december. Visst borde det ha hänt.

Det gick några dagar och till och med mitt i natten vaknade jag och grubblade över problemet med den försvunna julklappen. Fadern till vårt barnbarn tröstade med att vi kanske hittar paketet till födelsedagen i april ...

Det gick så långt att jag bad om ledning från högre makter och igår fick jag en ingivelse att ännu en femtielfte gång gå till garaget. Jag kollade ett skåp. Nej. Jag öppnade ett överskåp och Tjoho!

Julfriden var räddad!

Lite lutar jag åt att ett spöke flyttat runt paketet för jag tycker nog att jag kollat just det skåpet ...

Sista resan

Åtminstone är det sista resan till Vasa för strålning i detta skede. Till min stora lycka har jag doktoranden som chaufför. Det är win-win för man uppehåller inte sina körkunskaper genom att åka spårvagn i Helsingfors.

De här dagliga resorna fram och tillbaka tar nog sin beskärda del av min energi. Jag har fått kämpa för att inte sluta ögonen fastän jag för det mesta kört i det lilla dagsljus vi har.

Men snart får jag julledigt och ska försöka ta enklast möjliga förberedelser inför julhelgen.

Det allra viktigaste är att få ha familjen omkring sig, skinkan vilar i kylen och pepparkakor finns i flera kakburkar. Allt utöver det räknar jag som bonus.

Glömska

Med åren har jag blivit allt mera glömsk. Under dessa strålningsfärder har jag redan hunnit glömma handskar och telefon.

Nu då jag hyr in mig hos project managern saknar jag morgondagens medicin och allra mest min stickning. Tänk, så många dominorutor jag hade hunnit med ...

Säker leverans

Efter fem dagar till Vasa i sträck var det bara att sätta sig i bilen igen och köra en runda även denna dag. Nu var det nöje för hela slanten.

Och vilket nöje det blev! Jag njöt av varje sekund av humorgruppen Kajs musikal Gambämark. Hur ska de kunna toppa det här?

Storyn var finurlig och bra, budskapet fanns där och så även det typiskt österbottniska. Dialekterna frodades, rimmen satt på plats, musiken var varierande och skådespelarna övertygade i både sång och agerande.

Det som jag mest tog till mig var koreografin. Det var liv i rörelserna, takt i stegen och perfekt tajming. Publiken klappade tacksamt takten i nästan alla låtar.

Björn och Benny kan slänga sig i väggen. I Österbotten behöver vi dem inte. Vi har ju Kaj!

Lägger man till att sonen bjöd på tasting menu av tapas på Alhambra på kvällen, var slutresultatet en toppendag!

Tre fina ting

Alla goda ting är tre. För det första hade jag trevligt sällskap med på den dagliga turen till Vasa.

För det andra tog jag en kvällspromenad till Kronoby kyrka för att njuta av jul- och luciasånger framförda av elever från Ådalens skola och Kronoby gymnasium. Vi har många musikbegåvningar i kommunen och en skicklig musiklärare som engagerar och inspirerar.

Den tredje godbiten för kvällen var naturligtvis frågesportprogrammet På spåret som ackompanjerades av min nya stickning.

Väntetid

Jag har tillbringat en del tid i väntrum i mitt liv. Men på vissa ställen fungerar det fint ändå.

På onkologiska polikliniken vid MÖCS finns det stickningar man kan sysselsätta sig med. Man vet inte alltid vad den förra stickaren tänkt, men det är bara att bygga vidare. För några veckor sen bestämde jag mig för att avmaska för ärmar utan att veta om det skulle bli en gul jumper.

På strålningskliniken är det oftast snabba ryck in och ut, men dekorationerna hinner jag beundra.

Another bump on the road - again

Nästan två år fick jag ha övertaget, men nu har min cancer aktiverat sig igen. Inga nya saker egentligen, men eftersom tumörmarkören stigit över gränsvärdet är det bäst att sätta in en motattack.

Vi börjar idag med strålning av halsen där struma och en diffus tumörmassa trycker på matstrupen. Det blir tio vardagar efter varann med resor till och från Vasa. Tur att jag inte har städmani inför julen!

Egentligen är jag mer bekymrad för mina seniordansare. Det är så många bekymmer med och runt omkring dem. Nu vill vi starta nästa termin i en friskare anda.

Och vi vill hemskt gärna ha nya dansare med ...

Åtgång

Jag har invigt min halsduk stickad av restgarnen efter den mönstrade tröjan. Egentligen har halsduken varit färdigstickad ganska länge, men som vanligt har arbetet fått invänta lusten att spänna ut och forma.

Däremellan har jag hunnit med babytröja, dito leggings och en babyfilt. De ligger förstås i kö för samma process medan jag stickar sockor ...

Firar i vår vackra natur

Det hade kommit ett tunt lager snö och dagen var perfekt för en tur till skogs.

Denna gång valde vi Purmo och vägen till Fagerbacka fäbodställe. Träden var underbart vackra och solen började söka sig fram bland molnen. Den första soldagen i advent.

Tänk så fin natur vi har i vårt självständiga land!

Julen kommer

Den första jullunchen är avnjuten. Himlagott var det! Jag kan varmt rekommendera Strampens julbord.

Jag försökte äta med måtta och eftertanke och satsade på fiskanrättningar - och desserter. Mätt blev jag!

Här hemma är elljusstakarna framsatta och uteljusen pryder vardagsingången.

Jag är mycket modest när det gäller pyntandet, men en liten röd bollslinga skaffade jag redan i höstas.

Idag har jag sprungit runt i huset och försökt hitta den rätta platsen. Till slut bestämde jag mig för att pryda upp spegeln vid matbordet.

Annorlunda lillajul

Man behöver inte fira lillajul med pepparkakor och jultårtor. Det går lika bra med tapetsering, målning av lister och belöningsmiddag på restaurang.

Jag brukar baka mina pepparkakor till lillajul, men det passade inte in i tidsschemat i år. Liten städning och fram med lite ljusstakar och uteljus så var det klart! Ja, jag tvättade faktiskt köksfönstren också och bytte gardiner.

Kinuskibakelse i stället för jultårta är inte heller helt fel och lite tv på det.

Fridfull advent!